Frågan om muntliga löften gäller vid fastighetsaffärer har vållat huvudbry i högsta svenska rättsinstansen, i samband med en affär där mannen skänkte sin överbelånade villa till sin hustru. Trots att ingen av justitieråden ifrågasätter den muntliga överenskommelsen, kunde justitieråden inte komma överens om hur fastighetsaffären skulle betraktas, ur skattesynpunkt.

Justitierådet Gertrud Lennander anser att kravet enligt jordabalken på skriftliga avtal vid fastighetsköp också torde gälla vid gåva, liksom vid beräkningen av skatt.

Justitieråden Bo Svensson och Torkel Gregow räknar gåvovärdet till noll och därmed skatten till noll.

Justitieråden Staffan Vängby och Bengt Lambe räknar gåvovärdet till 82.000 kronor och skatten till 7.200 kronor.

De olika åsikterna i vår högsta svenska rättsinstans visar att, även ärenden som är självklara, tycks orsaka total förvirring i HD kring hur våra svenska motstridiga skattelagar skall tolkas.

Självfallet skall inte en bortskänkt förlustaffär kunna bli skattepliktig. Bo Svensson och Torkel Gregow har således helt rätt i sin gjorda bedömning, medan de andra justitieråden, med Bengt Lambe i spetsen har fel och skulle få skämmas ordentligt om ärendet kom upp i EG-domstolen.

Bengt Lambe som medverkade i detta avgörandet, fick tidigare bakslag till sin framförda promemoria om "ett reformerat hovrättsförfarande", som han till och med lyckades få lagrådet att godkänna. Men regeringen tvingades till slut, efter en svidande kritik  från mig, i såväl dags - som fackpress, dra tillbaka förslaget som strider mot regeringsformen och därmed grundlagen.

Förslaget strider också mot 6:e artikeln 1 § i Europakonventionen. Bengt Lambe som också var ansvarig för förslagets utformning, borde sluta agera politiskt och i stället ägna lite mer kraft åt juridiken.

Enligt EG-rätten så gäller såväl muntliga som skriftliga ostridiga avtal, ovillkorligen, i samband med fastighetsaffärer. Därför borde justitieråden i detta ärende först inhämtat förhandsbesked, i detta viktiga prejudikatärende, innan de yttrade sig i frågan.

Vet inte justitieråden om att i de lägre rättsinstanserna, bör domstolarna inhämta förhandsbesked och i den högsta inhemska rättsinstansen är Högsta domstolen numera skyldig, att inhämta förhandsbesked. Eftersom EG-rätten sedan 1995 överordnad den svenska lagstiftningen. Högsta domstolen är således skyldig att visa lite större varsamhet i de ärenden som prövas.