[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Vad som hände under bankkrisen ( 1987 - 1993 ) var att krisbankerna, med Gota Bank och Nordbanken i spetsen skyllde sin egen obeståndssituation på sina kunder. Både den socialdemokratiska och den borgerliga regeringen svalde denna förklaring med hull och hår. Sedan lät de bankerna överleva på bekostnad av allmänheten och sina kunder.

Tidigare under Bretton Woods-systemet var växelkurserna låsta. Alla länder hade strikt valutakontroll samt strikt inhemsk kontroll av bankernas utlåningsvolym. I november 1985 beslutade den svenska Riksbanken att släppa iväg hela utlåningssystemet. Det var som att släppa anden ur flaskan. Sedan var ingenting sig längre likt i Sverige.

När sedan företagen fritt kunde låna utomlands, blev de inhemska restriktionerna nästan helt verkningslösa. Kontrollen av bankernas utlåningspolitik tycks helt ha försvunnit under denna period. Bankinspektionen upphörde att fungera. Bankerna lånade ut för mycket pengar. Inga banker uppfyllde sina lagstadgade kapitaltäckningsgrad 1990.

De räntehöjningar som sedan genomfördes av regeringen Bildt med Bo Lundgren som ansvarig bankminister, i kombination med uppsägningar av krediter för friska företag och nedvärderingen av hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 -70% , höll på att försätta hela Sverige i konkurs.

Min uppfattning är att kombinationen av en stramare finanspolitik och ett stopp för bankerna vildsinta utlåningspolitik skulle ha förhindrat eller åtminstone mildrat den svenska finanskrisen. Här har bankerna och staten ett lika stort ansvar.

Jag delar uppfattningen om att det var den vårdslösa ekonomiska politiken som lade grunden för finanskrisen. Att bankerna inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad bär Bankinspektionen och bankerna ensamma ansvaret för. Redan 1987 blev både bankerna och bankinspektionen ordentligt informerade vilka framtida regler som skulle gälla.

Vare sig bankerna eller politikerna har behövt ta på sig något ansvar. Ansvaret har lastats över på företagen som fått betala med sin existens. För närvarande vilar hela ansvaret för återbetalningen av vad krisen kostade på den svenska allmänheten, medan både bankerna och de borgerliga politikerna fortfarande svär sig fria.