[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Signaturen Eva E skriver i Expressen i dag ( 5/9 ) att hon är straffad på livstid.
   1989 ( mitt under den svenska bankkrisen ) gick hennes företag i konkurs. De var två om företaget men hon stod som ägare. Efter några år började så införsel på hennes lön. Hennes dotter och hon tvingades att leva på existensminimum.

Numera arbetar hon som undersköterska och från hennes lön dras nu 3.775 kronor i månaden. Skulden hon har är på cirka 1,3 miljoner kronor som hon aldrig kan betala. Själv tycker hon att det hela är för jävligt och att hon fortfarande skall straffas för konkursen som skedde 1989. Hon har talat med Kronofogden om skuldsanering, men han tyckte inte det var någon idé Det skulle bara bli avslag.

Hela hennes liv är nu kringskuret. Hon kan aldrig åka på semester, köpa nya kläder eller skor, ha en hobby eller bjuda sina barn och barnbarn på middag. Hon har inte ens råd att längre besöka sin mor som bor på servicehus sju mil ifrån där hon bor !

Som ordförande i Bankrättsföreningen känner jag inte till Eva E:s speciella fall. Men jag känner till tusentals fall som liknar hennes och där konsekvenserna är liknande, och i många fall betydligt värre.

Det handlar om skötsamma företagare som lämnat personlig borgen och fått lämna hus och hem bara för att krisbankerna påstått att säkerheterna inte längre var tillräckliga. I många fall har dessa personer drabbats av skilsmässor. En del har avlidit. Andra drabbade har begått självmord.

De flesta har varit skötsamma företagare som hela tiden skött sina amorteringar och räntor till krisbankerna men som på ett orättfärdigt sätt fått alla sina krediter uppsagda under den svenska bankkrisen. De är således fullständigt oskyldiga till den situation de råkat in i. Bara för att bankerna själva var på obestånd perioden 1987 - 1993, och således skulle ha begärt sig själva i konkurs när dom inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad !

I stället fick krisbankerna politikernas tillstånd, att trakassera sina kunder genom att säga upp alla krediter. Bankerna behövde inte heller längre uppfylla givna sina kreditlöften !.

Bankerna har på detta sätt kunnat krossa 60.000 skötsamma svenska företagare, med politikernas godkännande. Medan de bankdirektörer som missköte sig fick fallskärmar !

Det var företagare som inte längre passade in i krisbankernas "portfölj" som fick sina företag förstörda och plundrade. Bankdirektörerna erhöll dessutom bonus efter hur snabbt de kunde tillgodogöra sig sina kunders tillgångar.

Att företagare som inte sköter sig skall få sina krediter uppsagda anser jag vara rimligt. Men för alla skötsamma företagare som fått sina krediter uppsagda, men som alltid skött sina åtaganden mot både bankerna och staten, är det viktigt att dessa äntligen får upprättelse