Avskrift

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELSE	Sida 1 (8)
Överåklagaren Gunnel Lindberg	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM     Högsta domstolens mål B 293-00 Klagande: Börje Ramsbro, 380812-3933, Tranebergsvägen 112,167 44 BROMMA Ombud och offentlig försvarare: Advokaten Percy Bratt, Narvavägen 32, 115 22 STOCKHOLM Motpart: Riksåklagaren Överklagad dom: Svea Hovrätts, avd 9, dom den 21 december 1999 i mål B 3625-99 Saken: Brott mot personuppgiftslagen  Yrkande Börje Ramsbro har yrkat att åtalet ogillas. Han har, som jag uppfattat hans inställning i Högsta domstolen, gjort gällande att hans förfarande i sin helhet skall bedömas med utgångspunkt i personuppgiftslagen (1998:204). Riksåklagarens inställning Ändringsyrkandet bestrids. Grunder Allmän bakgrund Målet rör behandling av personuppgifter som lagts ut på Internet. Internet brukar beskrivas som ett världsomspännande nät för kommunikation mellan datorer. Internet är inte ett enhetligt datanät utan ett kommunikationsnät där ett mycket stort antal datornätverk har kopplats samman (mer än 150 000 i drygt 100 länder enligt Michael Bogdan i SvJT 1998 s. 2). Internet är tillgängligt i de flesta länder, Antalet Internetanvändare har uppskattas till mer 100 miljoner världen över (Thomas

 

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELESE	Sida 2 (8)
	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

Carlén-Wendels, Nätjuridik, 2:a uppl., 1998, s. 35f), Internet är emellertid inte bara en infrastruktur som medger kommunikation mellan datorer i olika delar av världen. Med Internet brukar också åsyftas den informationsöverföring som möjliggör olika former av datormedier som exempelvis elektronisk post, elektroniska anslagstavlor, informationsdatabaser, telefoni, ljudradio m.m. Internets flexibilitet härvidlag innebär att verksamhet på Internet sällan berör enbart en lagstiftning. Internet utvecklas dessutom fortlöpande. Utmärkande egenskaper för Internet är således dels att uppgifter som läggs ut på Internet kan få en mycket stor spridning, dels att Internet har en struktur som stämmer mindre väl med lagstiftningen eftersom det är en mångfasetterad verksamhet som ständig förändras med hjälp av ny teknik. Den som lägger ut uppgifter på Internet förlorar också kontrollen över hur uppgifterna används. Datalagen eller personuppgiftslagen? Frågan om vilken lagstiftning som skall tillämpas på gärningen kan enligt min mening inte avfärdas så enkelt som Ramsbro gör gällande. Det förfarande som åtalet avser ligger i sin helhet under den tid då datalagen gällde. Den i målet aktuella övergångsbestämmelsen tar sikte på vilka regler som skall gälla för behandling av personuppgifter som påbörjats före ikraftträdandet av personuppgiftslagen. Övergångsbestämmelsen har betydelse på det sättet att den reglerar vilka förfaranden som är tillåtna respektive otillåtna vid behandling av personuppgifter. Enligt övergångsbestämmelsen skall ifråga om förfaranderegler den gamla lagstiftningen tillämpas fram till och med den 30 september år 2001 i fall där behandlingen påbörjats före personuppgiftslagens ikraftträdande. Datalagens bestämmelser har således alltjämt betydelse för frågan om viss behandling är eller har varit tillåten i ett register som har inrättats innan personuppgiftslagen tillkom. Frågan om ett visst förfarande, som varit otillåtet enligt datalagen, är straffbart eller ej kan emellertid inte avgöras med utgångspunkt enbart i datalagens förfaranderegler. Vid den bedömningen måste, som hovrätten funnit, en jämförelse göras mellan straffbestämmelserna i den gamla och den nya lagstiftningen. Om ett visst förfarande som var otillåtet enligt datalagen är tillåtet enligt personuppgiftslagen utesluter detta enligt min mening straffansvar med stöd av 5§ lagen (1964:163) om införande av brottsbalken (jfr dock lagrådet i prop. 1999/2000:11 s. 28). Om viss behandling av personuppgifter inte är tillåten enligt personuppgiftslagen krävs det, för att straffansvar skall kunna utkrävas för en gärning som begåtts under datalagens giltighetstid, att kriminaliseringen träffar samma förfarande j båda lagarna. Enligt min mening fordras det således dels en jämförelse mellan de materiella reglerna i båda lagstiftningarna i fråga om vad som är otillåten behandling, dels en jämförelse mellan straffbestämmelserna. Jag återkommer till denna fråga i det följande. Hantering av personuppgifter? Datalagen och personuppgiftstagen bygger på skilda lagstiftningstekniker. Medan datalagen riktar in sig på stävja missbruk av integritetskänsliga personuppgifter, och därför reglerar rätten att upprätta personregister och att föra sådana register med hjälp av modern teknik, bygger personuppgiftslagen på ett helt annat synsätt. Personuppgiftslagen förbjuder i princip all hantering av personuppgifter, harmlösa lika väl som integritetskänsliga, och manuell behandling lika väl som ADB-baserad

 

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELESE	Sida 3 (8)
	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

om inte den tillåts enligt personuppgiftslagen eller annan lagstiftning. Inte ens synen på vad som är personuppgifter överensstämmer i de båda lagarna. Jag delar i och för sig tingsrättens och hovrättens uppfattning att det som Ramsbro lagt ut på Internet skall anses vara ett personregister i datalagens mening. Denna fråga saknar emellertid numera betydelse eftersom det Högsta domstolen skall pröva är huruvida Ramsbro har lämnat ut uppgifter för behandling i utlandet i strid med reglerna i datalagen och personuppgiftslagen. Bestämmelsen i 11 § första stycket andra meningen datalagen, som förbjuder att personuppgifter, utan Datainspektionens tillstånd, lämnas till länder som inte anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention, är tillämplig på personuppgifter oavsett om dessa uppgifter ingår i ett personregister i datalagens mening eller ej (Claes Kring - Sten Wahlqvist, Datalagen med kommentarer, s. 215). Motsvarande bestämmelse i personuppgiftslagen, 33 §, förbjuder överföring till tredje land dels av personuppgifter som är under behandling, dels av personuppgifter för behandling. Vid personuppgiftslagens ikraftträdande förbjöds i princip all överföring av uppgifter till länder utanför EU- och EES-området, med undantag for de situationer som anges i 34 och 35 §§. Senare har förbudet mot överföring till tredje land mjukats upp. Från den 1 januari 2000 är överföring till tredje land förbjuden om landet i fråga inte har en adekvat skyddsnivå för uppgifterna, Frågan är således om de uppgifter som Ramsbro lagt ut på Internet är personuppgifter. l 1 § datalagen definieras vad som är personuppgift, nämligen upplysning som avser enskild person. Enligt förarbetena spelar det ingen roll om uppgiften går att hänföra till en bestämd person eller inte (prop. 1973:33 s. 115). Vad som är personuppgift enligt personuppgiftslagen anges i 3 §, där olika beteckningar som används i lagen definieras. Med personuppgift avses all information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Här kan exempelvis nämnas det avsnitt på webbplatsen som kallades "skampålen", "Skampålen" skulle enligt vad som uppgavs i ingressen "sätta strålkastarna på de bankdirektörer, företagsledare och tjänstemän som slarvat bort 100-tals miljoner kronor och fortsätter att sko sig på samhälle och företag". l avsnittet "skampålen" nämndes fler än 70 personer vid namn och med angivande av var de tjänstgjorde eller var anställda. Bland de som nämndes var bl.a. förra justitieministern Laila Frejvalds, tre justitieråd och ett stort antal bankanställda. En stor del av det material Ramsbro lagt ut på Internet berör vidare Ramsbros tvist med företrädare för System 3 R International AB. l detta finns uppgifter om namngivna personers såväl personliga som ekonomiska förhållanden. Oavsett om man ställer de uppgifter som Ramsbro har lagt ut på Internet mot den ena eller den andra definitionen av personuppgift är det uppenbart att uppgifterna uppfyller kraven på vad som är en personuppgift. Otillåten överföring till tredje land? Att någon ges möjlighet att från länder utanför EU- och EES-området komma åt personuppgifter som finns i Sverige via telekommunikation eller datanätverk anses vara liktydigt med överföring av personuppgifter (SOU 1997:39 s. 413, Carlén-Wendels s, 80),.Publicering av personuppgifter på en allmänt tillgänglig webbsida är att betrakta som en överföring av dessa uppgifter till tredje land eftersom uppgifterna

 

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELESE	Sida 4 (8)
	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

kan bli föremål för behandling var som helst i världen (prop. 1999/2000:11 s. 16 samt Agne Lindberg - Daniel Westman, Praktisk IT-rätt, 2:a uppl., 1999, s.133), l praktiken blir således varje uppgift som läggs ut på Internet tillgänglig i hela världen. Jag delar hovrättens och tingsrättens uppfattning att det har funnits anledning att anta att uppgifterna skulle användas för automatisk databehandling utanför EU- och EES-området, eftersom Internetanvändare utomlands inte bara kunnat läsa innehållet på webbplatsen utan även lagra uppgifterna på elektronisk väg och bearbeta dessa. Uttrycket "anledning anta" uttrycker i annan lagstiftning, t.ex. RB, ett mycket lågt beviskrav. Redan det förhållandet att det finns någon faktisk omständighet som talar för att ett visst faktum kan komma att inträffa anses tillräckligt för att kravet skall vara uppfyllt. Det krävs med andra ord inte, såsom Ramsbro hävdar, någon övervägande sannolikhet för detta. Det finns inte något i förarbetena till datalagen som talar för att lagstiftaren uppställt högre krav för att det skall finnas anledning att anta att uppgifter skall användas för automatisk databehandling utomlands. De exempel som nämnts i förarbetena tyder enligt min mening på att det inte fordras något mera påtagligt för att kravet skall vara uppfyllt. Endast i fall där det förefaller ytterst osannolikt att någon enda person i ett land utanför EU- och EES-området skulle komma att ta del av informationen torde utläggning av personuppgifter på Internet falla utanför kravet i 11 § datalagen på tillstånd till utlandsutlämnande. De skäl som hovrätten anfört för att informationen kunde komma att intressera personer utomlands har enligt min mening fog för sig. Ramsbro har inte haft Datainspektionens tillstånd till att föra över personuppgifter. Om han hade begärt ett sådant tillstånd skulle ansökan ha avslagits. Ramsbro har således, som underrätterna konstaterat, överträtt datalagens straffbestämmelse om överföring av uppgifter till utlandet. Som jag tidigare nämnt finns det en motsvarande regel om överföring av uppgifter i personuppgiftslagen. Genom den ändring i 33 § personuppgiftslagen som trädde i kraft den 1 januari 2000 är överföring av personuppgifter numera tillåten, under förutsättning dels att den skyddsnivå som finns i de länder till vilka uppgifterna överförs är tillfredsställande, dels att behandlingen som sådan är tillåten enligt personuppgiftslagen (prop, 1999/2000:11 s. 15f). Ramsbro har gjort gällande att hans förfarande vart fall inte strider mot 33 § personuppgiftslagen i dess nya lydelse. Personuppgifter som läggs ut på Internet blir tillgängliga såväl i länder med en hög skyddsnivå för den personliga integriteten som i länder med en låg skyddsnivå. Regeringen och lagrådet har uttryckt olika meningar om hur EU:s dataskyddsdirektiv skall tolkas när det gäller möjligheterna att till länder med låg skyddsnivå sprida personuppgifter som redan har spridits i länder med högre skyddsnivå (prop, 1999/2000:11 s, 16f). Den frågan har emellertid inte någon avgörande betydelse i målet. Eftersom Ramsbros behandling av personuppgifter även omfattade t.ex. uppgifter om lagöverträdelser och en sådan behandling inte var tillåten enligt personuppgiftslagen (se 21 §) saknar det betydelse för frågan om straffansvar om uppgifterna har överförts även till länder med låg skyddsnivå. Ramsbro har även på webbplatsen lagt ut länkar till artiklar och liknande som innehållit personuppgifter. Användningen av länkar är ett utmärkande drag i Internet Genom att klicka på en länkhänvisning kan läsaren få direkt tillgång till det länkade materialet. Frågan om utläggandet av länkar i sig kan utgöra brott kan inte besvaras

 

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELESE	Sida 5 (8)
	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

generellt utan måste ses i förhållande ansvarspåståendet. Högsta domstolen har i ett tidigare mål provat om länkning till musikfiler utgjorde brott mot upphovsrättslagen (NJA 2000 s. 292) och där besvarat frågan nekande. Som hovrätten har anfört finns det ingen anledning att i detta fall fördjupa sig i frågan om länkningen eftersom det material i vilket länkarna lagts ut i sig innehåller personuppgifter. Att det förekommit länkar har därför enbart betydelse för frågan om hur stor mängd personuppgifter som har förts över. Jag anser således att Ramsbros hantering av personuppgifter har stått i strid med 11 § datalagen och att förfarandet, bedömt efter personuppgiftslagens regler, innebär en icke tillåten överföring av personuppgifter till tredje land. Undantagen i 7 § personuppgiftslagen m.m, Ramsbro har gjort gällande att hans förfarande skall vara straffritt med stöd av undantagen i 7 § personuppgiftslagen. l 7 § första stycket personuppgiftslagen har slagits fast att bestämmelserna i lagen inte skall tillämpas i den utsträckning detta skulle strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Härigenom skyddas den grundlagsskyddade rätten att framställa yttranden och rätten att sprida yttranden, meddelarfriheten samt anskaffarfriheten. Det har inte varit lagstiftarens avsikt att ställa upp nya hinder mot att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten genom regleringen i personuppgiftslagen. A andra sidan har avsikten inte heller varit att, i förhållande till tidigare lagstiftning, skapa ett större utrymme för missbruk av yttrandefriheten. Eftersom Internet, som jag tidigare framhållit, möjliggör kommunikation med olika egenskaper måste man, för att kunna fastställa om TF eller YGL är tillämplig i ett enskilt fall, göra en bedömning av vilka regler som användningen av Internet omfattas av. Om ett massmedieföretag publicerar material elektroniskt kan den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF eller den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL vara tillämplig. YGLs regel i 1 kap, 6 § om radioprogram anses också kunna vara tillämplig. Bilageregeln gäller enbart om ägaren till en periodisk skrift sprider helt eller delvis samma innehåll som i den tryckta skriften på Internet. Om innehållet på Internet inte motsvaras av någon tryckt artikel är regeln således inte tillämplig. På motsvarande sått gäller databasregeln enbart för material som utges av en redaktion för en tryckt skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av elektroniska upptagningar eller en sådan nyhetsbyrå som anges i 1 kap. 9 § YGL Internet är således inte ett grundlagsskyddat medium, eller ens ett medium i sig (prop. 1997/98:44 s. 106). Om ett grundlagsskyddat medium använder sig av Internet i sin publicistiska verksamhet åtnjuter verksamheten dock samma skydd som om den förekom i ett traditionellt medium, t.ex. en dagstidning. Ramsbro har inte bedrivit någon sådan verksamhet som krävs för att bilageregeln eller databasregeln skall var tillämplig. l Ramsbros fall är det således inte fråga om framställning av yttranden i ett skyddat medium eller om sådan spridning som skyddas av TF eller YGL l 7 § andra stycket personuppgiftslagen föreskrivs att vissa bestämmelser i lagen, bl.a. de som rör utlandsöverföring, inte skall tillämpas på sådan behandling av

 

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELESE	Sida 5 (8)
	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål. Bakgrunden till bestämmelsen är att inte all journalistisk verksamhet omfattas av grundlagsskyddet. Som exempel härpå har i förarbetena angetts journalistisk verksamhet på Internet som resulterar i yttranden som bara sprids där (prop. 1997/98:44 s. 52). Ramsbro har gjort gällande att detta undantag är tillämpligt på det material han lagt ut på Internet. Ramsbros avsikt med publiceringen på Internet har varit att utnyttja den genomslagskraft som Internet har och att härigenom vinna större spridning av sina och andras åsikter. Ramsbro är inte journalist. För att undantaget skall vara tillämpligt på honom krävs att publiceringen på Internet ändå har ägt rum uteslutande för journalistiskt ändamål. Att behandlingen uteslutande skall ske för journalistiskt ändamål innebär att undantaget bara är tillämpligt om samtliga ändamål faller under bestämmelsen (Sören Öman - Hans-Olof Lindblom, Persondatalagen, s. 52f). Det framgår av den skriftliga bevisningen att Ramsbros avsikt - förutom att sprida uppgifterna till en bred krets - har varit att provocera utpekade myndigheter och företag och att få till stånd en aktiv dialog dels med personer som utpekats på skampålen, dels med andra personer, som i likhet med Ramsbro ansett sig illa behandlade av banker, Detta kan inte sägas utgöra enbart journalistiska ändamål. Jag anser, i likhet med hovrätten, att det av omständigheterna framgår att Ramsbros invändning kan lämnas utan avseende. Ramsbros åtgärder har inte heller varit ett led i strävanden från hans sida att få materialet publicerat i ett grundlagsskyddat medium. Inte heller i övrigt föreligger det omständigheter som innebär att en tillämpning av personuppgiftslagen skulle strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i TF och YGL. Jag delar hovrättens uppfattning att inte heller undantaget i 6 § personuppgiftslagen är tillämpligt på Ramsbros förfarande. Frågan om den fällande domen står i strid med artikel 10 i Europakonventionen Ramsbro har invänt att det står i strid med Europakonventionens artikel 10 att inte tillämpa undantaget för journalistiska ändamål på det material som han lagt ut på Internet. Han har därvid hänvisat till Europadomstolens avgörande i målet Castells mot Spanien (Serie A nr 236). Castells utpekade i en tidskriftsartikel den spanska regeringen som ansvarig för att en rad mord i Baskien hade förblivit ouppklarade, Castells åtalades för innehållet i artikeln och dömdes till ett fängelsestraff, Europadomstolen ansåg detta stå i strid med artikel 10 om rätten till yttrandefrihet. Rätten till yttrandefrihet är inte absolut, vare sig enligt de svenska grundlagarna eller enligt artikel 10. Den kan inskränkas med hänsyn till bl.a. annans goda namn och rykte eller rättigheter. Inskränkningarna ger uttryck för de intressen som står mot varandra, nämligen yttrandefriheten och den enskildes rätt att vara fredad från vissa typer av angrepp. Målet Castells mot Spanien är ett av flera exempel i Europadomstolens praxis på att politiker och politiska institutioner kan få tåla kraftigare angrepp än privatpersoner (se Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 272ff). Det är svårt att se någon egentlig likhet mellan Ramsbros angrepp på huvudsakligen bankanställda och företagsledare och den fråga som domstolen hade att ta ställning till i fallet Castells. Enligt min mening har fallet i fråga inte relevans för den nu aktuella gärningen.

 

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELESE	Sida 7 (8)
	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

Tillämplig straffbestämmelse Som framgått av det ovan sagda är frågan om vilken lag som skall tillämpas på det åtalade förfarandet komplicerad. Enligt min mening är det ingen tvekan om att gärningen står i strid med datalagens regler om hantering av personuppgifter och att det finns motsvarande regler i personuppgiftslagen som gör behandlingen i fråga otillåten. Förfarandet omfattas såväl enligt datalagen som enligt personuppgiftslagen av de straffbestämmelser som finns i respektive lag. När det gäller frågan om vilken straffbestämmelse som skall appliceras på förfarandet skall den för den åtalade lindrigaste lagen tillämpas. Detta kräver en jämförelse av delvis annat slag än vad jag gjort i det föregående. Jag ansluter mig i denna fråga till den uppfattning som hovrätten gett uttryck för i sin dom, nämligen att det är 49 § personuppgiftslagen som skall tillämpas, eftersom denna lag leder till den mildaste bedömningen. Ringa fall? Efter hovrättens dom har tillkommit en ändring i personuppgiftslagen som har betydelse för den straffrättsliga bedömningen, nämligen det förhållandet att det i 49 § personuppgiftslagen införts ett nytt andra stycke där ringa fall undantas från det straffbara området, Mot bakgrund av bestämmelsen i 5 § andra stycket lagen om införande av brottsbalken måste därför även övervägas om, vilket Ramsbro gjort gällande, det åtalade förfarandet kan betraktas som ett sådant ringa fall som numera inte är straffbart (jfr prop, 1999/2000:11 s 21). Enligt förarbetena (prop. 1999/2000:11 s. 18) finns det överträdelser av 49 § personuppgiftslagen som i det enskilda fallet inte framstår som särskilt straffvärda. Som exempel nämns att en personuppgiftsansvarig har gjort en felaktig bedömning i frågan om en överföring är tillåten eller ej, där överträdelsen inte framstår som särskilt klandervärd. Vad lagstiftaren tänkt sig undanta från det straffbara området är sådana fall där den personuppgiftsansvarige i övrigt handlat korrekt men gjort en felaktig bedömning av huruvida det land till vilket uppgiften överförs har en tillräcklig skyddsnivå och överträdelsen av överföringsförbudet inte av andra skäl är särskilt klandervärd. Enligt min mening kan en avsiktlig publicering av personuppgifter, kombinerade med kränkande och nedsättande värdeomdömen av det slag jag nämnt tidigare, där syftet med publiceringen på Internet är att uppgifterna skall få så stor spridning som möjligt, inte anses utgöra ett ringa fall. Skadeavsikten är uppenbar, l ett sådant fall är en skadeståndsrättslig sanktion inte tillräcklig. Vid en samlad bedömning innefattande bl. a. uppgifternas art, syftet med spridningen och risken för integritetsintrång finner jag således att Ramsbros förfarande inte kan bedömas som ringa. Justering av gärningsbeskrivningen Jag Justerar andra stycket i gärningsbeskrivningen på följande sätt. Börje Ramsbro har under tiden februari 1997 - oktober 1997 på Internet lagt ut personuppgifter utan att i enlighet med datalagen inhämta Datainspektionens

 

RIKSÅKLAGAREN	SVARSSKRIVELESE	Sida 8 (8)
	Datum 2000-11-22	Dnr 2000/0754

medgivande till utlandsutlämnande. Genom sitt förfarande har Ramsbro fört över personuppgifter till tredje land, där de kunnat behandlas. Huvudförhandling Enligt min mening torde målet kunna avgöras utan huvudförhandling. Vid eventuell huvudförhandling bör Ramsbro närvara personligen. Bevisning Ramsbros egna uppgifter. Utdrag från Ramsbros hemsida (förundersökningsprotokollet s, 17-30 samt bilaga 1) Datainspektionens beslut den 20 oktober 1997 (förundersökningsprotokollet s. 5), Datainspektionens yttranden den 20 november 1997 (förundersökningsprotokollets. 7) och den 10 juli 1998 (förundersökningsprotokollet s. 9). Förhör med datarådet Agneta Runmarker (uppspelning av bandet från hovrätten), Klas Bergstrand Gunnel Lindberg   Kopia för kännedom till 2:a åklagarkammaren i Stockholm (C02-11-4640-97) Advokat Percy Bratt

Åter till: Bankrättsföreningens brott mot Personuppgiftslagen

Tack besöket och välkommen åter! Hemsida