[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Mörkläggarlandet och symbiosen makt&media
Av Alf Susaeg -  15 februari 2001

Författaren och journalisten Jan Gillberg skriver i artikeln Mörkläggarlandet (DSM 5/00-3 2000) om den ”mångomsjungna svenska öppenheten”:

”Gäller det en "affär" som utgår ifrån att statsministern gratisäter några chokladpraliner eller en tilltänkt statsminister betalar några chokladkakor på fel kontokort kan vi ha en närmast explosiv "öppenhet" med en kraft, som varar i både dagar och veckor.
   Gäller det emellertid något "stort" - riktigt stort - med kopplingar till något av den svenska maktstrukturens centra uppstår en situation, då det plötsligt blir tyst i klassen, ofta totaltyst”

Men talar verkligen Gillberg om Sverige? Öppenhetens, rättvisans och toleranskonferensernas vagga? Demokratiernas demokrati?
Kan det faktiskt vara så, att Jan Gillberg ser och förstår vad de flesta gör.
Med skillnaden att han talar om det? - helt öppet?
Ja så är det.
Det finns en uppsjö belägg, som inte får torgföras i Nya Sverige.
Nättidningen OrdetKontraSaken har som exempel citerat SE-bankens diktaturdekret (källa GöteborgsPosten den 23 januari 2000 - en artikel som GP ’ångrade’ och sedan på alla sätt försökte mörklägga):

”Du ska veta att vi banker äger domstolarna och tidningarna i det här landet. Vi ska krossa dig som en liten lus!”

OrdetKontraSaken har även lagt ut dokument på Internet som visar prov på den svenska ekomaktelitens mörklagda brott och förbrytelser.
OrdetKontraSaken har, dessutom, dristat sig att på nätet ställa frågan:

”Skyddas Sveriges grövsta förbrytare av media?”

Resultatet av denna - grundlagsskyddade - yttrandefrihet blev att en tjänsteman hos den nysvenska myndigheten Telenordia, den 24 januari 2001, tryckte på en knapp och träffades i samma ögonblick OrdetKontraSakens besökare av skylten ”Forbidden”.
Klick! Och det var inte det första. Det var det sjunde mörkläggande klicket, sedan starten 1997.
OrdetKontraSaken har den 13 februari 2001 varit nedsläckt i tjugoen dagar. Både web- och emailfunktioner är avstängda. Fortfarande utan besked om vem som beordrade avstängningen den 24 januari, vem som tryckte på knappen och varför. Trots sju muntliga och tre skriftliga yrkanden hos den nya ’myndigheten’, därefter.

Bäste läsare, tänk efter:
Internet spås om några år vara ”den dominerande globala kommunikationsplattformen”. Om ytterligare några år ”den enda”. Så vad händer med den för alla avgörande yttrandefriheten om/när kommersiella internetleverantörer avgör vilka websidor och nättidningar som får finnas?
Vart tar sedan övriga mänskliga fri- och rättigheter vägen, när själva yttrandefriheten förlorats?
Till sist kopplingen mellan Gillbergs ”Mörkläggarlandet” och slutraderna i en egen artikel från 1996 (publicerad i tidskriften Makt&Media 1997 under rubriken ”Symbiosen makt&media”):
”Den här tankeutflykten har god empirisk förankring eftersom all historisk erfarenhet visar att öppen, dold eller manipulerad avsaknad av offentlig debatt kring maktens uttryck gör den Effektiva makten(E) total och de samhälleliga skadeeffekterna därav maximala/förödande.
En logisk slutsats blir att den offentliga samtalsfrekvensen - i sig - på området makt och maktutövning, är avgörande för allas öden.
En andra slutsats är att medias röst(er) har betydande preventiv effekt redan vid ett fåtal seriösa samtal och debatter på området.
En tredje slutsats är den ofrånkomliga nödvändigheten av att öppet tala, skriva, dokumentera, belysa, diskutera, motivera, argumentera, belägga och vederlägga - så att så många som möjligt deltar, hör och ser. Demokratins enda skydd mot samhällsfarliga maktuttryck. Vilket bekräftas av såväl modellen ovan som av den gamla devisen:

Inget stärker makten mer än tystnad!

Alf Susaeg
Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida