Vid såväl gymnasium och högskola som yrkes- och affärslivet har jag som många i Sverige skolats under Aristotele’s sk formella deduktiva logik.

Grunden för alla västvärldens vetenskaper. Det paradigm som hävdar att det är först när man har ovedersägliga belägg man på allvar ska hävda en sak.

Om man vill bli tagen på allvar i allmänhet och hos domstolar och myndigheter i synnerhet.

En omfattande fukt- och mögelskada 1989 i min dåvarande bostad i Wasastaden i Stockholm ställde denna min världsbild på ända och är därefter inget sig likt.

Snart tjugotusen ovedersägliga A4-sidor papper och dito tvåtusen megabyte elektroniska belägg har inte förmått berörda svenska banker, försäkringsbolag, domstolar och myndigheter att göra rätt, tvärtom. Resultatet av tio års fruktlösa processer är ödelagd hälsa, förstörda sociala relationer och materiell utblottning. ”Krossad som en lus” kort sagt.

Det är individer på den svenska samhällstoppen som styrt och styr utvecklingen. Väl kända makthavare som – offentligt - framstår som goda förebilder. Rättrogna humanister, alltid redo att försvara gott mot ont. Alltid – offentligt - villiga att göra rätt såväl politiskt och juridiskt som etiskt och moraliskt.

Frågan är därför varför dessa oförvitliga svenska Ledare säger A i medialjuset och gör B, så snart det släcks?

Att den här processen styrts och styrs av betydande personlig makt och vilja, i något/några fall, framgår av utvecklingen.

Att under så många år och så beslutsamt vilja förstöra ett människoliv måste därför, för att det hela ska bli ’logiskt’, även ge en betydande vinst, belöning eller tillfredsställelse.

Så, vari består vinsten/belöningen/tillfredsställelsen, i det här fallet?

Jacob Wallenberg styrelseordförande i SEB/Trygg - numera SEB Swedbank - och Lars H Thunell, koncernchef samma bank är personligen inblandade i och (del)ansvariga för utvecklingen ovan.

Dessa två av Sveriges idag mäktigaste makthavare är båda brottsmisstänkta i ärendet och den 23 augusti 2000 anmälda till förundersökning och åtal, hos åklagarmyndigheten i Stockholm. Detta för att i flera år otillbörligt ha påverkat handläggningen av HD:s ”mögelmål” T4882-95. Det finns därför även goda och väl dokumenterade grunder för misstanke om samband mellan utvecklingen i denna Högsta domstolens, för hundratusentals sjukahusdrabbade avgörande, rättssak och SE-bankens deklaration i Göteborgs Posten den 23 januari 2000:

  ”Du ska veta att vi banker äger domstolarna och tidningarna i det här landet. Vi ska krossa dig som en liten lus!”

Finns i en så uppenbar hopplöshet någon räddning? Javisst. Det är bara att berätta för den svenska allmänheten vad som hänt och händer, så är saken klar. Men det förutsätter att det som hänt och händer får berättas – offentligt.

Svenska press- och etermedia har sedan 1993 regelbundet ombetts rapportera utvecklingen. Utan resultat.

Via PGP-krypterade emails tillskrev jag under mars 1999 journalister i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, England och USA. Vilket resulterade i ett tjugotal upprörda kontakter som ville och kunde hjälpa. Det medförde att samtliga utrikesförbindelser bröts och kom därefter inte ett enda gensvar, trots upprepade (påminnelse)mails till journalisterna ifråga.

Jag har försökt bryta isoleringen genom att på Internet starta webtidningen OrdetKontraSaken. Vilket direkt, vid premiären 1997, medförde intrång på och avstängningar av mina internetkonton. Intrång som regelmässigt fortsatt därefter. Senast den 24 januari 2001.

OrdetKontraSaken har i skrivande stund varit avstängd en månad!

Detsamma gäller mina emailförbindelser med omvärlden. Allt utan förklaring. Trots sju muntliga och tre skriftliga(rekommenderade) yrkanden om besked hos den nya yttrandefrihetsmyndigheten, Telenordia.

Ett ljus i mörkret är att flera besökare på BRF:s websida uttryckt den allmänt överhängande faran för vilket jag särskilt vill tacka. Både å egna och övriga drabbades vägnar. BRF:s läsare har insett att det här ytterst är en fråga om yttrandefrihet. Om den grundlagsskyddade rätten att öppet och fritt yttra sig om tingens ordning. Inklusive rådande makt- och myndighetsutövning i Sverige; demokratiernas demokrati. Världens mest öppna rättsstat.

I det här enskilda fallet ävensom i stort beror frågan om undergång eller räddning av vilja. Främst press- och etermedias vilja att på allvar offentligt belysa och debattera det hela.

Är det här fallet inte fråga om en veritabel Kafkaprocess och heller inte normal svensk makt- och myndighetsutövning är allt gott och väl och inget att offentligt orda om. Då återstår ’bara’ frågan om vad mina 20.000 A4 dokument kommer av och varför jag inte öppet får visa vad de innehåller.