Jan Myrdal har nu i sommar målat sitt hus i Falu rödfärg men färgen han inhandlat höll inte kvalitet. Den murrige härsknade till och lät höra av sig till Aftonbladets kulturredaktion. Det blev stor artikel där den härskne fick breda ut sig i saken. Skall det vara på det här sättet, slutar jag att måla hus, åskade Myrdal. Och om Jan Myrdal slutar måla sitt hus, bör alla andra göra det - i solidaritet med Jan Myrdal. Att sälja undermålig målarfärg till Jan Myrdal skall kosta inte bara leverantören av just den färg Jan Myrdal inhandlade utan hela målarfärgbranschen. Detta som en högst rimlig effekt av på Aftonbladets kultursida av den murrige påbjuden solidaritet.
   Sedan kom hösten och Sverige återgick till det mer vardagliga knoget. Det som för Jan Myrdal innebär slit med allehanda texter. Nu visade det sig att den tidskrift - Folket i Bild Kulturfront - som i alla år man kan minnas tryckt och spritt varje tanke framtänkt av den murrige och som därför i mycket är den som burit fram Jan Myrdal som var alldeles egne store rorsman, dristat sig att lägga ut rorsmannens texter på nätet.
   "Egendom är stöld", förklarade Joseph Proudhon i sin pamflett "Qu'est-ce que la proprieté?" Året var 1840, Men nu är vi inne i eller snarare mitt uppe i Mediaåldern, Och då är det annat än vad det var då som gäller som stöld. Jan Myrdal brer ånyo ut sig i Aftonbladet (01-09-08):

"När FIB/K:s nätupplaga lades ut på nätet som en 'befriad' piratupplaga och mina och många andras texter..."

Ja, då handlade det om stöld. Det inträffade, förklarade den murrige rorsmannen, "reser frågor av stor principiell betydelse". "Det är för mycket flum kring nätet", hamrar textupphovsmannen Myrdal. Här krävs - förklarar han som talesman för den nya tidens, mediaålderns ägarklass - "lag och ordning". Ja, så skriver rorsmannen och han gör det på kulturplats i Sveriges största tidning och han gör det på ett sätt, att han nog menar "ordning och lag". Textägarna skall inte bara ha betalt för sitt en gång nedlagda arbete. De skall ha betalt varje gång en text görs tillgänglig -ett slags ständigt fortskridande arbetsfri avkastning, skulle Karl Marx uttryckt det. Och denna fortskridande avkastning skall övergå till de efterkommande precis som all annan i dödsbo upptagen egendom. Detta är något som våra samhällsbevarande institutioner - vilka i mediaåldern inte är desamma som förr - nu måste både begrunda och besinna. Textpatron Jan Myrdal förklarar:

"Jag tror därför att det nu är nödvändigt med en grundlig och klarläggande diskussion också om just vad yttrandefrihet, tryckfrihet och upphovsrätt innebär. Det är en viktig uppgift såväl för den offentliga diskussionen som för författarförbundet, journalistförbundet och publicistklubben."

Basta.

Kort upplysning: För att inte komma i krakel med Jan Myrdal - vilket uppges kunna vara tidsödande - har DSM per postanvisning till Jan Myrdal erlagt en krona för varje gång vi omnämnt eller hänsyftat på Jan Myrdal. Totalt blev det 23 kronor. Till detta kommer en krona för varje direktciterat Myrdalsord. Det blev ytterligare 56 kronor. Detta som ett slags frivillig "STIM-avgift ". Det sker med berådaste mod och i fullaste förvissning om att detta kan ge Jan Myrdal "en lysande idé "och samtidigt möjlighet för Aftonbladets Kultur att starta upp ännu en angelägen debatt.

Efter att ha slickat de värsta såren samlade sig Ramsbro till att bilda en mot bankerna riktad motståndsrörelse. Det började med att Ramsbro fann en anspråkslös annons i Expressen, där han kom i kontakt med personer som likt honom själv drabbats av Nordbanken. Det var upprinnelsen till vad som blev Föreningen mot Nordbanken som sedan - då det visade sig att andra banker betett sig på samma sätt - ändrades till Bankrättsföreningen.

Ramsbro är tillbaka
Som företagare tillverkade Ramsbro utrustning för verkstadsindustrin. I sin nya roll begagnar sig Ramsbro av det fria ordet som verktyg. Även nu med stor, utmanande stor framgång.
   Som webbmaster för Bankrättsföreningens webbsida (www.bankrattsforeningen.org.se) har Börje Ramsbro kommit att inta rollen som en av Sveriges skickligaste it-journalister. Få webbsidor är så professionellt upplagda och har fått sådant genomslag som just Bankrättsföreningens. Här har Förenings-Sverige mycket att lära!
   För att stoppa - dvs tysta - Ramsbro i sin nya roll har starka krafter mobiliserats kulminerande i Riksåklagarens talan mot Börje Ramsbro inför HD. Dessförinnan hade Ramsbro blivit fälld i tingsrätten (den gången för brott mot datalagen) och sedan i hovrätten (då för brott mot personuppgiftslagen, PUL). Namn på kända bankdirektörer hade förekommit på Bankrättsföreningens webbsida och detta i föga smickrande sammanhang. De hade blivit uthängda för att genom sitt ansvar för bankkrisen drivit företag och enskilda i ruin och på det sättet allvarligt skadat samhällsekonomin.
   RÅ argumenterade efter linjen att Börje Ramsbro inte är "journalist" och därför inte kan anses bedriva "journalistiskt verksamhet" och att Ramsbro med avseende på sin webbsida inte kan åberopa det undantag i PUL 7§ anger för "behandling som sker uteslutande för journalistiska ändamål". Hur dirrig och darrig den tråden var framgick med stor tydlighet, när RÅ i sitt förhör av Börje Ramsbro ställde snåriga (någon skulle nog vilja säga stupida) frågor för att få Ramsbro att "avslöja sig" som varande icke journalist. Vad var Ramsbros journalistiska bakgrund, eventuella journalistiska erfarenhet etc? Redan detta måste ha fått HD-domarna att undra över standarden vad gäller den juridiska kompetensen och/eller det allmänmentala på RÅ-ämbetet.
   Det saknades egentligen bara en fråga för att RÅ redan genom denna utfrågning skulle ha avgjort målet, nämligen: "Säg, är du [anm noterade att inför HD är alla "du"] medlem i Sveriges Journalistförbund?" Den skrivning RÅ gör i sin inlaga till HD bör dock ha räckt långt (och gjorde det uppenbarligen också):

"Ramsbros avsikt med publiceringen på Internet har varit att utnyttja den genomslagskraft Internet har och att härigenom vinna större spridning av sina och andras åsikter, Ramsbro är inte journalist. För att undantaget skall vara tillämpligt på honom krävs an publiceringen på Internet ändå har ägt rum uteslutande för journalistiskt ändamål."

Redan detta hur RÅ använder sig av ordet "utnyttja" hänsyftande på en persons strävan att "vinna större spridning av sina och andras åsikter", inger stora betänkligheter om vad det är för slags anda som rader på RÅ-ämbetet. Även Ramsbros ombud Percy Bratt tycks ha funderingar i den riktningen. Han skriver i sitt svar på RÅ:s inlaga:

"Journalistik är inte något entydigt och tydligt avgränsat begrepp. Erfarenheterna från totalitära stater visar att det är väsentligt att låta det journalistiska uppdraget vara ett fritt med borgaruppdrag."

Det utifrån yttrande- och åsiktsfrihetlig synpunkt oroväckande i det synsätt som RÅ ger uttryck för i sin argumentering för att få Ramsbro fälld har inte givit upphov till någon av de alarmistiska debatter, som de stora elefanterna i Media-Sverige annars gärna ägnar sig åt. Antag att Ramsbro hade hängt ut några bankdirektörer i ett inlägg på Expressens insändarsida och att tidningens ansvarige utgivare blivit polisanmäld - det var ju så domstolskarusellen mot webbmastern Ramsbro sattes igång - och att vi fått motsvarande domstolsrunda med RÅ i slutronden argumenterande efter samma linje den nu mot Ramsbro, Då hade det kunnat låta så här från RÅ-ämbetet:

"Börje Rambros avsikt med den i Expressen publicerade insändaren har varit att genom publicering på Expressens insändarsida utnyttja den genomslagskraft Expressen har och att härigenom vinna större spridning av sina och andras åsikter. Ramsbro är inte journalist. För att undantaget i PUL skall vara tillämpligt på honom och därmed i detta fall med avseende på Expressen företrädd av sin ansvarige utgivare krävs att publiceringen på Expressens insändarsida ändå har ägt rum uteslutande för journalistiskt ändamål och eftersom Ramsbro inte är journalist - han finns ej med som registrerad medlem i Sveriges Journalistförbund - kan hans inlägg inte ha ett i lagens mening journalistiskt ändamål. Därför kan undantaget i PUL §7 inte åberopas."

Vilken sjuhelsikkes mediaståhej hade detta inte givit upphov till med start dagen efter huvudförhandlingen i HD fram till - som man också i detta fall måste utgå ifrån - den friande domen. Därför Börje Ramsbro blev friad och RÅ förlorade målet.
   Men inte heller den friande domen har fått den uppmärksamhet den förtjänar. HD har ju nu - vilket är ett viktigt

ställningstagande - fastställt, att Internet skall kunna nyttjas som en det fria ordets och den fria tankens verktyg för kritisk granskning och obunden opinionsbildning. De möjligheter som Internet erbjuder för att bryta igenom de murar, som - Mörkläggarlandet Sverige (l) och dess snöpta pluralism omger sig med, har därmed fått ett erkännande i högsta instans. Möjligheter som det gäller att ta vara på - inte i destruktiva syften utan i uppbyggande och i positiv mening utvecklande syften.
   För detta krävs dock en it-etik precis som medierna i övrigt behöver en mediaetik värd namnet - inte för att begränsa, hindra eller förbjuda utan för att sätta upp riktmärken för en journalistik, som bärs upp av normala hedersbegrepp och genomsyras av ansvar relaterad till den maktutövning som modern journalistik kommit att innebära. Även här - menar jag - håller Börje Ramsbro och hans webbsida högt ställda krav. Om detta kan var och en bilda sig en uppfattning genom att klicka sig fram till www.bankrattsforeningen.org.se

(1) Uttrycket lanserades i en större artikel i DSM 5/2000 kallad just "Mörkläggarlandet".