Yttrandefrihet. I EU:s rambeslut om kampen
mot terrorismen finns en definition, som riskerar att urholka kärnan i demokratin:
möjligheten att driva opposition och opinion. Auktoritära regimer kan glädjas
åt EU:s beslut.
Det är något lurt med vårt sätt att hantera
de värden, bland dem yttrandefriheten, som är viktigast för oss. Vi
gör förluster utan att fatta hur det har gått till.
Brådska hos beslutsfattare och förströddhet
hos andra hjälper till. Rambeslutet om kampen mot terrorismen, som
på nolltid har förhandlats fram inom EU:s ministerråd, kan bli ett
exempel på den sortens förluster.
Vi har alla på våra näthinnor kvar
bilderna av trafikplanen som flög in i tvillingtornen på Södra
Manhattan. Vi ska ha dem kvar där. Terrorismen är ett extremt hot
mot oskyldiga. Terrorismen är också ett hot mot rättsstaten och det
öppna samhället.
Därför mobiliserades vi alla till försvar av
bådadera. Om vi ska lyckas eller misslyckas i det försvaret beror
inte minst på vad vi själva gör med rättsstaten och det öppna
samhället som svar på hotet. Och på vad andra gör för vår
räkning.
I centrum för EU:s rambeslut om kampen mot
terrorismen finns en definition. Enligt den ska varje medlemsstat se
till att ett antal listade brott betraktas som terroristbrott - för
hårdare bestraffning - om de kan allvarligt skada ett land eller en
internationell organisation när syftet är att:
allvarligt skrämma en befolkning
otillbörligen tvinga ett offentligt organ (Government)
eller en internationell organisation att utföra eller att avstå
från att utföra en viss handling
allvarligt destabilisera eller förstöra de
fundamentala politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala
strukturerna i ett land eller i en internationell organisation.
Utanför själva definitionen finns i ett
rådsuttalande tolkningsföreskrifter. Definitionen får enligt
föreskrifterna inte uppfattas så att de som under andra
världskriget försökte bevara eller återställa de demokratiska
värdena i efterhand skulle kunna betraktas som
"terrorister". Läs: motståndsrörelserna under nazismen.
Inte heller får definitionen tolkas så att den
på terroristgrunder diskriminerar dem som nu utnyttjar sin
fundamentala rätt att manifestera sina åsikter, även om de beter
sig olagligt när de gör det. Läs: protester som spårar ur.
Man kan tycka att det är bra att de här
tolkningsföreskrifterna finns. Men intressantare är att direktiven
för den rätta tolkningen av definitionen alls behövs! Det måste
vara fel på en terroristdefinition, som ens teoretiskt kan tänkas
inkludera motståndarna mot Hitlerväldet.
För all lagstiftning som rör vid våra fri-
och rättigheter gäller att dessa måste garanteras också i
orostider och skymningslägen. Där finns den viktigaste poängen med
garantierna. Det visar behandlingen av de tre svenskar av somaliskt
ursprung som utan rättslig prövning berövades grundläggande
livsbetingelser. Rättsstaten tog stryk.
Vi kan inte förlita oss på vad som finns i
definitionens omgivning, på bekännelser till samma fri- och
rättigheter och på ett tolkningsuttalande till deras förmån. Vi
måste värdera definitionen avskalad.
Hur mycket betyder verbens följeslagare
"allvarligt" och "otillbörligen" i orostider och
skymningslägen, då allt ter sig allvarligt och det mesta
otillbörligt? Låt oss göra experimentet att stryka de orden, ta en
lov runt skrämselsyftet och därefter klyva definitionen. Vad får vi
då?
Jo, på den ena sidan lagbrott och på den andra
sidan aktiviteter som hör till kärnan i en öppen demokrati:
opposition och opinion för förändring. Det som förvandlar brott
till terroristbrott, att bestraffas hårdare, visar sig vara att de
riktar sig mot status quo, mot dagens samhälle eller mot
förhärskande uppfattningar om hur jordklotet ska rulla vidare.
Undra sedan på att organisationer för
mänskliga rättigheter har varnat och att förhandlarna har upptäckt
ett behov av tolkningsföreskrifter!
Om möjligt mer besvärande är att definitionen
kan vara särskilt användbar för auktoritära eller diktatoriska
regimer. Här finns inget tjafs om statsterrorism.
Risken är uppenbar att förtryckarregimer
tillägnar sig EU-definitionen och utnyttjar den i sina egna krig mot
"terrorister".
De kan ha känt en lockelse redan för två år
sedan när FN - i konventionen om bekämpande av finansiering av
terrorism - delvis använde sig av liknande ordalag.
Men FN definierade inte begreppet
"terrorism", ett laddat begrepp som inbjuder till en
exploatering. Om hur en sådan definition ska se ut har enighet inte
uppnåtts. Kanske just på grund av risken för ett missbruk i
förtryckets tjänst.
I en från EU lånad definition - med anpassad
brottslista - kan man koncentrera sig på det för våldsregimen
väsentliga, på försök att tvinga den till demokratiska reformer
som den inte vill genomföra eller till att avstå från ett förtryck
som den vill fortsätta att utöva. Försök att rubba givna
auktoritära strukturer, t ex genom att bilda fria fackföreningar,
kan kvalificeras som terrorism. Så var det inte tänkt!
Definitionen av terrorismen ska gälla i den
demokratiska Europeiska unionen. Det har vi förstått. Men principer,
även haltande principer, har en benägenhet att vandra över
gränser.
Inte heller inom EU - Sverige inbegripet -
är de demokratiska värdenas framtid tryggad. Den svenska riksdagen
ska behandla ministerrådets rambeslut om kampen mot terrorismen. Då
får vi veta hur den tar sitt ansvar.
Percy Bratt, advokat
Arne Ruth, publicist
Hans Schöier,
publicist