Sedan myndighetsstämpeln förklingat från den roll som bankerna spelar i näringslivet råder nu ett mer jämlikt förhållande till andra aktörer på marknaden. Dagens bank är ett företag som köper och säljer en produkt, pengar, och erbjuder finansiella tjänster i samband därmed. Att pengar också är ett maktmedel saknar betydelse eftersom det är marknadslagarna som råder. Och de är som bekant hårda och skoningslösa ...

En liten grävmaskinsfirma utanför Tierp har satt fokus på ett dolt problem i bankernas produktsortiment. I ett s k pilotfall har företaget kunnat påvisa att man i ett lån regelmässigt och godtyckligt överdebiterats ränta, och som kreditgivaren ej kunnat motivera. Ett vanligt förklaringsnummer i en bank brukar då vara: "Vi har ej gjort något fel!" (syndabockssyndromet). Följaktligen är domslutet i Stockholms tingsrätt "klart felaktigt" (S Källström, Nordbanken Finans). Vad som är "rätt" hade kanske varit av större värde att få veta i ett allmänintresse.

För en vanlig konsument är styrränta-reporänta-diskonto fiktiva storheter. Likväl är det Riksbankens viktiga marknadsinstrument, som finns i botten på alla lån och krediter. Bankerna lägger sin marginal mot denna styrränta, och förbinder sig att bibehålla den under kredittiden. Konkurrensskäl gör att man kan sänka den, men om man under oförmodat lång tid låter låneräntan ligga kvar på en för hög nivå när styrräntan sjunkit är vi inne i ränteskruvningarnas förlovade land. När styrräntan stiger brukar banker visa stor följsamhet till det nya värdet i sina datasystem. Följaktligen har man tillgång till ett verktyg som även kan bibehålla marginalen när Riksbanken gör sina justeringar nedåt.

Ränteskruvningar är ett lömskt grepp på grundläggande värderingar. Det är inte bara miljardbelopp som står på spel utan lika mycket förtroendet för vad ett avtal egentligen är värt i bank. Vilka arbetar då med problematiken? I Stockholm finns ett privat företag, Finansanalys, samt en myndighet. Ett påpekande från den sistnämnda skulle utlösa febril aktivitet i bankvärlden.

Finansmarknaden har heller ingenting att vinna på dessa förfärande skådespel: små grävmaskinsfirmor som tvingas in i utdragna rättsliga processer som bankerna helt skamlöst låter dem föra som prejudikat upp i HD. Ett mardrömsscenario är tusentals arga småföretagare i civilmål med exakt samma innebörd: anklagelse om ränteskruvning i lånekrediter. Och en finansinspektion som passivt betraktar förödelsen. För den som klagar finns en tröst i myndighetens "Mall3.doc"-dokument: Ert ärende berör endast enskild konsument!

Under bankkrisen i början av 90-talet skedde en lagändring, 1993:1214, 11§ tredje stycket, Konsumentkreditlagen. Man kan tolka tillägget som att låntagare skall förhandla bort sitt enda skydd mot godtyckliga räntehöjningar.

Yngve Nilsson,
författare, webbdesigner,
Skellefteå