[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Tillbaka till Innehållsförteckning

 
19. Slutsatser

Den socialdemokratiska elitens grundsyn.

Medlöpareeffekten

Genom att registrera undertecknad, utan föregående förundersökning, åtal eller dom, i det kreditupplysningsregister som upprättats på uppdrag av Säpo/Nordbanken har Säpo/Nordbanken i praktiken givit undertecknad näringsförbud. Jag klassificeras som olämplig och kopplas ihop med ett antal kriminella personer som jag aldrig har haft något att göra med.

Kreditupplysningsregistret finns hos alla banker, finansinstitut, försäkringsbolag, många myndigheter och hos medierna. De registrerade pekas ut som kriminella. Detta tillvägagångssättet är karaktäristiskt för en diktaturstat och inte för en modern västerländsk demokrati. Tillvägagångssättet strider dessutom mot Konventionen om de mänskliga rättigheterna som Sverige som stat ratificerade 1952 där det framgår att människor har rätt till en rättegång för att bli dömda - vilket inte skett i undertecknads fall.

Genom att registret finns tillgängligt vid Rikskriminalens underrättelsetjänst är det med all säkerhet ett av de register som distribuerats till Europol, vilket innebär att undertecknad har yrkesförbud och kommer att i all framtid bli nekad krediter inte bara i Sverige utan i alla länder som är anslutna till Europol.

Vi vet genom Datainspektionens generaldirektör att registret är olagligt om det förts på data, vilket har skett. Vi vet också hur det sprids i samhället genom de stora kreditkortsföretagen, bankerna och försäkringsbolagen, som använder informationen internt. De vet var de här registren finns, kontaktar dem som för dem och får uppgifter därifrån.

Vi vet också att polisen använder det olagliga registret, som polisen genom Jochum Söderströms försorg skaffade en uppdaterad version av direkt från kreditupplysaren på Dun & Bradstreet i Solna. Söderström placerade registret i en bokhylla hos Rikskriminalens underrättelsetjänst, där det står bredvid gamla Gotabankens hemliga register över oönskade bankkunder. Materialet kallas numera kriminalunderrättelse- register och har också använts som ett sådant på kriminalunderrättelsetjänstens ekorotel.

Kreditupplysaren avslöjade aldrig bankmannen och de andra i gruppen som har upprättat registret för polisen. Vi vet däremot att den som lade upp registret var anställd av Nordbanken och att han hade framställt det med hjälp av många källor.

''Det fordras ett brett nätverk'' säger Jochum Söderström.

''Det är tveksamt om det går att samla den här informationen utan hjälp från poliser. Jag fick en känsla av att det delvis är polisiär information i registret'', säger han.

Trots detta har rikskriminalen hittills bara använt registret, inte brytt sig om att undersöka om de har sekretessbrott i den egna kåren som sin förutsättning. Polisen i Östersund har också en kopia. Där har registret använts i åtminstone en brottsutredning. Systematiska läckor av sekretessbelagda polisuppgifter är annars något polisen fruktar och normalt beivrar snabbast möjligt. Skälet är inte minst rädslan för att information om polisens misstankar och pågående utredningar ska nå kriminella kretsar. Det är precis vad som har hänt i det här fallet.'' (not 506)

Fem år efter det att registret visades för dåvarande rikspolischefen Björn Eriksson, inledde polisen en utredning. Björn Eriksson har således som företrädare för Polisen och för Rotary låtit polisen använda detta av Nordbanken och SÄPO upprättade hemliga förtalsregister som synes innehålla information som läckt från polisens och militärens hemliga register, uppenbarligen grundat på vad andra rotarianer tillfört registren i hemlighet som rent förtal. Rikspolisstyrelsen som ansvarig för SÄPO har således aktivt nyttjat det Nordbanken och SÄPO låtit ta fram genom Carl-Anton Spaks försorg. Polisen i Östersund, operativt centrum för Rotary i Sverige, har också använt det.

Det bör i sammanhanget noteras att rotarianen Björn Eriksson besökte Skottarn innan rotarianen tillika lagmannen Ulf Andersson vid Stenungsunds tingsrätt såg till att bolaget som ägde anläggningen krossades på falska grunder. Då det finns skriftliga bevis på att konkursbeslutet är felaktigt har tvistemålet legat obehandlat i hovrätten för Västra Sverige sedan dess. Situationen går helt enkelt inte att reda ut utan att familjen Sennton får total upprättelse! Därför ligger målet still i avvaktan och förhoppning att vi skall krossas så att målet sedan kan sopas under mattan. Anläggningens hyresgäst fick sin hyresrätt hindrad genom ett inbrott arrangerat av en advokat i Göteborg som är rotarian, advokaten Håkan Sjöström på Glimstedts advokatbyrå. Allt har skett på order av Handelsbanken/Stadshypotek, i vars koncernledning den förre chefsjuristen numera arbetar, som ursprungligen startade övergreppen på sina chefers i Nordbanken order.

Som redogjorts för ovan finns flera exempel på de av Nordbanken och Sveriges hemliga regering styrda övergrepp, som alla till största delen handlagts i verkställighetsdelen av medlemmar i Rotary. Senast i föregående vecka uttalade sig den lokale ordföranden i Rotary om en av anläggningarna att han visste vad som skulle hända och att detta stämde med vad Rotary tidigare deklarerat skulle hända, innefattande att vi skulle skiljas från ägande och besittning.

Det olagliga registret, där oskyldiga pekas ut som brottslingar tillsammans med storsvindlare och knarklangare, cirkulerar i finansvärlden. Eftersom registret förs på data utan tillstånd är det olagligt. Dessutom är det fullt med kränkande omdömen som kan leda till åtal för förtal. Registret strider också mot kreditupplysningslagen.

Stockholmspolisen undersökte, fem år senare, om det har begåtts något allvarligt brott med upprättandet eller spridningen av registret och kom fram till att det är för gammalt och att eventuella brott därför är preskriberade.

Hur kan det vara möjligt att en oskyldig människa förs in i ett olagligt register som distribueras på en sådan bred bas i samhället att den oskyldiga får sitt liv totalt förstört?

Hur kan det vara möjligt att den som fört registret inte kontrollerat uppgifterna innan han fört in dem?

Det är uppenbart att namn har förts in i registret för att skada olika personer. Vad är det i så fall för mekanismer i det svenska samhället som gör att detta överhuvudtaget kan hända?

Genom Rotary sprids detta förtal mycket effektivt till domare, andra banker etc. Rotarys verkställande funktion blir genom alla dessa erfarenheter uppenbar.

Vi vet att många länder har gjort upp med sitt förflutna - att det har skett en nationell rensning. I stället för att glömma, stänga dörrar, dra ned gardiner har stater låtit medborgarna ta del av det många gånger plågsamma förflutna. En slags nationell psykoanalys där medborgarna har insett landets nationella sjukdom, konfronterats med den och kunnat förlikas med sitt förflutna och kunnat gå vidare och bygga något positivt, med de gamla erfarenheterna i bagaget.

Så har t.ex. Polen av parlamentet i Warszawa inrättat ett Institut för det nationella minnet. Varje polack som på något sätt drabbats av säkerhetsapparaten under kommunistepoken får rätt att ta del av sin egen personakt. För förslaget, som enligt tysk förebild skall förvalta alla personakter och dokument från den kommunistiska säkerhetstjänsten, röstade 237 parlamentsledamöter, medan 157 röstade emot, huvudsakligen medlemmar av exkommunistiska Demokratiska vänsterförbundet.

Så stiftade t.ex. Norges storting en särskild lag som gav den s.k. Lundkommissionen rätt att höra vittnen och kräva in skriftliga bevis i sin kartläggning av en stor del av den lagstridiga åsiktsregistreringen efter kriget av den norska säkerhetspolisen. Alla offentliga tjänstemän befriades samtidigt från tystnadsplikten. Kommissionen avslöjade att säkerhetspolisen nära samverkade med arbetarrörelsen i kartläggningen av vänsterfolk. Slutrapporten på över 1100 sidor offentliggjordes i sin helhet. Som mest var 49 000 norrmän registrerade i arkiven, vissa bara därför att de skrivit insändare i lokaltidningen. Torkel Hovland, den enda militären i Lundkommissionen, hävdar att: - Efter 1955 pågick registreringen i alltför stor omfattning och för länge. Många unga människor har i praktiken fått yrkesförbud. Det är det mest beklagliga. Han anser att arbeiderpartiets inblandning är speciellt obehaglig: - Metoderna som använts har varit rent stalinistiska. De har använt tjänsterna som ett politiskt redskap för regeringen och inte för landets bästa.'' ''Finn Sjue säger att det blivit lättare att andas i Norge efter Lundkommissionen. Men de hemliga tjänsterna måste hållas under sträng kontroll annars är det snart dags igen.''

Danmark har, likt Sverige, tillsatt en granskningskommission för att utreda den danska säkerhetspolisens registrering av danska medborgare.

Vad är då karaktäristiskt för svenska utredningar? Kan en statlig svensk utredning, som utreder statens eget agerande någonsin bli trovärdig?

Carl Anton Spak har på uppdrag av Säpo/Nordbanken uppfört det hemliga kreditupplysningsregistret. Carl Anton Spak har av regeringen utsetts till ordförande i Registernämnden. Registernämnden har haft till uppgift att undersöka om det finns paralleller till snickaren Torsten Leander, som tvingades sluta på Marinmuseet i Karlskrona sedan Säpo registrerat honom som en säkerhetsrisk.

Parallellen till vad som hände i Danmark är slående.

Den avhoppade PET-agenten (PET = det danska Säpo) Anders Nörgaards avslöjanden om den danska säkerhetspolisen blev så besvärande för PET att justitieministern var tvungen att föreslå en opartisk kommission efter det att den ordinarie kommissionen tillsatts. Den ordinarie kommissionen bestod av tjänstemän på justitiedepartementet som skulle dra upp reglerna för granskningen samtidigt som de själva kan ha varit inblandade.

Carl-Anton Spak registrerar för Säpos och Nordbankens räkning påstått kriminella i ett hemligt, olagligt kreditupplysningsregister. Undertecknad har registrerats som grovt kriminell och kopplas i registret till ett antal kriminella individer som jag aldrig har haft något att göra med. Jag har själv aldrig blivit anklagad, åtalad eller dömd. Carl Anton Spak har för sin medverkan i registreringsarbetet med Nordbankens/Säpos olagliga register uppnått att hans dotter fått en tjänst på undertecknads f.d. arbetsplats Advokatfirman Lagerlöf, som undertecknad utmobbades ifrån med Nordbankens medverkan och som därefter Högsta domstolens dåvarande ordförande Anders Knutsson som extraknäck felaktigt skiljde mig från delägandet i enligt ovan.

Den f.d. lagmannen Carl-Anton Spak, Registernämndens ordförande för tiden den 1 juli 1996 - den 30 juni 1999, utreder på regeringens uppdrag, om Säpo överskridit sina befogenheter, om Säpo på osjäliga grunder, som Säpo gjort i fallet med snickaren vid Marinmuséet i Karlskrona Torsten Leander, registrerat personer som säkerhetsrisker inom Säpos personalkontroll. Den 22 december 1998 lades Registernämndens rapport fram vid en presskonferens.

Carl Anton Spak uttalar sig i en intervju i Sydsvenskan den 4 mars 2000: ''Registernämnden menar nu att den nya Polisdatalagen måste justeras så att ingen i efterhand kan påstå att Säpo medvetet överträtt det förbud mot åsiktsregistrering som är inskrivet i Regeringsformen.''

Carl Anton Spak har gjort den olagliga registreringen i Säpos och Nordbankens olagliga register.

Carl Anton Spak har utsetts av regeringen att utreda eventuella olagliga registreringar.

Carl Anton Spak föreslår att Säpo inte i efterhand kan påstå att Säpo överträtt det förbud mot åsiktsregistrering som är inskrivet i Regeringsformen.

Det hemliga kreditupplysningsregistret används på samma sätt som de åsiktsregister som det socialdemokratiska partiet upprättade över svenska medborgare under hela efterkrigstiden. Den drabbade vet inte om att han är registrerad - men han inser successivt att hans liv har blivit förstört genom att han får yrkesförbud, blir förtalad och utstött.

När det gällde registreringen av kommunister och deras sympatisörer på arbetsplatserna som utfördes av Sapo, socialdemokratiska arbetsplatsorganisationen, på uppdrag av det socialdemokratiska partiet skrev Peter Bratt i IB och hotet mot vår säkerhet:

''Människor drabbades genom att de blev avskedade, vägrades anställningar, stoppades i karriären, manövrerades bort i fackliga val etc. Det är omöjligt att säga hur många svenskar som konkret drabbades på detta vis men det rör sig om tusentals människor. De drabbade protesterade sällan, utan skämdes och teg.''

Socialdemokraternas åsiktsregistrering av kommunister uppkom genom behovet att hålla reda på vilka som var kommunister eller på annat sätt oppositionella mot socialdemokratin. Socialdemokraterna skulle politiskt kunna behärska arbetsplatserna. Beslutet att skapa ett nätverk av arbetsplatsombud fattades av partiets verkställande utskott hösten 1946 efter att förslaget hade diskuterats i SAP:s organisationskommitté. Men redan 1945 började de socialdemokratiska ombudsmännen Forslund och Olofsson att systematiskt samla in uppgifter om alla fackligt aktiva ombudsmän - politisk färg, namn, arbetsplats och adress. Forslund och Olofsson hade anställts just för detta ändamålet. ''Vi måste förhindra kommunisterna att få majoritet'' skrev partisekreteraren Sven Andersson till ombudsmannen Harry Wester vid partidistriktet i Norrbotten redan senhösten 1945.

Trumandoktrinen hade i mars 1947 offentliggjorts av president Truman och med Pragkuppen i februari 1948 i färskt minne gick den socialdemokratiska regeringen under Tage Erlander - i hemlighet för det svenska folket - med i handelskriget mot östblocket. Långt senare kom dessa händelser att åberopas som motiv till Socialdemokratiska Arbetar Partiets (SAP:s) hårda linje mot ''hemmakommunisterna''.

Vi känner genom Kanger & Gummessons studie till samarbetet mellan det socialdemokratiska partiet och CIA som redan 1950 var i full gång. Samarbetet välsignades när dåvarande statsministern Tage Erlander träffade den demokratiske presidenten Harry Truman i USA i april 1952. Ett möte som av båda sidor karaktäriserades som inofficiellt. Vi vet vad Kanger & Gummesson skriver om samarbetet: ''Vi vet att ambassadsekreteraren Marshall Green var mäkta imponerad av vad Paul Björk hade att berätta: det sätt Mr Björk drog siffror på kommunisternas valresultat i de små byarna illustrerade hans partis hängivna och långsiktiga antikommunistiska aktivitet i Norrbotten.'' När Paul Björk sedan omnämns i en annan av ambassadens rapporter sägs att han ''upprätthåller kontakter med ambassaden''. Men det är uppenbart att varken han eller ambassaden ser något anmärkningsvärt i dessa kontakter. Hade Björk betraktats som ''agent'' åt USA hade hans namn aldrig nämnts i rapporterna. Kontakterna visar i stället hur självklart supermakten USA:s och det socialdemokratiska partiets intressen sammanföll när det gällde att utplåna kommunisterna från den politiska kartan i Sverige under denna tid.''

Vi känner i dag till det väl dokumenterade samarbetet mellan T-kontoret och CIA. Vi känner i dag till det tidigare hemliga samarbetet mellan Nato och det svenska Stay behind - det som av Thomas Kanger och Oscar Hedin kallas för ''Erlanders hemliga gerilla''. Trots dokumentationen runt Stay behind så har aldrig organisationen funnits officiellt.

Vi vet i dag att dåvarande statsministern Tage Erlander och dåvarande utrikesministern Östen Undén bara några månader efter deras deklaration i riksdagen den 9 februari 1949 där de försäkrade att Sverige stod utanför stormaktsblocken, förklarade sig neutralt, skrev på ett kontrakt med norrmännen som innebar att Sverige fick låna en radarstation av Norge, den skulle bland annat ingå i samövningar mellan de båda ländernas flygplan. Svenska flygbaser byggdes ut och landningsbanor förlängdes så att de skulle kunna ta emot flygplan från NATO. Om detta visste svenskarna inget.

Det amerikanska flygvapnets underrättelsetjänst i Wiesbaden bytte information med svenskarna dvs den svenska flygledningen, framförallt gällde det uppgifter om Sovjetunionen.

Svenskarna levde i tron att Sverige var neutralt. Från NATO:s horisont önskade man Sveriges ''fulla'' samarbete 1950. Det visar att alliansen var medveten om det dolda begränsade samarbete som svenska regeringen godkände 1949 med USA, Storbritannien, Norge och Danmark.

Vi vet genom TV 4 dokumentären ''Operation DC 3'' som sändes den 12 juni 2000 att det formellt neutrala Sverige spionerade på Stalins Sovjetunionen - med amerikansk spaningsutrustning. Ryssarna fick veta detta genom storspionen Wennerström och sommaren 1952 sköt ryssarna ned en svensk spanings-DC3:a över Östersjön. Både planet och alla åtta ombord försvann spårlöst och regeringen mörklade hela händelsen. De anhöriga fick inte veta något. TV 4 och Dagens Nyheter samverkar sommaren 2000 i en dykaktion för att hitta flygplansvraket på havsbotten

Wilhelm Agrell går så långt i sin beskrivning av det militära samarbetet mellan NATO och Sverige att han säger att ''det inte längre handlar om samarbetsärenden utan om institutionella kontakter i vad som närmast kan kallas för en underrättelseallians.''

Genom IB-affären fick svenska folket inblick i den svenska underrättelse- och säkerhetsorganisation som, trodde man då, bildats 1965 genom en sammanslagning av den hemliga militära underrättelsetjänsten (tidigare benämnd T- eller I-kontoret) och den över försvarsanslagen finansierade hemliga säkerhetstjänsten (''SAPO''). Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacsson fick fängelse för spioneri för sina avslöjande artiklar i Folket i Bild/Kulturfront våren 1973. 1998 visade Lars-Olof Lampers i sin forskning att föregångarna till IB etablerades redan i början på 1950-talet.

Julen 1972 fördömde Olof Palme USA:s bombningar av Hanoi. Två år senare, 1974 lämnade dåvarande utrikesministern Sven Andersson uppgifter till USA om en hotande nordvietnamesisk offensiv.

Vi vet genom artiklar från 1998 att Jan Guillou bakom ryggen på Peter Bratt informerat dåvarande departementssekreteraren Pierre Schori, som då arbetade för statsminister Olof Palme, om att Folket i Bild Kulturfront skulle publicera artiklarna. Schori ville, enligt Guillou att de avslutande artiklarna om IB, de som handlade om Sveriges spioneri i Nordvietnam och Kina, skulle publiceras först efter riksdagsvalet i september 1974. Det val som blev så jämt att Sverige fick en lotteririksdag.

Vi känner genom IB-affären till de täckanställningar vid olika statliga bolag och verk som IB-anställda hade. Vi känner till den oerhörda stora mängd personer som på ett eller annat sätt arbetade åt IB - med skiftande ersättning - i storföretagen, i täckbolag, i folkrörelserna, i olika intresseorganisationer och i statliga organisationer. I efterhand har SAP påstått att det endast gällt ett fåtal personer trots att detta uppenbarligen är grovt felaktigt. Med allmänna medel har helt klart en mycket omfattande organisation finansierats, vilket förklarat de senaste årens besvärliga budgetläge trots att stora nedskärningar vidtagits i den synliga offentliga förvaltningen.

Vi känner till det socialdemokratiska partiets inblandning och debatten kring den olovliga underrättelseverksamheten vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, den så kallade sjukvårdsspionaffären.

Vi vet att TV journalisten Göran Elwin som, trots att han sökt en icke skyddsklassad tjänst, hade blivit registrerad av Säpo. Vid en närmare granskning visade det sig att han som programledare i Studio S hade kritiserat just rättsäkerheten hos Säpos register.

Vi vet att svenska folket, sedan andra världskriget, levt i tron att Sverige är ett alliansfritt land som syftar till fred i krigstid. Under alla dessa år har vi svenska medborgare förts bakom ljuset. Den offentliga lögnen har blivit legio inom det socialdemokratiska partiet som så totalt identifierar sig med innehavet av den politiska makten.

Töllborg skriver följande i en artikel i Göteborgs-Posten:

''Säkerhetspolisen har en historia som internaliseras hos nyanställda genom den nedärvda tradition som äldre säkerhetspoliser representerar. Det finns med andra ord en inbyggd tröghet i systemet som befordrar att allt som tidigare definierats som säkerhetshotande verksamhet lever vidare hos kommande generationer.''

Peter Bratt förklarar sina motiv till att ta upp IB-affären.

- Den omedelbara känslan av ilska. Det var en primitiv känsla av att ha blivit förd bakom ljuset med propaganda och historieförfalskning där Sverige framställs som Folkhemmet, som styrs av präktiga och oförvitliga tjänstemän, samtidigt som en omfattande hemlig polis- och kontrollapparat fått växa fram utan riksdagens vetskap.

Kärnan i denna hemliga hantering är SAP och SAPO och det är uppenbart att denna maktkärna även styr den svenska domarkåren i dess dömande verksamhet. Detta förhållande har Nordbanken utnyttjat, vilket innebar medverkan till omfattande korruption, mutbrott och andra tjänstefel. Nordbanken är därför ansvarig för uppkomna skador vilket med god marginal uppenbarligen uppgår till summa currans av i målet omstämt belopp.

 

Den socialdemokratiska elitens grundsyn.

Av SAP och SAPO:s agerande kan slutsatsen dras att, på samma sätt som nazisterna trodde att arierna var överlägsna judarna och andra raser, den socialdemokratiska eliten har för sig att det bara är socialdemokrater och då främst de som ingår i partiets elit som vet bäst och kan bestämma över det svenska folket. Denna grundsyn kommer bäst fram i till exempel de läroböcker i samhällskunskap som förkunnar för alla svenska gymnasieelever att socialdemokratin är ett ideologiskt parti medan alla andra partier är intressepartier.

 

Medlöpareeffekten

Precis som när Hitlers nationalsocialistiska parti byggdes upp i 30-talets Tyskland har socialdemokraterna utnyttjat det som kommit att kallas medlöpareeffekten. När en stor andel av en befolkning gör på ett visst sätt följer många med för att det gynnar deras egen person och karriär. Så har ett antal personer med högborgerlig eller borgerlig bakgrund gjort avkall på sina egna konservativa värderingar och anslutit sig till den socialdemokratiska rörelsen. De har helt enkelt i början av sin karriär tagit ett aktivt beslut att bortse från den värdegrund de ''egentligen'' skulle vilja stå för. Detta har för dem varit enda sättet att göra karriär inom ''förvaltnings'' Sverige. De har tränats i kanslihuset och inom departementen i ''de rätta tankarna'' och har sedan efterhand fått belöning i form av högre tjänster. Därför har socialdemokraterna envist bekämpat alla försök att få insyn i ärenden om utnämnande av tjänster. Slutstationen i denna utnämnandehantering är den s k elefantkyrkogården, som finns i Rosenbad och som består till stor del av högre tjänstemän som lojalt begått olämpliga handlingar eller direkta brott för att skydda socialdemokratin och därför förbrukats i allmänhetens ögon. Därför har de som belöning fått inträda i den av SAP och SAPO styrda osynliga regeringsfunktionen. Denna har SAP och SAPO organsierat i Rosenbad, i Statsrådsberedningens och Justitiedepartementets hägn. Denna funktion verkställer bland annat alla behov av hemlig otillåten styrning samt samordning med främmande makt, främst USA. Givetvis är även Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet involverat i detta. Den styrning och samordning som sker genom denna organisation, med SAP och SAPO i dess kärna, innefattar även styrningen av landets domare. De hemliga direktiv som utgår till olika berörda domare i känsliga mål kommer från denna organisation i Rosenbad. Som verkställare på fältet finns förutom de olika enskilda befattningshavarna på fältet även SÄPO och Rotary, väl samordnade med CIA och Rotary international.

Inskolningen och förfinandet av dessa metoder har i sig tagit flera decennier och har lett till ett crescendo under 1990-talets slut. Dessa systematiska förfaranden har nu nått en sådan omfattning och betydelse att det inte längre finns någon fristående dömande verksamhet i Sverige, vilket innebär att förfarandet strider mot 11 kap 2 § regeringsformen och att Sverige inte ens på ytan kan påstås vara en demokrati. Detta är också orsaken till att det i landet inte meddelats en enda slutlig dom i något viktigt ärende till någon banks nackdel under 1990-talet. Det har enligt föreliggande rättsfallssamling till och med blivit vanligt att ''fristående'' advokater (speciellt sådana som ofta anlitas av en viss bank eller banker i allmänhet) engageras för att driva konstruerade fall i syfte att banksystemet skall få lämpliga och övertygande prejudikat. Genom att bankerna på det sättet kan kontrollera båda parter och domstolen blir det lätt att få till fördelaktiga prejudikat och dessa förbeställda mål får förvånande lätt (om man bortser från vad som sker i hemlighet) prövningstillstånd i Högsta domstolen när de normalt aldrig annars skulle ges en sådan möjlighet till överprövning. Prövningstillståndsförfarandet har på detta sätt i Sverige blivit ett aktivt instrument att styra fram en hemlig lagstiftning, genom tillskapandet av en fiktiv och partisk praxis. Detta har vid en genomgång av praxis visat sig ha blivit mycket vanligt under 1990-talet, då de svenska domstolarna särskilt tydligt och uppenbart dömt partiskt till bankernas förmån. På motsvarande sätt har skattedomstolarna med Regeringsrätten som sista instans börjat skapa en fiktiv rätt som är officiell till skillnad från alla de mål som medvetet döms fel i länsrätt och kammarrätt och som därefter aldrig meddelas prövningstillstånd i Regeringsrätten trots att underrätternas domar uppenbart strider mot gällande rätt som den officiellt sett sägs vara. På det sättet sparas statskassan på de skattskyldigas bekostnad mycket stora belopp trots att det innebär många företagares och enskildas rättstridiga och helt onödiga undergång. Genom den noggranna uppföljning som sker genom SAP och SAPO:s försorg och som ytterst grundas på att olika tjänster säkerhetsklassas i hemlighet har den osynliga regeringen en absolut kontroll över allt som sker utan att de normala demokratiska spelreglerna har någon möjlighet att skydda de enskilda medborgarna. Det som vi jurister lärt oss om att en viktig grundförutsättning för domares oväld är dennes oavsättlighet är därigenom helt satt ur spel och varje försök från en enskild domares sida att vara rättrådig straffas men mobbing, omflyttning eller avsättning. De duktiga och oförvitliga domarna når helt enkelt aldrig några chefspositioner då detta skulle störa Sveriges osynliga regerings ambitioner och i förlängningen även USA:s osynliga regering, CIA. Även om beslutsgången är lång är The Fourth Reich helt enkelt lika effektivt som vilken multinationell amerikansk koncern som helst.

___________________

Not 506. Dagens Nyheter 11 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg Polisen använder det olagliga registret.

 


Tillbaka till Innehållsförteckning


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida