Utflaggning. Den kraftiga uppköpsvågen under1990-talets senare del kommer snart att upprepas, tror de svenska direktörerna.

Mellan åren 1995 och 1998 rasade en intensiv debatt om klimatet för företagen i Sverige, Rader av spektakulära företagsuppköp skedde - bland annat av AGA. ASG, Astra, BTL, Kalmar, Nordbanken, Pharmacia, PLM, Stora och Volvo personvagnar. Ett 40-tal svenska företag aviserade flytt av huvudkontoret utomlands.
   Ägarinflytandet var också på väg bort från Sverige. Medan utlandsägandet i svenska börsföretag - alltså många av våra stor företag - låg kring 8 procent vid 1990-talets ingång, hade det tio år senare vuxit till hela 36 procent (SCB).
   Hösten 1998 upplevdes situationen så tillspetsad att regeringen kände sig tvungen att tillsätta den snabbjobbande Rosengrenkommitten, sammansatt av toppar från politik, fack och näringsliv samt ledd av näringsministern själv. Konkret föreslog kommittén bland annat den så kallade expertskatten för utländska specialister.
   Därefter tystnade nästan alla kritiska röster. Sedan förra våren har företagsuppköpen minskat väsentligt. Vissa huvudkontor har flyttats, som Securitas, medan andra är på väg tillbaka till Sverige, som Bolidens.

SEDAN EN TID HAR DOCK debatten börjat gro igen, efter en skenande ökning av varslen, nya krisorter och en svag krona. Först med den omaka konstellationen Carl Bennet och Metallordföranden Göran Johnsson. Sedan gick Svenskt Näringslivsordförande Sören Gyll ut och sade sig vara oroad över företagsklimatet. Plötsligt ska det nu handla om "nationell samling" och att "rädda näringslivet kvar i Sverige".
   Vad finns det för trovärdighet i att en katastrof skulle stå för dörren? Det handlar ju trots allt om att Sverige har två år strax bakom sig. 1999 och 2000, då vinsterna rusade i höjden och till växten i ekonomin blev den högsta sedan 60-talets guldår. Statsministerns reaktion visar dock att han inte vill ha m den här debatten i valrörelsen. Nu ska han "möta" näringslivet, Men vad ska man då diskutera?

Även om debatten om näringslivsklimatet gått in i ett lugnare skede, eller rent av upphört, anser man inte allmänt att den ekonomiska miljön blivit avsevärt bättre. På frågan om det faktum att "debatten i dag upphört beror på att politikerna i Sverige lyssnat på näringslivets varningssignaler och vidtagit åtgärder", så svarar nio intervjuade (8 procent) ja. Hela 84 procent är dock av direkt motsatt uppfattning: "Politikerna har bara reagerat marginellt på näringslivets varningssignaler", enligt en börs-vd.

FINNS DET NÅGON anledning att tro att den kraftiga uppköpsvägen under 90-talets senare del kommer att upprepas och inte var en tillfällig topp i bakvattnet av EU-medlemskapets öppnare gränser? 13 procent bedömer att vi går in i en lugnare fas under en femårsperiod.

Det finns också en del tecken redan i dag på att man börjar positionera sig inför kommande kamper. De återkommande ryktena kring Scanias flytande ägarkapital är ett sådant, ett annat det livliga idéutbytet på analytikermöten och i affärspress om hur kartan för bland annat banker, skogsföretag, rederier och flygbolag i Europa och Nordamerika kommer att ritas om under de kommande tre till tio åren.
   "IT-slakt" är ett sätt att beskriva vad som väntar i en annan, spektakulär industri, där svensk ekonomi skaffat sig ovanligt stora intressen på senare år.
   Nedjusteringen av börskurserna med 30-80 procent har gjort att många storleksdrivna företagsledare kommer att uppleva intressanta objekt som "billiga". Många mogna företag kan inte nå en årlig tillväxt på 15-20 procent, som är den rakaste vägen att få finansmarknad och ägare nöjda, utan att ståndigt sluka andra. Kan man då hitta andra sätt?
   Även om många tycks misströsta efter det lilla som kommit ut av näringsminister Björn Rosengrens "supédepartement", finns det kanske politiska åtgärder som åtminstone skulle kunna bromsa en skenande utveckling.

VARJE INTERVJUAD företagsledare i undersökningen har fått ange upp till "de tre viktigaste politiska åtgärderna att genomföra i Sverige och EU som du ser i dag som vd för ett stort företag'". Frågan ställdes öppet. Mest angelägna åtgärd gav tre poäng, övriga två eller en poäng. Svaren kan grupperas så här efter de sex krav som företagsledarna oftast nämnde:

1) Skattesystemet (219 poäng)
Här handlar hela floran av listade krav nästan uteslutande om inkomstskatter, både på hög och låg nivå i företagen. Företagsskatterna är man oftast rätt nöjda med, High techföretagarna nämner också skattehinder för att införa mer aggressiva optionsprogram för att locka personal. En tydlig kategori är de som vill se en EU-anpassning av inkomstskatterna för att till exempel behålla kvalificerade civilingenjörer i Sverige.

2) Sverige med i EMU (50 poäng)
Uppfattningarna här är lätta att beskriva. De som tagit upp frågan är entydigt för att Sverige ska in i EMU och det fort.

3) Utbildningspolitiken (40 poäng)
Läget för både grundutbildning och specialistskolor i Sverige verkar oroa ett stort antal företagsledare, även om kraven är rätt allmänt formulerade.

4) Harmonisering av handelspolitiken med EU och globalt (40 poäng)
Här handlar det om både tullar, handelsregler samt hanteringen runt näringsverksamheten.

5) ArbetsMarhnadspolitiken och arbetsrättslagstiftningen (35 poäng)
Arbetskraftsförsörjningen tangerar områdena skatter, socialpolitik och socialförsäkringar liksom vad som utbildningsväsendet lyckas producera. Men många företagsledare tar upp arbetsmarknadslagstiftningen, bland annat att den inte har förändrats sedan 70-talet.

6) Politik och myndigheters uppträdande och effektivitet (33 poäng)
Ett antal röster berör politikers och myndigheters ledarskap, liksom hur myndigheter hanterar olika frågor. Flera intervjuade vädrar irritation mot det politiska systemets sätt att fungera.

vad är då betydelsen av och trovärdigheten i art få det här genomfört? Företagsledarna har fått ranka kompetensen som de anser sig möta hos olika inflytelserika intressegrupper i deras omgivning, från olika finansaktörer till Riksbanken, ekonomijournalister och landets politiska ledning.

MAN KAN OCKSÅ SE ETT annat samband. Trots att Sveriges storföretag utgörs av en sådan samhällsviktig samling som exempelvis Apoteket, Assi Domän, Ericsson. Posten, Saab, SSAB, Swedish Match och Vattenfall, är det mindre än en fjärdedel (24 procent) som på en direkt fråga menar att politikers och myndigheters förtroende för "mitt" företags affärsmässiga utveckling är "mycket viktig".

Finansvärldens inflytande har på tio år vuxit enormt med ledande namn som Soros, Ebner. Rökke och Douglas. Samtidigt råder en viss rundgång, många fonder domineras av offentligt kontrollerat kapital, som AP-fonderna. Svenska staten är också delägare i en stor investmentbank, Nordea Securities. Men det tycks många politiker vilja glömma.

MEN FINANSVÄRLDENS MAKT är inte allomfattande. I debatten 1098-1999 ville somliga debattörer skjuta skulden på investmentbankerna för de ständigt nya företagsaffärerna. Det är dock lite man kan göra den vägen om man tror sig kunna stoppa uppköp och företagsflytt.
   De intervjuade företagsledarna har nämligen fått svara pp vad som var grundläggande skäl bakom de senaste stora strukturaffärerna man deltagit i (man har kunnat ange flera skäl som "viktigast").
   Till skillnad från vad man kan tro anges "investmentbankernas aktivitet" bara av 5 procent. Inte ens finansmarknadens krav på värdeskapande i stort spelade någon dominerande roll i särskilt många fall. 10 procent markerar det som bärande. I stället menar nästan hälften, 46 procent, att det var "konkurrensläget och den ekonomiska situationen" i stort som avgjorde. Eller att de senaste stora affärerna byggde på "egna initiativ" ifrån ledningen, som 62 procent anger.
   Framtida möten mellan näringsliv och politik bör handla om hur man skall vara med och driva på utvecklingen, snarare än att försöka hindra eller bekämpa den. Det var också någonting som långtidsutredningen år 2000 tog upp. Nästa dialog skulle med företagsledarnas svarsbild i minnet ta utredningens bortglömda idéer som utgångspunkt.
   Men först kanske politikerna ändå skulle fundera över om inte det viktigaste hindret för deras möjligheter är det låga förtroende de i dag har hos näringslivet. Sänk gärna skatter - men tro inte att det kan hindra en ny, kommande flyttvåg.

Mats Blomberg