Vissa svenska nationalekonomer tycks leva på en annan planet. Det gör uppenbarligen professorn och nationalekonomen Johan Lybeck som i en hätsk artikel anför invändningar mot bankernas rådgivaransvar.

Som så många andra nationalekonomer som tänker i makroekonomiska termer, tycks inte Lybeck veta vad som händer i den praktiska svenska verkligheten. Hur bankerna agerar mot sina kunder har både författaren Lars Ohlson, ("Ruinmakarna 1 och 2" 2002 och 2003 ) och jag själv ("Från bankkris till börskris" och "Från folkhem till fattigstuga" 2003 och 2004) redan skildrat.

I ett av de många skräckexempeln i sin senaste bok beskriver Ohlsson hur börsmäklaren på SEB säger till sin kund hur han känner "att det börjar lukta köpläge bakom kröken", för att sedan spela bort hennes besparingar på bara lite drygt ett år.

Ohlson berättar också hur fristående sparbanker först ruinerar sina kunder, för att sedan kräva dem på pengar. Mycket av det makabra materialet har Ohlson hämtat från sin dagliga verksamhet i Börsofferjouren, där han slåss för att lurade bankkunder ska få sina pengar tillbaka.

Själv har jag i den första boken skrivit om bankkrisen 1987-1993, en av de svåraste ekonomiska kriser som drabbat Sverige. Diverse ageranden under krisen fick mycket stora ekonomiska påföljder, som hela svenska folket nu får vara med och betala för. 60 000 livskraftiga företag försvann genom krisbankernas orättfärdiga agerande under krisen. 400 000 människor kastades ut i arbetslöshet, alldeles i onödan.

I min senaste bok visar jag hur utarmningen av den svenska välfärden är kantad av ekonomiska skandaler, där de skyldiga ekonomiska aktörerna i de flesta fall gått helt fria.

"Vi förklaras inkompetenta när vi fattar beslut om vårt sparande, men för andra viktiga beslut förväntas vi vara ansvarsfulla", skriver Lybeck bland annat. Vad han då inte vet om, är att bankerna många gånger vilseleder sina kunder. Ofta bara för att sko sig själva, och ofta med dramatiska och olyckliga konsekvenser för de drabbade bankkunderna.

Jag ser alltså fram emot den 1 juli 2005 när den nya lagen (prop.2002/03:33) om finansiell rådgivning till konsumenter ska träda i kraft. Banken är ju alltid den starkare parten. Självfallet måste då de råd som bankerna ger noggrant dokumenteras och avvägas utifrån kundens kunskaper och kompetens.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Copyright