Monopol kallas det när man får 100 procent av en marknad. Det är precis vad Svenska Girot skulle få på marknaden för distansbetalningar. Därför stämmer Konkurrensverket Svenska Girot i Stockholms tingsrätt.
   Av den 21 sidor långa stämningsansökan framgår att det inte bara är den totala marknadsdominansen som oroar. Kritiken gäller också att de fyra storbanker som redan har oligopol på bankmarknaden samtidigt skulle få fullständig kontroll över den enda återstående aktören på distansbetalningsmarknaden. Det förefaller också vara det tyngst vägande skälet.

DET VAR l SOMRAS som Posten äntligen hittade en köpare till Postgirot. De fyra storbankerna bjöd bäst, 4 miljarder kronor, och planerade att slå ihop post- och bankgiro till Svenska Girot AB. Att affären skulle prövas av Konkurrensverket var självklart.
   Debatten har fortgått under tiden, mest kritisk har försäkringsbolaget Folksams VD Tore Andersson varit, han ansåg att Svenska Girot skulle försvåra Folksams möjligheter att starta en ny bank. Konkurrensverket har också fått förlängd tid för att ge Svenska Girot möjlighet att göra anpassningar för att uppfylla konkurrens kraven.
   Uppenbarligen har försöken inte räckt till, för i går meddelade Konkurrensverket sitt beslut.

POSTGIROT HAR FUNNITS sedan 1925. är helägt dotterbolag till Posten och har bankoktroj. Bankgirot bildades av affärsbankerna 1959 och förmedlar betalningar mellan bankkonton. Privatgirot bildades 1988 och säljer ett system till bankerna för bearbetning av insända betalningsuppdrag som sedan slussas vidare till Postgirot respektive Bankgirot. Det är en marknad där även
   Postgirot är aktivt. Det nya företaget Svenska Girot ägs till 25 procent vardera av de fyra storbankerna, FöreningsSparbanken. Nordbanken, SEB och Handelsbanken.
   Avsikten med Svenska Girot var att köpa hela Postgirot samt 97,7 procent av Bankgirot och 97 procent av Privatgirot. Det skulle ge de fyra storbankerna totalt inflytande över hela giromarknaden.
   Konkurrensverket har inget att invända mot köpet av Bankgirot och Privatgirot, bara mot Postgirot.

FINANSMARKNADSUTREDNINGEN under förre riksbankschefen Bengt Dennis ansåg värdet av att ha två konkurrerande girosystem tveksamt. Att det kan finnas stordriftsfördelar, vilket stöds av att facket hör till dem som klagat mest över sammanslagningen, liksom att det är viktigare att staten övervakar än är ägare till betalningsförmedlingsinstitut, är lätt att instämma i.
   Att fyra storbanker ska ha monopol på betalningsförmedlingen är en faktiskt en helt annan fråga. Bankernas meriter på området inger ingen direkt trygghet. Konkurrensverket påminner i sin skrivelse om hur storbankerna agerat till exempel for att hindra nischbankerna från att kunna ta emot insättningar via autogiro.
   Storbankernas sätt att prissätta autogirotjänsterna för att gynna sig själva ses som en förelöpare till hur Svenska Girot skulle kunna sätta sina priser.
   Konkurrensverket oroar sig för en "i allra högsta grad" skadlig marknadsmakt.

GIROSYSTEMET ÄR EN VIKTIG länk i betalningssystemet. 1999 förmedlades ofantliga 8 169 miljarder kronor genom post- och bankgirosystemen, fördelat på 1109 miljoner transaktioner. Snabba, säkra, prisvärda tjänster är viktiga för alla företag, likaväl som för privatpersoner och stora aktörer som staten. Det finns ingen anledning att staten ska äga ett girosystem, snarare tvärtom.
   Men det finns heller inget som talar för att fyra storbanker som redan tidigare utnyttjat sin dominerande ställning på andra områden skulle tillåtas få 100 procent av en marknad, där de tidigare bara haft cirka 35 procent.
   För Posten återstår att plocka fram reservplanen.

ledare@di.se

Copyright