KOMMENTAR/S-KONGRESSEN

Göran Perssons tolkning av kapitalismen grundas på en vanföreställning om marknadens sätt att fungera, skriver professor Sven Rydenfelt.

För något år sedan frågade jag Hans Rausing om inte tiden vore inne för starten av ett privat universitet i Sverige. Tanken var givetvis att han skulle hjälpa till med finansieringen. Sitt nekande svar motiverade han med att vårt land fortfarande var så genomsyrat av antikapitalistiska idéer att ett privat universitet - en styggelse för dessa idéer - inte skulle ha en rimlig chans att verka och överleva i vårt land. Jag känner Hans som en ovanligt klok och omdömesgill person, och allt talar för att han har rätt.
Skillnaden mellan Sverige och Amerika är här som mellan natt och dag. I USA finns massor av privata universitet, bland dem några av de största och mest respekterade - Harvard, Yale, Princeton och Chicago. Den positiva attityden gentemot privata universitet speglar den positiva attityden gentemot privata kapitalistiska företag över huvud. Medan denna attityd är den helt avgörande orsaken till USA:s fulla sysselsättning och höga välstånd, är den negativa svenska attityden förklaringen till våra bekymmer med sysselsättningen och vårt relativt sett sjunkande välstånd.
Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, deklarerade Göran Persson vid partikongressen i Västerås och motiverade avståndstagandet med att kapitalismen är ett maktsystem där rätten till vinst går före alla andra intressen. Inom det socialdemokratiska partiet lever man fortfarande i övertygelsen att den privata ägaren har en demokratiskt sett oacceptabel envåldsmakt över företaget. Man har fortfarande inte lyckats lära sig företagsekonomins elementa, enligt vilka företagets verkliga herrar är konsumenterna med makt att köpa eller vägra köpa företagets produkter.
Sedan 1944 har partiprogrammet innehållit en så kallad portalparagraf enligt vilken partiet utifrån demokratins ideal velat "så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer". Paragrafen har tolkats som ett krav på socialisering av produktionen och ströks därför i årets nyantagna program.
Tolkningen är en socialdemokratisk önskedröm, oförenlig med verkligheten. I en socialistisk stat bestäms produktionens inriktning i femårsplaner utformade av de röda makthavarna. Däremot ger paragrafen en heltäckande bild av en kapitalistisk stat med privata företag verksamma i en fri marknad. Företagarna gör där sitt yttersta för att producera just de varor som folket vill ha.
I sin kritik av kapitalismen anklagar Göran Persson de privata företagarna för att låta strävan efter vinst gå före alla andra intressen. Det är inte sant. Företagarnas utan jämförelse främsta mål är att överleva som företagare. För att nå detta mål måste de producera varor som folket gillar och köper. Tjänar de folket väl belönas de med vinster. Uppfyller de inte folkets krav straffas de med förluster. Ett system som ger folket makten och uppfyller demokratins alla krav, ogillar och förkastar Göran Persson. Varför?

Sven Rydenfeldt
Professor