Ärkebiskop KG Hammar bör sluta med att utnyttja sitt ämbete för att driva vänsterpolitik. Alternativet är att han flyttar sig från den kyrkliga till den partipolitiska arenan. Det skriver moderatledaren Bo Lundgren efter Hammars protester mot bombningarna i Afghanistan. Även mot globaliseringen agerar Svenska kyrkans ledning som en vänstermegafon. Där finns en frän kritik av marknadsekonomin som lika gärna kunde komma från Gudrun Schyman. Religion och politik blandas ihop på ett sätt som känns mycket obehagligt för många medlemmar i Svenska kyrkan, menar Bo Lundgren. Ledarstrid. KG Hammars inställning är anpassad efter en värld där det inte finns något behov av att skydda människor mot onda krafter som vill krossa deras rätt att leva i frihet, skriver Bo Lundgren.

Svenska kyrkans frigörelse från staten ger goda möjligheter till förnyelse av en verksamhet som för många människor betyder mycket. Kyrkan kan på många områden spela en viktig roll i samhället. För mig och för många andra av drygt sju miljoner medlemmar med vitt skilda politiska uppfattningar är det därför oroande att kyrkan regelbundet används för att bedriva opinionsbildning med tydlig slagsida.
   Under hösten har det framför allt handlat om kyrkoledningens hållning i frågan om den FN-stödda kampen mot de terrorister som mördade mer än 5 000 männi-skor den 11 september och mot den talibanregim som skyddat terroristerna. Utan att erbjuda något mer seriöst alternativ till de insatser som USA och Storbritannien genomför i Afghanistan än att terroristerna skall ställas inför rätta i en internationell domstol, har ärkebiskop KG Hammar från början krävt att insatserna skall upphöra.

På frågan vad som skall göras om Usama bin Ladin med flera inte frivilligt inställer sig till rättegång är kyrkans företrädare, liksom många uttalade vänsterdebattörer, oss fortfarande svaret skyldiga.
   KG Hammars inställning är anpassad efter en värld där det inte finns något behov av att skydda människor mot onda krafter som vill krossa deras rätt att leva i frihet. En sådan värld vill vi nog alla bo i, men när vi nu inte gör det har vi i grunden att välja mellan att bekämpa terrorismen eller att gå vidare som om ingenting har hänt.
   Drivkraften för att stödja USA:s rätt till självförsvar är självfallet inte någon glädje över bombningar, utan insikten om att också militära aktioner ibland är nödvändiga för att inte världen i framtiden skall utsättas för mera våld och terror. I grunden handlar det om att bygga en så trygg värld som möjligt för våra barn.
   Jag är övertygad om att en mycket stor andel av Svenska kyrkans medlemmar djupt beklagar att organisationens ledning inte ställer sig bakom denna viktiga kamp. Samtidigt som det finns all anledning att respektera KG Hammars väl utförda kyrkliga gärning, går det dessvärre inte att bortse från att han använder sin ställning för att driva politik.
   För det är inte bara vad gäller insatserna i Afghanistan som Svenska kyrkan agerar vänstermegafon. På kyrkans hemsida meddelas under rubriken "Global ekonomi" att Sveriges höga arbetslöshet är ett resultat av globaliseringen. Där finns en frän kritik av marknadsekonomin som lika gärna skulle kunna komma från Gudrun Schyman.
   Som jag och många andra medlemmar i kyrkan ser det är problemet inte att vi i Sverige har drabbats av för mycket marknadsekonomi och av alltför öppna gränser. Tvärtom. Att vi lider av hög arbetslöshet beror på att vi under flera årtionden haft för höga skatter, för många förbud mot privat verksamhet, för krångliga regleringar och alltför slutna gränser.

Sambandet mellan frihet och välstånd är tydligt. Inte minst gäller det i de fattiga länder som vänt planekonomin ryggen. Det är de länder som har öppnat sina gränser för handel och liberaliserat sina ekonomier som har rest sig eller håller på att resa sig ur fattigdomen, och som snabbast har demokratiserats. Det var så Sverige en gång besegrade svälten.
   Svenska kyrkans ledning har en annan syn på saken. På kyrkans hemsida kan följande läsas i en text om utvecklingen i Asien: "Den ekonomiska tillväxten har inte automatiskt lett till någon materiell förbättring för regionens fattiga, och i det uppkomna krisläget drabbas de fattiga hårt i och med att arbetslösheten ökar." Det är direkt felaktigt.
   1964 var Zambia dubbelt så rikt som Sydkorea. I dag är Sydkorea 27 gånger rikare än Zambia. Anledningen är att Sydkorea, till skillnad från Zambia, satsat på frihandel och marknadsekonomi. De senaste decennierna har den extrema fattigdomen i Indonesien minskat från 58 till 15 procent, och i Malaysia från 37 till 5 procent av befolkningen. Anledningen är att deras ekonomier gjorts friare.

Det går att fylla sida efter sida med exempel som visar att frihet har varit vägen ur fattigdomen. Hittills har jag dock inte träffat någon frihandelsmotståndare som har kunnat nämna ett enda land som har förlorat på att utöka den fria handeln med omvärlden. Och jag tror inte att Svenska kyrkans ledning heller känner till något sådant exempel.
   Trots det talar de genomgående hellre om utjämning av det existerande välståndet än om hur välståndet skall kunna öka i de fattiga länderna. Så får de gärna tala som privatpersoner, men när de gör det i Svenska kyrkans namn blandar de ihop religion och politik på ett sätt som många medlemmar upplever som mycket obehagligt. Ytterst ansvarig är kyrkans främste företrädare, ärkebiskop KG Hammar.Som jag ser det bör han upphöra med att utnyttja sitt ämbete för att driva vänsterpolitik. Alternativt flytta sig från den kyrkliga till den partipolitiska arenan.

Bo Lundgren