På Synpunkt den 5/11 skriver Mats Lönnerblad om Nordbanken/Nordea, bland annat att banken har en nedsättande syn på sina kunder, att den påstår sig inte sopa oegentligheter under mattan och att VD tycker att bankens etik är "hög".
   Jag har helt oförskyllt fått känna på Nordbankens så kallade etik och hur stroppighet och självgodhet dikterar en del tjänstemäns behandling av kunderna. Fel erkänns inte - går något snett för kunden så är det kundens eget fel.
   Min avlidne man tyvärr bankfack i Nordbanken (via Göta-banken). Jag var enda dödsbodelägare och lämnade in registerutdrag från skattemyndigheten med mera för att styrka detta, varpå facket i min närvaro inventerades. Det var betalt för cirka sex månader framåt. Jag besökte sedan bankfacket utan problem under cirka två månader. Stödd på bland annat bestämmelser om dödsbo i ärvdabalken tyckte jag detta var i sin ordning och anade inte vad som komma.
   En dag hade jag för värdering till bouppteckningen tagit ut smycken och matsilver med mera från bankfacket. Några timmar senare tänkte jag lägga tillbaka dem men vägrades då tillträde. En kvinnlig tjänsteman i 50-årsåldern skrek i den till trängsel fyllda banksalen att jag "inte var behörig" Hon uppträdde obehärskat och aggressivt, var oemottaglig för fakta och lämnade ingen som helst förklaring.
   Chockad över det helt oväntade påhoppet (så kändes det) stod jag, dessutom nybliven änka, utanför bankkontoret med min mans värdesaker som han betalat Nordbanken för att få förvara i bankfacket.
   Detta var - Kafka. Men det var bara början. Kontakter med bankens jurister ledde ingenstans och frågan hur jag tidigare under två månader "och en förmiddag" kunnat få tillträde till bankfacket fast jag "inte var behörig" förblev obesvarad.

Bankfackets innehåll förblev alltså oåtkomligt för mig i drygt två månader. Det var mest handlingar som behövdes för olika ändamål. Värdeföremålen var ju utestängda.
   Under avstängningstiden - jag fick inte tömma och avsluta bankfacket förrän den betalda tiden hade gått ut - skrev jag flera brev till Nordbanken.
   Vid telefonsamtalen hade jag blivit kyligt bemött. Brevsvar fick jag inte alls, förrän efter brev nummer två till bankens direktion, sänt som rek med mottagningsbevis och som innebar krav på både skadestånd och utgiftsersättning. Banken föreslog ett sammanträffande på huvudkontoret, dit jag gick tillsammans med en advokat. Därefter fick jag en sorts "svar" på mina brev.
   Det svaret är fullt av efterhandskonstruktioner och lögner, som utan trovärdighetsprövning vidarebefordrats från den ilskna banktjänstsmannen.
   Bland annat skulle jag ha sagt till henne att jag "struntade i behörigheten". Ingen som vill in i ett bankfack säger något sådant! Hon skulle också ha erbjudit mig ett "Eget gratis bankfack" denna fredagseftermiddag någon timme före stängningsdags.

Banksvaret innehåller också några vackra ord om bankens omsorg om intressenterna i ett dödsbo. Goddag yxskaft! Här har alltså en bankanställd begått ett tjänstefel, som verkligen ursäktas, eller om man så vill, sopas under mattan.
   En annan bank (med den höga etik som jag anser att Nordbanken inte visat något prov på i mitt fall) skulle troligen ha bett sin kund om ursäkt.

Svenska Dagbladet
Copyright