I samband med att jag tidigare i år avslöjat hur Nordea processar ihjäl sina kunder och det förtalsregister som Nordea bevisligen lämnat uppgifter till, som strider mot såväl den svenska banksekretessen som personuppgiftslagen (PUL), försvarade sig Nordbankens chef Magnus Falk bara med att "Vår etik är hög". Svaret kunde lika gärna varit God dag yxskaft.

I stället för att bemöta innehållet i registret och de djupt kränkande uppgifter som Nordbanken lämnat om sina kunder, där banditer och mördare blandas med helt oskyldiga personer påstår banken att "man inte sopar några oegentligheter under mattan".

Förtalsregistret som jag numera själv har tillgång till sprids för närvarande i våra domstolar och hos polis och åklagare.

Jag vill gärna veta hur Nordea kan medverka till ett sådant kränkande register, som även chefen för Europaparlamentet Nicole Fontaine tagit del av och klart tagit avstånd från. Vidare vill jag gärna veta varför banken via sin egen "husadvokat" Bertil Södermark tillåts att förtala Nordeas kunder i affärs-pressen (senast i Finanstidningen och Veckans Affärer) och försöka processa ihjäl många av sina kunder som orättfärdigt fick sina krediter uppsagda och sina bolag beslagtagna under den svenska bankkrisen (1987-1993).

I förtalsregistret beskrivs Nordeas kunder med advokaten Bertil Södermarks gängse språkbruk. "Mjuk i huvudet och gangsterrevisor'' är omdömen om ledande personer i finansvärlden. Om en advokat och bror till en känd politiker sägs det bland annat att "han används som galjonsfigur för ljusskygga typer". Beträffande Nordeas processer mot sina kunder vill jag av utrymmesskäl bara ge tre bevisbara exempel hur dessa handläggs av Nordea.

I ett fall sålde Nordea företaget medan grundaren fortfarande ägde bolaget. Inga lån var uppsagda och ej heller fanns några obetalda räntor eller avgifter från företaget. Grundaren och ägaren tvingades lämna sitt företag efter 25 år för en krona (!) varefter de nya ägarna senare sålde företaget vidare för mer än 300 miljoner kronor. I ett annat fall omvandlades långa krediter till korta. Nordea lade därefter beslag på alla pengarna från den andra kreditgivaren.

I ett tredje fall påstod Nordeas jurist och platschef i rätten att kredittagaren "godkänt" uppsägningen av alla krediter i två bolag vars checkräkningskrediter inte var övertrasserade.

I själva verket hade kredittagaren anmält banken till den dåvarande bankinspektionen, vilket såväl platschefen som Nordeas jurist mycket väl kände till! Ingen annan bank kommer i närheten av lika många rättsprocesser som Nordea på grund av bankkrisen som kostade 60000 friska företag livet.

Var det därför som Nordea fick 51,2 miljarder kronor av staten, för att kunna förtala och processa ihjäl sina kunder i stället för att försöka göra upp i godo. Då förstår jag varför företagandet dramatiskt minskar i landet!

Mats Lönnerblad
ordförande i Bankrättsföreningen

Svenska Dagbladet
Copyright