Skattejurist Börje Leidhammar, Ernst & Young, ger den 24 september uttryck för det - i hans tycke - orimliga faktum att man kan straffas två gånger för samma gärning.

Han skriver: "Har den skattskyldige uppsåtligen lämnat oriktig uppgift, är det rimligt att han döms för skattebrott och därjämte får sin taxering rättad. Har han/hon dessförinnan påförts skattetillägg för denna oriktiga uppgift, bör däremot skattetillägget tas bort."

Är inte detta ett lite bakvänt tillvägagångssätt? Om skattetillägg redan har påförts, bör väl i stället detta få kvarstå och förhindra att ärendet går vidare som ett brottmål?

Leidhammar resonerar faktiskt just på det sättet i den parallell han drar med felparkeringar: "Den som fått betala en parkeringsbot för felparkering skulle svårligen också kunna avkrävas extra böter för att felparkeringen var avsiktlig."

Här är det alltså boten, den administrativa avgiften som kan jämställas med skattetillägget, som diskvalificerar för annan påföljd.

Förklaringen är naturligtvis enkel. Bötesbeloppet för ett skattebrott är ju i regel en bråkdel av det påförda skattetillägget. Det är alltså ganska lätt att välja det ena framför det andra.

Med de straffsatser vi har i dag skulle den av Leidhammar föreslagna ordningen få ett antal märkliga konsekvenser.

Skattemyndigheterna skulle knappast anmäla misstänkta skattebrott. Skattefifflarna skulle däremot göra det med desto större iver.

Det skulle bli en ren förtjänst för den som kan visa att han/hon har agerat med brottsligt uppsåt. Från fiskalt håll skulle det väl å andra sidan hävdas att det bara handlar om slarv eller okunskap. Intressanta framtidsperspektiv!