Kapitaltäckningen är alltid i fokus Av Lars Traneflykt - 1 oktober 2001 Självfallet måste Basel - reglerna följas ! Diskussionerna började i EU under mitten av 80-talet med bl a den fd. genraldirektören Anders Sahlén (Bankinspektionen). För Anders Sahlén var det ingen nyhet om Björn Wahlströms 5 miljarder. Kapitaltäckningen framgick säkert av det brev som gjorde att Björn Wahlström, fd styrelsemedlem Sundsvallsbanken, gjorde rent hus i Nordbanken. Löpande lämnas enligt fastställd plan om kapitaltäckningsrapporter och enahandsenagemang. Enahandsengagemang är ett speciellt kapitel men det värnar om våra stora företag. Rapporten är här ett underlag så inget företag kommer i kläm vid en fusion. Visar det sig att man går över "taket" måste den proefessionella bankledningen medverka till att annan kreditgivare övertar den del som måste bantas. Staten löste in Nordbanksaktierna och det kan tyda på att kapitaltäckningsgraden understeg 2%. Hoppas att de allmänna domstolarna hade korrekt information i början på 90-talet. Vad som framkommit är de 350 miljarder i korta valutalån som inte kunde omvandlas till långa svenska fastighetslån. Här hamnade man rejält snett eftersom egenkapitalet minskade volymtillståndet. Kapitaltäckningen är grunden, en naturlig fråga är t.ex. varför bankkonsortiet krävde dubbel kapitaltäckning av Gamlestaden som var rapportskyldig till Finansinspektionen. Eller var det något feltänkt? Nu har det framkommit en rapport om Nordbanken Aktier och där Nordbanken fått en varning. Även här kommer bl. a. kapitaltäckningsområdet fram och de stora exponeringarna (enhandsenagemang) - och skriver att man inte iakttagit detta genom att system och förvaltningsrutiner inte kunnat identifiera samtliga risker i verksamheten. Här hoppar alla säkert till eftersom då undrar man hur det gick till när 67 miljarderspaketet sändes till Securum. Rapporten om Nordbanken Aktier har viss likhet mot tidigare rapporter, bl. a. boken om Bankkrisen och där den fd. Jan Wallander Sundsvallsbanken utför en god analys. Vad som fordras är kunskap inom området bankteknik, handläggning, rutiner, uppföljning, utbildning, instruktionsgenomgång etc. Frågan är hur mycket tid varje ledare i Nordbanken lägger ner på varje medarbetare samt det skriftliga underlag som finns från början mellan ledaren och medarbetaren och hur ofta uppföljning äger rum. Ibland undrar man om det bara är högsta möjliga vinst som gäller - men så kan det väl inte vara? Om en medarbetare inte stulit så är det ordförande för banken som har det slutliga ansvaret ingen annan. |
Lars Traneflykt |
Hemsida |