Nordbankens chefsjurist, Tord Arnerup, har i en hemligstämplad skrivelse till Finansdepartementet kommenterat Södermarksutredningen, vilken gällde  Nordbankens kollaps och befarade oegentligheter. Skrivelsen överlämnades till dåvarande statsrådet Bo Lundgren.

Tord Arnerup  redogör för att det finns en särskild beslutsgrupp med "Resurser och organisation för hantering av interna oegentligheter."  Ordförande för gruppen var den vice verkställande direktören Karl-Olof Hammarkvist. 

Det skall noteras att denne Hammarkvist är samma person som sorterade bankkunderna enligt principen sårade vid en krigsskådeplats och som var bredd att offra kunder för att balansera portföljen.

Om Södermarksutredningen

Styrelsen för Nordbanken beslöt 1991-09-25 att ge uppdrag till en särskild utredningsgrupp, bestående av advokat Bertil Södermark, direktör Nils-Axel Frisk och advokat Einar Wanhainen, att granska händelseförloppet vid bankens beviljande av krediter som har lett till särskilt stora förluster, och vidare att granska några större förvärv för bankens räkning.

Efter avslutat arbete överlämnade utredningsgruppen 1992-03-30 en promemoria till styrelsen där man sammanfattat sina iakttagelser och bedömningar (bilaga l). Advokat Bertil Södermark presenterade denna promemoria vid styrelsens sammanträde 1992-04-01.

Vid den ordinarie bolagsstämman senare samma dag redogjorde advokat Södermark översiktligt för den avgivna rapporten. En sammanfattning av rapporten hölls också tillgänglig för aktieägarna och bilades stämmoprotokollet (bilaga 2).

Advokat Södermark avslutade sin redogörelse för stämman med följande uttalande (något redigerat):

"Vi har blivit ombedda att också ta ställning till ansvarsfrågor i det här sammanhanget, och det är lätt sagt, som ni vet, att en styrelse och den verkställande ledningen har givetvis alltid det yttersta ansvaret både för inriktning utav bolagets strategiska tänkande, och givetvis också för kreditgivning när det är fråga om ett bankaktiebolag. Det ansvaret är emellertid inte strikt, och det ska man veta, utan det fordras att man gjort sig skyldig till kanske till och med mycket betydande försummelser för att ansvaret skall få några konkreta ekonomiska verkningar för styrelsens ledamöter, eller för dem som sitter i verkställande ledningen. Vi har inte ansett att vår utredning har givit anledning till att peka på några sådana särskilda situationer där vi tycker att speciella fysiska personer kan ha ett ansvar för vad som har hänt. Jag vill dock i det sammanhanget också påpeka, att om vi skulle försöka göra det, så måste vår utredning delvis få en helt annan inriktning, där man på ett helt annat sätt än vad vi har haft både tid och möjlighet att göra måste gå in i de enskilda faktiska

omständigheterna i varje enskilt ärende för att kartlägga exakt vad som har hänt i det ärendet. Vi har däremot inte kunnat utesluta att på lägre nivå i banken, och naturligtvis även bland bankens kunder, finna tecken som tyder på att det möjligen har förekommit ekonomisk brottslighet, men inte heller här har vi kunnat göra några särskilda påpekanden eller särskilda utpekanden så att man med säkerhet har kunnat säga att så är fallet. Vi har därför när det gäller den affärsmässiga synen på ansvarsfrågor, som vi har också tillåtit oss ha även med små bokstäver i och för sig, föreslagit bankens styrelse att man inte skall lägga ned ytterligare pengar på att försöka utreda det som har förevarit, utan att de resurser som banken har idag skall ägnas åt att ta hand om de problem som banken har idag, och såvitt jag förstår har styrelsen också fattat ett beslut i den riktningen idag. Därmed, herr ordförande, är vårt utredningsuppdrag avslutat."

Som advokat Södermark nämnde vid stämman, hade styrelsen beslutat att följa granskningsgruppens råd och avstå från ytterligare åtgärder.

Södemarksutredningen överlämnades till finansdepartementet och Finansinspektionen. Departementet och inspektionen har på begäran av bl a representanter för media lämnat ut utredningspromemorian i de delar som, enligt departementets respektive inspektionens uppfattning, inte bör omfattas av sekretess.

Med anledning av en särskild förfrågan från åklagarmyndigheten om vissa förhållanden som omfattas av Södermarksutredningen, anmodade Finansinspektionen 1992-05-14 banken att avge en närmare redogörelse för vissa omständigheter som berörs i Södermarksrapporten och särskilt för vissa delar av kreditgivningen. Inspektionen ville särskilt ha bankens redogörelse för vad som förekommit i ett antal kreditengagemang. Man ville få särskilt belyst hur kreditbedömningen hade gått till, om eventuella oegentligheter kunde misstänkas, och hur kreditbedömning och beslutsfattande kunde ha påverkats av olika närståenderelationer. Inspektionen var vidare angelägen om en närmare beskrivning av förhållandena vid vissa s k problemkontor som anges i Södermarksutredningen. Vidare efterlyste inspektionen en redogörelse för bankens resurser och organisation för att komma till rätta med interna oegentligheter, mm.

Efter bl a utredning av bankens revisionsavdelning överlämnade banken 1992-06-22 en promemoria till inspektionen med begärt yttrande (bilaga 3). Till bankens promemoria fogades också ett särskilt yttrande från advokat Einar Wanhainen och en redogörelse för bankens resurser och organisation för att hantera interna oegentligheter. Promemorian med

bilagor överlämnades av inspektionen till åklagarmyndigheten, varvid dock .vissa kunduppgifter sekretessbelades.

Nordbanken kompletterade sitt yttrande genom en särskilt skrivelse 1992-08-13 (bilaga 4).

Även denna översändes till åklagarmyndigheten. Inspektionen framhöll härvid i skrivelse till åklagarmyndigheten: "Yttrandena innehåller inte något som ger Finansinspektionen anledning till särskild åtgärd. Trots detta har Finansinspektionen innan inspektionen för sin del slutligt tar ställning i ärendet anmodat den av Finansinspektionen förordnade revisorn i Nordbanken att med anledning av den Södermarkska promemorian företa en särskild granskning. En redogörelse från revisorn beräknas föreligga under första hälften av september månad."

Finansinspektionen uppdrog samtidigt åt auktoriserade revisorn Ulf Egenäs i hans egenskap såsom av Finansinspektionen förordnad revisor i Nordbanken, att granska handläggningen av de kreditengagemang som under särskild rubrik nämns i den Södermarkska promemorian liksom två övriga av inspektionen särskilt angivna kreditengagemang.

Revisor Egenäs avgav en rapport i enlighet med uppdraget 1992-09-10.

Finansinspektionen översände även revisor Egenäs rapport till åklagarmyndigheten 1992-09-25 och meddelande därvid bland annat följande:

"Som framgår av de promemorior som ovan nämnts, har banken i delar betett sig oskickligt. Som en följd därav har ett antal personer lämnat sina befattningar. Banken har också omorganiserats.

När det så gäller fråga om grundad misstanke om brott finner Finansinspektionen för sin del inte vad som framkommit i ärendet ger anledning till polisanmälan, men överlämnar likväl promemorian till Er for en slutlig bedömning."

Såvitt är banken bekant har vad som sålunda redovisats inte föranlett ytterligare åtgärder från inspektionens och/eller åklagarmyndighetens sida.

Om avgångsavtalen

Rune Barnéus länmade Nordbanken 1990-12-20 och Göran Hållen och Christer Ragnar 1991-01-07.

Samtliga hade anställningsavtal som då skulle tillämpas mot bakgrund av deras respektive avgångar. Såväl Barnens som Hållen och Ragnar lämnade sina befattningar efter uppmaning därom. Mot denna bakgrund fördes under vintern/våren 1991. en diskussion mellan banken och dessa personer om hur anställningsavtalen skulle regleras. Detta ledde slutligen till att särskilda avtal därom träffades mellan banken och var och en av Brnéus, Hållen och Ragnar.

Avtalen konstruerades så att de belopp som banken hade att erlägga utbetalades i ett sammanhang, varvid samtliga förhållanden mellan banken och Barnéus, Hållen resp Ragnar slutligen hade reglerats.

Sedan dessa avtal hade ifrågasatts under våren 1992 togs dessa särskilt upp i bankens styrelse 1992-06-15, varvid ordföranden erinrade om situationen vid årsskiftet 1990/91 i samband med att den gamla styrelsen lämnade banken. Ordföranden förklarade att det i en sådan situation inte var möjligt att behålla den gamla ledningen. Rune Barnéus hade lämnat banken redan före jul 1990. Ordföranden sammanträffade med Göran Hållen och Christer Ragnar 1991-01-07, varvid överenskommelse träffades om att dessa skulle lämna banken genom egen uppsägning, varvid banken åtog sig att tillämpa de villkor som gällde i anställningsavtalen såsom om banken sagt upp dem. Ordföranden förklarade därvid att han uppfattat de tidigare avtalen som generösa, men konstaterade samtidigt att ingångna avtal ändå skall hållas. Även om avtalsvillkoren mot bakgrund av de senare stora kreditförlusterna kan upplevas som stötande, är det det rättsliga förhållandet som måste vara vägledande för beslut. Ordföranden förklarade även att han under hand rådfrågat advokat Bertil Södermark om hans syn på avtalen, varvid Södermark meddelat att han för sin del ansåg att de ej kunde ogiltigförklaras eller jämkas.

Advokat Karl-Erik Danielsson, som av banken engagerats i samband med avtalsdiskussionerna 1991, redogjorde därefter för anställningsavtalen for Barnéus, Ragnar och Hållen och för den särskilda reglering av dessa avtal som sålunda genomfördes. Advokat Danielsson redogjorde vidare för rättsläget och möjligheten att jämka eller upphäva de aktuella uppgörelserna, och konstaterade att han för sin del inte ansåg att sådana möjlig-

Sedan finansministern under hösten 1992 beslutat uppdra åt en särskild utredare att genomföra en granskning av de aktuella avtalen med Barnéus, Hållen och Ragnar, beslöt styrelsen 1992-11-25 att ställa vederbörligt material till utredarens förfogande samt att följa de rekommendationer som denne kan komma att avge.

Utredaren, f regeringsrådet Bengt Hamdahl, har tillsammans med en medarbetare besökt banken och därvid fått full tillgång till aktuella avtal och övrigt material i anslutning därtill.

Om organisation och resurser för hantering av oegentligheter, mm

Inom banken finns en av koncernchefen särskild beslutsgrupp för hantering av interna oegentligheter. Gruppen utgörs av vice verkställande direktören Karl-Olof Hammarkvist, ordförande, samt bankens chefsjurist och chefen för bankens internrevision. Till gruppen är också knuten bankens säkerhetschef.

Gruppen sammanträder regelbundet och behandlar därvid dels konkreta fall, dels även principiella och övergripande frågor inom detta område. Gruppen håller genom sina ledamöter löpande kontakt med finansinspektionen. Samråd med inspektionen förekommer i såväl enskilda ärenden som i principfrågor.

För en närmare beskrivning härav hänvisas till den särskilda instruktionspromemoria som ovan omnämnts och som återfinns i anslutning till bilaga 3.