Brott mot Datalagen - sammanfattning 99-05-27
|
Komplettering av överklagan i mål nr: B 3625-99
| Till
Svea hovrätt Avd 09, rotel 41
I inlagan av den 5 maj 1999 framhölls att tingsrätten funnit namnförteckningen under rubriken ”Vid skampålen” utgöra ett ADB-fört personregister med hänvisning till en ”sökfunktion” för att få fram mer detaljerade uppgifter om de olika personerna. Vidare framhölls att denna sökfunktion endast innebär en hänvisning till ytterligare dokument vari vederbörande förekommer och att denna funktion på vilken Internetsystemet är uppbyggt, inte i sig kan konstituera ett upprättande av ett ADB-fört personregister. Till ytterligare utveckling av Ramsbros inställning i detta avseende skall följande anföras. Internet är ett internationellt kommunikations- och informationssystem som är uppbyggt genom i nätverk sammankopplade datorer. Informationen på Internet finns i dokumentform lagrad i servrar hos olika s k Internet-operatörer (Tele2, Telia m fl) som mot betalning upplåter minneskapacitet åt kunderna. Dessa lagrar sina html-kodade dokument i operatörens server. Varje enskilt dokument har en unik adress och är sökbar från varje webbplats världen över. Dokumenten innehåller normalt hyperlänkar inom dokumentet, till andra dokument på samma hemsida och/eller till dokument på andra hemsidor. Sammanlänkandet av dokument på Internet genom hyperlänkar är en frekvent använd teknik och en del av uppbyggandet av nätverket. I stort sett alla som utformar hemsidor lägger med en enkel manöver in sådana hyperlänkar. Anledningen till den snabba utvecklingen av Internet torde inte minst vara det användarvänliga gränssnittet - webbläsaren. Webbläsaren (Netscape och Explorer) är - som ju ligger i själva begreppet - endast en läsare och således inte ett program för automatisk databehandling. Om den information som kommer fram skall bearbetas och struktureras i register krävs det speciella databasprogram. Vid ”Skampålen” finns siffermarkerade hyperlänkar som länkar till ytterligare dokument där det aktuella namnet finns. Hyperlänkar innebär sammanfattningsvis endast en slags läshänvisningar och inga sammanhängande och samlade personuppgifter i poster på det sätt som karakteriserar personregister för automatisk databehandling. Sökning kan också ske via sökrobot (Alta Vista, Yahoo, Excite, Lycos etc). Roboten söker på nätet och presenterar en förteckning över träffar. Förteckningen är normalt sett löpnumrerad på samma sätt som de aktuella siffermarkerade hyperlänkarna på den s k ”Skampålen”. Därefter kan finsökning ske på dokument i förteckningen med webbläsarens sökfunktion. De uppgifter om angivna personer som fanns under de rubriker som de siffermarkerade hyperlänkarna vid ”Skampålen”var länkade till var således även enkelt tillgängliga för Internetanvändaren genom detta sökförfarande. Det är fråga om alternativa metoder för Internetanvändaren att hoppa mellan olika texter och ta sig fram till ytterligare information. Denna teknik för användare att klicka mellan olika hänvisningar skiljer sig på ett principiellt avgörande sätt från strukturering av persondata enligt vissa kriterier i ADB-förda register. Sammanfattningsvis fanns således på den aktuella hemsidan endast en webbläsare med sökfunktion och inga funktioner för automatisk databehandling av personregister. Avslutningsvis hemställer Ramsbro om att få tillfälle att sakframställningsvis ge en kort demonstration med hjälp av dator och dataprojektor av här berörda förhållanden. Stockholm den 27 maj 1999 Percy Bratt
99-05-15 Överklagan av tingsrättens domslut i mål nr: B 262-98
Svea hovrätt
Som ombud och offentlig försvarare för Börje Ramsbro får jag härmed överklaga ovan rubricerade dom med yrkande om att Ramsbro måtte frikännas. 1. Skäl för prövningstillstånd 1.1. Allmänna utgångspunkter - Ramsbros inställning Ramsbros inställning till åtalet är - såsom redovisats i tingsrättens dom - att de på den aktuella webbsidan utlagda uppgifterna inte utgör personregister i Datalagens mening. Han har därmed inte inrättat eller fört personregister i strid med Datalagens bestämmelser. Eftersom uppgifterna inte ingår i personregister har det inte heller krävts Datainspektionens medgivande för att göra uppgifterna tillgängliga i utlandet. För det fall det skulle anses att det rör sig om uppgifter i ett personregister har det inte funnits anledning att anta att uppgifterna skulle användas för automatisk databehandling i utlandet (stater som inte anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter). Det har därmed inte varit fråga om sådant "utlandsutlämnande" som regleras i 11 § Datalagen. Om förfarandet skulle befinnas straffbart enligt Datalagen skall Ramsbro i enlighet med bestämmelsen i 5 § BrP vara fri från ansvar då förfarandet inte är straffbelagt enligt nu gällande personuppgiftslag (PUL). Ramsbros inställning är härvid i första hand att de aktuella namnpubliceringarna inte är sådan helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter som avses i 5 § PUL. Om uppgifterna skulle anses utgöra sådan behandling är de i vart fall inte straffbara såsom utlandsutlämning eller i annat i 49 § PUL angivet hänseende då de omfattas av undantaget avseende behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändmål eller konstnärligt och litterärt skapande i 7 § 2 st PUL. De till stöd för ansvarspåståendet åberopade bestämmelserna i Datalagen samt de i andra hand aktualiserade bestämmelserna i PUL, skall tolkningsvis harmonieras med skyddet för yttrande- och informationsfriheten i 2 kap RF samt art 10 i Europakonventionen ang mänskliga rättigheter. Vidare skall i fråga om det s k journalistiska undantaget i 7 § 2 st PUL diskrimineringsförbudet i art 14 i Europakonventionen i kombination med art 10 beaktas. Art 14 innebär ett krav på att de i konventionen och tilläggsprotokollen garanterade fri- och rättigheterna skall tryggas utan diskriminerande åtskillnad. Utövandet av den fria kritikrätten och yttrandefriheten på Internet - som förutsätter möjligheten att ange personnamn utan inhämtande av medgivande i varje enskilt fall - kan med hänsyn härtill inte vara förbehållen en snäv kategori av medborgare. En med konventionsåtagandena harmonierande tolkning av 7 § 2 s PUL innebär därmed att framställningar på Internet av förevarande slag - som är inriktade på granskning, kritik och debatt - skall omfattas av undantaget, oavsett skribentens formella yrkestillhörighet. Om en verklig lagkonflikt uppkommer skall dataskyddsbestämmelserna åsidosättas med tillämpning av RF 11 kap 14 §. En prövning av talan mot ovan redovisade invändningar aktualiserar flera frågor av principiellt intresse. I det följande behandlas i vilka avseenden det är av vikt att överklagandet prövas av högre rätt och i vilka hänseenden det finns anledning att ändra det slut som tingsrätten kommit fram till. Framställningen följer härvid den ordning i vilken tingsrätten behandlat frågorna i domskälen. 1.2. Förhållandet mellan BRP 5 § 2 st och övergångsbestämmelserna i PUL Den första frågan som tingsrätten tar upp är "om det är datalagen eller personuppgiftslagen som skall tillämpas i målet" (tingsrättens dom sid 10). Formuleringen av frågan är enligt Ramsbro inte helt adekvat då försvarets invändning innebär att rätten - om förfarandet befinnes straffbart enligt Datalagen - i andra hand skall pröva om det är straffritt enligt PUL. Om förhållandet vore det motsatta skulle det självfallet med hänsyn till legalitetsprincipen inte kunna bli fråga om att istället för Datalagen tillämpa PUL. Enligt den åberopade regeln i BRP 5 § 2 st skall om annan lag gäller när dom meddelas än när gärningen begås denna lag tillämpas om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Undantag från denna regel gäller när fråga är om gärning som under viss tid varit straffbelagd på grund av då rådande särskilda förhållanden. Enligt en övergångsreglering i PUL skall den äldre lagen tillämpas i fråga om behandling av personuppgifter som påbörjats före ikraftträdandet istället för den nya till och med den 30 september 2001. Tingsrätten konstaterar inledningsvis att undantaget från huvudregeln i BrB 5 § 2 st Promulgationslag inte är tillämpligt i målet. Tingsrätten finner emellertid att övergångsregeln i PUL innebär att det är Datalagen som skall tillämpas vid bedömning av åtalet oavsett om personuppgiftslagen skulle leda till en mildare bedömning eller ej. Det är i och för sig riktigt att uttryckliga övergångsbestämmelser kan statuera undantag från reglerna i BRP 5 §. Den åberopade regeln i BRP 5 § 2 st är emellertid uttryck för en övergripande rättsideologisk princip enligt vilken det framstår som orättvist och omotiverat att bestraffa eller bestraffa hårdare än vad som följer av en tillämpning av den vid domstillfället gällande lagstiftningen (jmf Jareborg Straffrättens gärningslära sid 61). Det innebär enligt Ramsbro att frågan om i vad mån en övergångsbestämmelse skall tillämpas även i fall där den vid domstillfället gällande lagen skulle leda till en mildare bedömning är beroende av syftet med övergångsbestämmelsen. Syftet med övergångsbestämmelsen i PUL har redovisats i propositionen på följande sätt: "Skälen för regeringens förslag: Av artikel 32 i EG-direktivet --- följer att de författningar som genomför direktivet måste träda i kraft senast den 24 oktober 1998. De behandlingar som påbörjats efter ikraftträdandet måste genast uppfylla alla bestämmelser i genomförandelagstiftningen. Genomförandelagstiftningen behöver inte tillämpas på sådana behandlingar som påbörjats när lagstiftningen träder i kraft förrän inom tre år efter ikraftträdandet." (prop 1997/98:44, s 109 f) Syftet med den respittid om 3 år som ges i direktivet och som även finns i övergångsbestämmelsen får anses vara att de som har en redan påbörjad behandling av personuppgifter skall ges en viss övergångsperiod för att inrätta sig efter de långtgående krav som i och med implementeringen av direktiven ställs på inhämtande av samtycke från den vars personuppgift behandlas etc. När övergångsbestämmelsen i PUL istället förhindrar prövningen av om förfarandet med tillämpning av den nya lagen är straffritt så får den en i förhållandet till detta syfte inverterad verkan. Det är enligt Ramsbro principiellt felaktigt att - som tingsrätten i förevarande fall - tillämpa en övergångsbestämmelse även i fall som inte är förenliga med bestämmelsens syfte. I sådana fall skall istället den övergripande principen i BRP 5 § 2 st tillämpas. Att en vid domstillfället i strafflagstiftningen manifesterad förändrad rättspolitisk värdering skall få retroaktiv verkan om den innebär att ett förfarande är straffritt eller har lägre straffvärde är en central straffrättslig princip. Dess principiella betydelse accentueras i förevarande fall ytterligare av att fråga är om en invändning som rör tillämpningen av en regel (PUL 7 § 2 st) som enligt vad som explicit anges i EG-direktiven avser avvägningen mellan integritetsskyddet och det i art 10 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter givna skyddet för yttrande- och informationsfriheten (jmf EG-direktivet om personuppgifter preambeln p 37 och artikel 9). Den här berörda principiella problematiken torde inte vara klarlagd i praxis. Det är därför av stor betydelse för vägledning av rättstillämpningen att frågan prövas i högre rätt. 1.3. Personregister Tingsrätten har i denna del anfört att det är utrett att Ramsbro har lagt ut personuppgifter på den aktuella webbplatsen på Internet. Det fanns bl a, anför tingsrätten "en alfabetisk förteckning över ett flertal personer med möjlighet att genom en sökfunktion få fram mera detaljerade uppgifter om de olika personerna. Ramsbro har härigenom inrättat eller fört ett personregister med hjälp av automatisk databehandling." (tingsrättens dom sid 10) Tingsrätten pekar på att det bland personuppgifterna fanns uppgifter om att någon misstänkts för brott och sådana uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerande. Vidare anförs att man enligt 2 § Datalagen för att inrätta eller föra personregister av det slag som angetts var tvungen att ha tillstånd från Datainspektionen, vilket Ramsbro inte har haft. Han har därför enligt tingsrätten överträtt straffbestämmelsen i 20 § första stycket i Datalagen. Den alfabetiska förteckning som tingsrätten funnit utgöra ett personregister som inrättats eller förts med hjälp av automatisk databehandling är webbsidan med rubriken "Vid skampålen". De andra av åklagaren och Datainspektionen såsom personregister angivna namnuppräkningarna av styrelseledamöter och åberopade vittnen har däremot inte lagts till grund för den fällande domen. En förteckning över ett antal personer i en text utlagd på Internet torde enligt tingsrättens synsätt alltså inte i sig utgöra ett personregister i Datalagens mening. Särskiljande för "Vid skampålen" synes således ha varit en "möjlighet att genom en sökfunktion få fram mer detaljerade uppgifter om de olika personerna". Den sökfunktion som tingsrätten fäster avseende vid innebär - såsom också redovisas i domen - att om man "klickar" på siffran vid ett namn så länkas till den underrubrik vari vederbörande förekommer. Genom att sedan skriva personens namn får man fram de ställen i texten där personen är omnämnd. Denna "sökfunktion" ligger emellertid i Internets tekniska uppbyggnad och struktur och är således inte någon som i sig kan anses konstituera en inrättande eller förande av särskilt ADB-fört personregister. Med ett ADB-fört personregister avses enligt gängse terminologi en mängd sammanhörande poster som behandlas som en enhet där varje post består av ett eller flera fält och där varje fält i sin tur består av ett eller flera tecken (Per Westerberg; Praktisk ADB s 32 f). Ett register med denna uppbyggnad medger olika typer av analyser, sökningar, bearbetningar, sorteringar och samkörningar med andra register. En sådan bearbetning av den nu aktuella förteckningen är överhuvudtaget inte tekniskt möjlig. Den är i denna mening helt statisk och omöjlig att påverka för den som besöker hemsidan. Den informationsbehandling med hjälp av ADB och därmed förknippade integritetsrisker som lagen är avsedd att reglera har behandlats i förarbetena. Vid Datalagens tillkomst konstaterades att utnyttjandet av ADB medför möjligheter att sammanföra och överblicka mycket stora kvantiteter av information. Genom en lämplig organisation av system kan uppgifterna hållas aktuella och tillgängliga på ett sätt som tidigare var otänkbart. En ytterligare ökning av information som kan bearbetas uppnås genom att flera informationssystem kan samverka inbördes, utbyta information och ställa samman resultat från olika källor. Denna informationsteknik medför bl a att ömtåliga uppgifter som begångna brott och ådömda påföljder, sjukdomar och missbruk och problem i familjen eller arbetsliv kan registreras effektivare och till lägre kostnad. Något som ökar risken för att den registrerade informationen blir tillänglig och används på ett sätt som innebär fara för den personliga integriteten (prop 1973:33 s 44). För att ett ADB-register i Datalagens mening skall anses upprättat måste det vara fråga om behandling från informationssynpunkt av faktiska uppgifter. Den närmare gränsdragningen när det gäller att bestämma registerbegreppets innebörd får göras i praxis (prop 1973:33, s 118). Att det för att ett personregister skall vara upprättat skall vara fråga om behandling från informationssynpunkt får anses innefatta ett krav på bearbetning och strukturering av uppgifter utifrån från informationssynpunkt relevanta kriterier. Olika i offentlig, vetenskaplig och kommersiell verksamhet upprättade register såsom kriminal-, patient- och kundregister utgör tydliga exempel på sådana i register strukturerade personuppgifter utifrån vissa genomgående från informationssynpunkt relevanta kriterier. Åtalet och den fällande domen utgår från att uppräkningen under rubriken "Vid skampålen" innefattar såväl personregister som innehåller uppgift om att någon misstänks för brott enligt 4 § Datalagen som personregister som innehåller personuppgift som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade enligt 6 § 2 st Datalagen (se tingsrättens dom sid 2 och sid 10 f). Uppräkningen av personer under rubriken "Vid skampålen" är emellertid - som framgår av själva rubriken och av angränsande text - i genuin mening en åsiktsyttring. Det är fråga om ett antal personer som Ramsbro och Stiftelsen mot Nordbanken har kritiska synpunkter på i vitt skilda hänseenden. Beträffande "sökfunktionen" kan tilläggas att siffrorna bakom namnen i uppräkningen under rubriken "Vid skampålen" hade den uttryckliga funktionen att möjliggöra för den som kände sig uthängd att gå i svaromål och utnyttja sin replikrätt genom att skriva ett e-mail som sedan fördes in av webbmastern. Något som ytterligare accentuerar framställningens tydliga karaktär av åsiktsyttring och debatt. Denna replikrätt har också blivit flitigt utnyttjad. Det är endast en bråkdel (drygt 5 %) av de personer som finns omnämnda där påståenden som kan uppfattas som anklagelser om brott förekommer. I övriga fall skiftar uppgifterna starkt i fråga om ämne, karaktär och grad av framförd kritik. I något fall anförs att en författare i en bok om finanskrisen inte tecknar en fullständig bild. I annat fall framförs kritik mot en HD dom och mot namngivna ledamöter avseende olika bedömningar av en skatterättslig fråga om gåva av fastighet. I andra fall framförs mer svepande omdömen om att namngivna personer haft bristande kompetens i olika sammanhang. Härtill kommer olika påståenden om att olika angivna personerna "bluffat" och genomfört "en kupp" etc. Det går m a o enligt Ramsbro inte att hävda att dessa uppgifter är strukturerade enligt någon som helst genomgående relevant informationsaspekt. Därmed är kravet på att det skall vara fråga om en behandling från informationssynpunkt av personuppgifter inte uppfyllt. Att hävda att fråga är om ett register över brottsmisstänkta i enlighet med bestämmelsen i 4 § Datalagen för att det förekommer brottsanklagelser riktade mot en bråkdel av de uppräknade personerna i är vidare helt oförenligt med lagens avfattning och syfte. Den typ av informationsbehandling där det är avsett att andra än myndighet som enligt lag eller författning har att föra förteckning över sådana uppgifter, skall få föra sådant register illustrerar väl regleringens syfte och tillämpningsområde. "Synnerliga skäl" har bl a Rikspolisstyrelsen i praxis ansetts ha för att föra förundersökningsregister. Synnerliga skäl kan också anses föreligga i fråga om statistiska bearbetningar och vetenskapliga undersökningar (jmf Kring Wahlqvist Kommentar sid 126). När dessa exempel kontrasteras mot "Vid skampålen" framgår tydligt att denna förteckning och därtill länkade texter skiljer sig dramatiskt från den informationsbehandling som är avsedd att regleras i bestämmelsen. De register som avses i 6 § 2 st Datalagen tar sikte på registrering av "mjukdata", d v s uppgifter som innefattar värderingar och subjektiva omdömen t ex av typen "nervöst lagd", "troligen alkoholmissbrukare" eller överhuvudtaget värderande omdömen om människors familjeförhållanden, uppförande, samhällsanpassning, psykiska status, studieintensitet, prestation i arbetslivet m m (SOU 1978:54 s 131). Registrering av sådana mjukdata anses ha ett så stort värde inom bl a sjukvårdssektorn att de inte helt kan förbjudas trots nackdelarna från integritetsskyddssynpunkt. Andra områden där registrering av mjukdata kan anses legitim och motiverad är socialvården, sjukförsäkringsområdet och den polisiära verksamheten (SOU 1978:54 s 137). De disparata värdeomdömen, den kritik och de anklagelser i vitt skilda hänseenden som framförs i texter länkade till "Vid skampålen" skiljer sig m a o på ett principiellt avgörande sätt från den registrering av "mjukdata" som avses i 6 § 2 st Datalagen. Att förteckningen under "Vid skampålen" och de texter som på Internet är länkade till denna bedömts som sådana ADB-förda personregister som regleras i 2, 4 och 6 §§ Datalagen är av ovan anförda skäl felaktigt. Framställningen avviker helt i fråga om syfte, utformning och struktur från de ADB-förda personregister som avses i dessa bestämmelser. Vid en tolkning som utgör från personregisterbegreppets normalspråkliga innebörd och regleringens syfte faller det aktuella materialet på hemsidan därför klart utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. 1.4. Utlandsutlämnande Tingsrätten konstaterar i denna del inledningsvis att man enligt 11 § första stycket i Datalagen (se not 16) var tvungen att ha medgivande för att lämna ut personuppgifter om det fanns anledning att det skulle användas för automatisk databehandling i någon stat som inte anslutit sig till Europarådets Konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling. Endast det förhållandet att personuppgifterna görs tillgängliga genom att de kan läsas i utlandet innebär inte enligt tingsrätten att de gjorts tillgängliga för automatisk databehandling. Om Internetanvändare utomlands kan "lagra uppgifterna på elektronisk väg - med möjlighet att ytterligare bearbeta dem är det enligt tingsrättens uppfattning fråga om att göra dem tillgängliga för sådan behandling." (tingsrättens dom sid 11). All framställning på Internet kan tas ut på papper eller läggas in på hårddisk av den som är uppkopplad till nätet. Om en internetanvändare istället får informationen på papper (t ex i en tidning) kan den matas in manuellt eller "scannas" in. För bearbetning av materialet krävs emellertid i båda fallen en egen databas som ger möjlighet att strukturera, sortera, analysera och bearbeta uppgifterna. Tingsrättens bedömning innebär att alla uppgifter som finns på Internet gjorts tillgängliga för automatisk databehandling. Tingsrätten ställer därefter frågan om det fanns anledning att anta att uppgifterna skulle användas på detta sätt. Tingsrätten anför härvid följande: "Som webbplatsens avsändare angavs Stiftelsen Mot Nordbanken, samtidigt som det på framträdande plats på webbplatsen lämnades negativa uppgifter om denna bank. Uppgifter av detta slag är typiskt sett av beskaffenhet att väcka intresse hos personer med anknytning till eller intresse för bankvärlden. Det berättigar till antagandet att uppgifterna skulle komma att lagras av Internet-användare utomlands. Till de stater som vid den med åtalet avsedda tiden stod utanför den aktuella konventionen hör inte bara utomeuropeiska länder, t ex USA och Japan, utan också flera länder i Europa, t ex Schweiz och Liechtenstein. Det som nu sagts leder till slutsatsen att Ramsbro har åsidosatt kravet på medgivande för utlandsutlämning." (tingsrättens dom sid 11) Antagande att de aktuella svenskspråkiga texterna skulle väcka intresse hos personer i utlandet med anknytning till bankvärlden framstår i sig som löst grundat. Varje framställning på Internet som har någon anknytning till en bransch eller ett annat samhällsfenomen bör med motsvarande resonemang kunna antas väcka intresse hos någon eller några internetanvändare i utlandet. Ett sådant generellt antagande synes m a o omfatta de flesta framställningar på Internet som inte har en rent privat karaktär. En bedömning som således i sig innebär en starkt kringskuren möjlighet att yttra sig på Internet. Tingsrätten synes därtill ha som utgångspunkt för sin bedömning att några internetanvändare kan antas ha lagrat informationen med möjlighet för bearbetning. Av lagtexten framgår emellertid att det krav som uppställs innebär att det skall finnas ett stöd för antagandet att uppgifterna verkligen skall användas för automatisk databehandling. En sådan risk för otillbörlig användning kan t ex föreligga om en registeransvarig får en begäran om massuppgifter eller på visst selekterade uppgifter (Kring Wahlqvist Kommentar sid 215). Något konkretiserande resonemang om varför och på vilket sätt Internetanvändare i utlandet skulle antas ta ut personuppgifter ur webbsidans text och göra dem till föremål för egen bearbetning i en databas finns inte i tingsrättens dom. Tingsrätten har således sammanfattningsvis gjort sin bedömning från en felaktig utgångspunkt och det är i målet inte visat att personuppgifterna på webbsidan innefattar sådant utlandsutlämnande för vilket tillstånd krävs enligt 11 § Datalagen (se not 16). 1.5. Ramsbros invändning om kränkning av yttrandefriheten Ramsbros invändningar om yttrandefrihetskränkning avfärdas i tingsrättens dom med att tingsrätten i sin bedömning naturligtvis beaktat rättighetsreglerna i grundlag och Europakonvention och att rätten m a o inte godtagit Ramsbros invändningar (tingsrättens dom sid 11 f). Det är inte möjligt att utifrån denna lakoniska formulering närmare bedöma tingsrättens prövning i denna del. Till utveckling av Ramsbros ståndpunkt i denna del skall följande anföras. Tingsrätten har med sin tolkning gjort dataskyddsreglerna tillämpliga på en framställning vars syfte varit att kritisera, anklaga och debattera och inte att informationsbehandla och registrera personuppgifter. Det har därtill för alla som tagit del av SMI:s hemsida stått helt klart att det rör sig om framförandet av sådana personliga uppfattningar, kritik och anklagelser och inte om utlämnande av integritetskänsliga persondata ur register i egentlig och vedertagen mening. Det är vidare ett i media öppet redovisat förhållande att den person som känt sig angripen på hemsidan och som polisanmält Ramsbro för brott mot Datalagen, gjort detta på inrådan av sina advokater som bedömt en ärekränkningsprocess som alltför riskabel. Dataskyddsreglerna framstår därmed med den här givna extensiva tolkningen, som ett mer framkomligt och mindre riskfyllt alternativ till en förtalstalan i fråga om framställningar på Internet. Den angripne slipper helt att exponeras för den sanningsbevisning som den tilltalade/svaranden har möjlighet att föra in i ett ärekränkningsmål. Bedömningen av om uppgifterna varit sanna eller välgrundade, relevanta och försvarliga saknar ju i ett mål av förevarande slag rättslig relevans till skillnad från vad som gäller i ett förtalsmål. När dataskyddsreglerna genom en extensiv och med normalt språkbruk oförenlig tolkning erbjuder ett alternativ till säkerställandet av integritetsskyddet i ärekränkningsbestämmelserna innebär det därmed en långtgående inskränkning av åsiktsfriheten och den fria kritikrätten. Lagföringen av Ramsbro är en klar inskränkning av hans åsiktsfrihet och frihet att sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighetsinblandning och oberoende av territoriella gränser enligt art 10 1 st i Europakonventionen. Denna inskränkning måste i enlighet med Europadomstolens praxis betingas av tvingande samhälleliga behov, stå i proportion till det i art 10 (2) angivna legitima syfte som skall uppnås och de skäl som åberopas måste vara relevanta och tillräckliga. En avvägning måste göras mellan åsikts- och yttrandefrihetsintresset och det motstående intresset i det enskilda fallet (Danelius Mänskliga Rättigheter i Europeisk praxis sid 272 ff). Av särskilt intresse vid en tillämpning av konvention på förevarande fall är Castells mot Spanien, Ser A, Vol 242 B. Castells hade av de inhemska domstolarna dömts för att ha riktat allvarliga anklagelser mot den spanska regeringen för delaktighet i mord och våldsdåd. Enligt Europadomstolen så är det i sig tillåtet att ingripa mot kränkande uttalanden som är grundlösa och framställda i ond tro. Det hade emellertid inte i det inhemska rättsliga förfarandet varit möjligt för honom att förebringa sanningsbevisning och visa att han hade rätt. Bestraffningen stod därför i strid med art 10. Ramsbro har på grund av den rättsliga ramen för processen, på motsvarande sätt saknat varje möjlighet att visa att på hemsidan framförda anklagelser varit sanna eller skäligt grundade, relevant och försvarliga. Bestraffningen innebär därmed en kränkning av hans yttrande- och åsiktsfrihet enligt art 10 i Europakonventionen. Den innebär också en kränkning av hans yttrandefrihet enligt RF 2 kap, varvid särskilt skall framhållas att rättighetsbestämmelserna i RF enligt HD:s praxis skall tolkas i ljuset av motsvarande bestämmelser i Europakonventionen. De här aktualiserade dataskyddsbestämmelserna skall i enlighet med principen om traktatkonform tolkning harmonieras med konventionsåtagandena. 2. Avslutande synpunkter Internet är ett globalt kommunikationsnät som får ständigt ökande betydelse som folkligt forum för spridande av idéer, åsikter och information. Datatekniken används således här inte som en teknik för avancerad informationsbehandling av stora mängder av data av det slag som Datalagen uppenbarligen är inriktad på. Det är istället ett informations- och kommunikationsmedium med stor genomslagskraft som stora och ständigt ökade grupper av medborgare får tillgång till. Människor som aldrig får utrymme i etablerade media kan här komma till tals och nå en stor publik. Här aktualiserade frågor om dataskyddsbestämmelsernas innebörd och avgränsning har därmed stor praktisk och principiell betydelse från yttrandefrihets- och demokratisynpunkt. De i målet aktualiserade rättsliga frågorna kan förväntas bli frekvent aktualiserade i rättsskipningen med hänsyn till internetanvändningens omfattning och genomslagskraft. Det är i detta perspektiv av stor betydelse för vägledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas i högre rätt. 3. Bevisning Ramsbro åberopar för närvarande ingen egen bevisning i hovrätten. Jag får slutligen under åberopande av stor arbetsbelastning hemställa om anstånd med att komplettera Ramsbros talan i vissa rättsliga och tekniska hänseenden till den 29 maj 1999. Stockholm den 5 maj 1999
99-04-14
STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM Mål nr: B 262-98 PARTER (antal tilltalade: 1) Åklagare Kammaråklagaren Anne-Marie Bergström Tilltalad Offentlig försvarare
DOMSLUT BEGÅNGNA BROTT LAGRUM PÅFÖLJD MM SÄRSKILD RÄTTSVERKAN MM BESLUT I ÖVRIGA FRÅGOR DOMSKÄL Ramsbro har förnekat brott. Tingsrätten utgår från att Internet är så allmänt bekant att någon närmare presentation av företeelsen inte behövs här i domen. Åklagaren har gett en allmän bakgrund till åtalet enligt följande. Ramsbro var under flera år ägare till ett stort företag. I början av 1990-talet lämnade han verksamheten. Han ansåg att andra intressenter hade manövrerat ut honom på ett otillbörligt sätt. Det hela mynnade ut i flera civilprocesser. Under 1996 inrättade Ramsbro en webbplats på Internet med Stiftelsen Mot Nordbanken som avsändare. Webbplatsen innehöll uppgifter om ett flertal personer, bl.a. Håkan Nordquist. Uppgifterna var sammanställda på ett sådant sätt att det innebar att Ramsbro inrättade och förde ett personregister enligt 1 § datalagen. Personregistret innehöll sådana uppgifter att det enligt 2 § andra stycket första och andra punkten datalagen inte fick inrättas utan tillstånd av Datainspektionen. Det rörde sig om uppgifter om att någon misstänks för brott (se 4 § första stycket datalagen) och personuppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om de registrerade (se 6 § andra stycket datalagen). I och med att uppgifterna lades ut på Internet har de lämnats ut till utlandet. Ramsbro hade inte tillstånd att föra eller inrätta registret och hade inte heller medgivande enligt l 1 § datalagen att lämna ut personuppgifter till utlandet. Med hänsyn till att det rörde sig om uppgifter som innebär otillbörligt intrång i personlig integritet, skulle han inte heller ha fått sådant tillstånd respektive medgivande, om han ansökt om det. I september 1997 anmälde Nordquist till polisen att webbplatsen innehöll personuppgifter som innebar att det rörde sig om ett tillståndspliktigt personregister. Frågan behandlades också av Datainspektionen, som i ett beslut den 20 oktober 1997 gjorde bedömningen att det rörde sig om ett tillståndspliktigt register och lämnade över handlingarna i ärendet till åklagarmyndigheten (aktbil. 18 s. 5 f). I en bilaga till beslutet finns en utskrift av sidor från webbplatsen (aktbil. 2 l; s. 2-15 i aktbil 21 är likalydande med s. 17-30 i aktbil. l8). Under den förundersökning som följde inhämtades tre yttranden från Datainspektionen (aktbil. 18 s. 7 f och s. 9 f samt aktbil. 20 s. 2 f). I yttrandena kommer inspektionen fram till att uppgifter om personer hade lagts ut på webbplatsen på ett sådant sätt att det är att betrakta som personregister i datalagens mening. Justitiekanslern säger i ett yttrande till åklagarmyndigheten (aktbil. l8 s. l5 f) att det i detta fall inte tycks röra sig om någon sådan användning av datormediet som skulle göra yttrandefrihetslagens regler tillämpliga. Ramsbro har, genom sin försvarare, angett grunderna för sin inställning enligt följande. Det är riktigt att han utan tillstånd av Datainspektionen har lagt ut uppgifter om olika personer på en av honom disponerad webbplats på Internet under den tid som anges i åtalet och att han inte hade inhämtat Datainspektionens medgivande till utlandsutlämnande. Det är också riktigt att en del uppgifter innebär att någon misstänks för brott eller utgör omdöme och värderande upplysning om personer. Men den sammanställning av uppgifter som har gjorts är inte ett personregister. Eftersom uppgifterna inte ingår i ett personregister, krävs det inte heller medgivande från Datainspektionen för att göra dem tillgängliga i utlandet. Med utlandet skall enligt 1 l § första stycket datalagen förstås stater som inte har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. Även om det skulle röra sig om uppgifter i ett personregister, har det inte, som det förutsätts i l 1 § första stycket andra meningen datalagen, funnits anledning att anta att uppgifterna skulle användas för automatisk databehandling i utlandet. Man skall vid tolkningen av de av åklagaren åberopade bestämmelserna i datalagen beakta de grundläggande regler om yttrandefrihet som följer av 2 kap. l § första 1, 12 §, 13 § och 23 § regeringsformen samt artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Om tingsrätten ändå skulle finna att Ramsbro brutit mot någon straftbestämmelse i datalagen, står den straffbestämmelsen i strid med de nyss nämnda grundläggande reglerna om yttrandefrihet och skall därför, efter vad som framgår av 11 kap. 14 § regeringsformen, inte tillämpas i målet. Skulle tingsrätten trots det som nu sagts finna att Ramsbros handlande är straffrihet enligt datalagen, skall han ändå inte fällas till ansvar för brott, eftersom datalagen har ersatts av personuppgiftslagen utan motsvarande straffbestämmelser. Enligt 5 § lagen om införande av brottsbalken skall nämligen, om annan lag gäller när dom meddelas än som gällde när gärningen företogs, den nya lagen tillämpas i fall då den leder från frihet från straff eller till lindrigare straff. Personuppgiftslagen trädde i kraft den 24 oktober 1998, då datalagen upphörde att gälla. En bestämmelse i personuppgiftslagens övergångsbestämmelser, att man i fråga om behandling av personuppgifter som påbörjats före ikraftträdandet skall tillämpa den äldre lagen i stället för den nya till och med den 30 september 2001, innebär inte att man i brottmålet skall tillämpa äldre rätt. Personuppgiftslagens allmänna förbud mot behandling av personuppgifter i 49 § första stycket a täcker inte behandling av uppgifter av den karaktär som det nu är fråga om. Det finns inte heller något krav på tillstånd från Datainspektionen för sådan behandling. Av dessa skäl kan Ramsbro inte fällas till ansvar för att han inte har sökt tillstånd till sitt förfarande med webbplatsen. När det gäller den del åtalet som avser utlandutlämnande, finns det visserligen ett förbud mot utlämnande till tredje land i 33 § personuppgiftslagen. Med tredje land skall, enligt 3 § och 34 § andra stycket personuppgiftslagen, i sammanhanget förstås en stat som inte ingår i EU eller är ansluten till EES och inte heller har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. Men Ramsbros åtgärd att lägga ut uppgifter på Internet har skett uteslutande för journalistiska ändamål, och då skall, enligt 7 § andra stycket personuppgiftslagen, förbudet mot utlämnande till tredje land inte tillämpas. Vad som tidigare sagts om betydelsen av grundläggande regler om yttrandefrihet gäller även vid tillämpning av bestämmelserna i personuppgiftslagen. Åklagaren har instämt i Ramsbros bedömning att den straffbestämmelse i datalagen som ligger till grund för första stycket av åklagarens gärningsbeskrivning inte har någon motsvarighet i personuppgiftslagen. På åklagarens begäran har vittnesförhor ägt rum med datarådet Agneta Runmarker vid Datainspektionen. Båda parter har åberopat skriftlig bevisning. Parterna är eniga om webbplatsens utformning och innehåll. Utskrifter av webbplatsens sidor ingår också i utredningen (aktbil 18 s. 17-30 och aktbil 21). Tingsrätten antecknar följande uppgifter (sidhänvisningar avser aktbil.18, om inte annat anges). På en av webbplatsens sidor, med rubriken "Välkommen!" (s. 17), anges att Stiftelsen Mot Nordbanken (SMN) är forum för bankers, finansbolags och enskilda kapitalisters skadegörelser före, under och efter bankkrisen - miljardrullningar som med sina brottsliga inslag ännu inte har nått kulmen. Där står också att SMN genom Internet skall förmedla kunskap, erfarenheter och råd för att förhindra en upprepning av denna genom tiderna största samhällsskandal i sitt slag, allt för att folk i fortsättningen skall kunna skydda sig mot de skrupelfria banker och samvetslösa nätverkskapitalister som har satt i system att roffa åt sig ytterligare makt och medel på entreprenörers, uppfinnares och samhällets bekostnad. En annan webbsida, med rubriken “SMN för rättvisa” (s. 18), innehåller argumentation riktad mot bl.a. banker och myndigheter. På webbsidan sägs att SMN har tagit Internet i sin tjänst för att få en ändring till stånd och med exempel från verkligheten redovisar hur ärliga medborgare behandlas av politiker, banker, nätverkskapitalister och domstolar. Webbsidan innehåller också en lista med länkar till rubriker till andra webbsidor, t.ex. "Skampåle". Den listan återkommer på andra webbsidor (se t.ex. s. 20 och 30). På en webbsida med rubriken "Styrelsen" (s. l9) finns uppgift om Ramsbro och två andra personer, och på en anslutande sida med rubriken "Styrelsemedlemmars bakgrund" (s. 1 9) finns uppgifter om utbildning och yrkeserfarenhet när det gäller Ramsbro och en av de andra. Det står också (s. 20) att, om du har synpunkter på stiftelsens verksamhet, styrelsen är tacksam för eventuella förslag via e-mail. Vidare finns en uppmaning att använda rutan "Kommentar" för din text och att sända ditt e-mail via ett visst kommando. Vid rutan "Kommentarer" står det att du där skriver tankar, frågor eller svar. En webbsida med rubriken "Fallet Börje Ramsbro och System 3R International AB" (s. 2 l ff) är uppdelad i l 7 avsnitt med särskilda rubriker. Under rubriken “9. Styrelsen och VD, System 3R International AB" ( s. 22) finns ett fotografi på sex personer och uppgift om vilka de är. På samma sätt finns under rubriken “12. Styrelsen och VD, Företagskapital AB” (s. 22 f) fotografier på sju personer med uppgift om deras identitet. Under rubriken “l 3. Industrifonden” (s. 24) finns ett pressmeddelande från Näringsdepartementet med uppgift om namn och titel på tio personer som utsetts till ledamöter i Stiftelsen Industrifonden. På en webbsida med rubriken “Senaste nytt i tvisten mellan Sparbanken Sverige AB och Börje Ramsbro” (s. 25) finns uppgift om elva personer som Sparbanken åberopat som vittnen. En sida på webbplatsen har rubriken "Internet som elektronisk skampåle" (s. 26). Där finns bl.a. följande text: “ Vårt rättssystem är under nedmontering för att skära kostnader och de ekonomiska brottslingarna jublar. Nu kan de få än längre försprång då poliser, åklagare och domstolar inte hänger med i svängarna. Medan anmälningarna och utredningarna läggs på hög hinner skurkarna och andra lagbrottslingar smörja kråset och lämna landet eller skicka stöldgodset utomlands utom räckhåll för det svenska systemet.” - “De liberala och ofta tandlösa lagarna i Sveriges Rikes Lag har blivit ett redskap för den Rike med kapital som lockar de mindre nogräknade advokaterna, vilka mer ser till plånboken än lagboken.” - “ Låt Internet bli det nya instrumentet som sätter ‘bojor’ på motborgarna genom att använda det som en elektronisk skampåle. I demokratiens och rättvisans tecken kan det inte vara förbjudet för de som blivit offer för den ekonomiska brottsligheten att redovisa sina stories. De ekonomiska brottslingarna är ljusskygga och flyr snabbt landet eller upphör med sina oegentligheter om de riskerar att bli noterade vid skampålen.” - - “Det gäller inte bara utpräglade ekonomiska brottslingar som kan jagas på Internet, varför inte sätta strålkastarna på de bankdirektörer, företagsledare och tjänstemän som slarvat bort 100-tals miljarder kronor och fortsätter att sko sig på samhälle och företag. Vilka straff har utdömts till de som spelade bort miljarderna!” En webbsida med rubriken Vid skampålen" (s. 27-30) inleds med följande text: “Namnen vid skampålen finns återgivna i artiklar och representerar medborgare som i sin yrkesroll gjort sig förtjänta av extra uppmärksamhet, se vidare SMN Internet som elektronisk ‘skampåle’ “ -- “Medborgare som icke känner sig förtjänta av uppmärksamhet kan självfallet framföra sin mening via klotterplank tillägnat bankdirektörerna,” - Den största delen av webbsidan “Vid skampålen” består av en alfabetisk förteckning över 71 personer. Det har vid varje namn angetts arbets- eller uppdragsgivare och/eller befattning. Vid varje namn finns också en eller flera siffror. Varje siffra utgör en länk till rubriken till en artikel där personen omnämns. Genom att klicka på siffran fick man fram rubriken i fråga. Om man sedan skrev in personens namn i en ruta, fick man genom en sökfunktion fram de ställen i artikeln där personen omnämns. Sökningen efter namnet gjordes då i hela artikeln och begränsades inte av att det förekom underrubriker i denna. På olika webbsidor (aktbil 2 l s. 28-33) finns uppgifter om en namngiven person vilka innebär att denne bl.a. ingått ett avtal som avslöjade ytterst grova brott mot bank- och avtalslagar, tillsammans med andra plundrat och slaktat Ramsbros företagsgrupp, i samverkan med andra satt ihop ett avtal som Ramsbro tvingades underteckna under hot av konkurs, varit inblandad i skenaffärer i syfte att göra en skattebluff, utställt luftfakturor på cirka 400.000 kr, förskingrat Ramsbros tillgångar samt bestulit Ramsbro på hans livsverk. På webbplatsen lämnas också ofördelaktiga uppgifter om vissa andra personer (aktbil. 2 I s. 17, 33 och 40 f). En webbsida som har rubriken “Who owns the company, patents and trademarks‘!” är avfattad på engelska (aktbil. 20 s. 24 ff). Ramsbro har, genom sin försvarare, till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande. Det som lagts ut på webbplatsen måste bedömas i sitt rätta sammanhang. Man måste beakta förfarandets syfte och inriktning, nämligen att informera, debattera, polemisera och inbjuda till debatt. informationsbehandling och åsiktsyttring är skilda företeelser. Internet är ett massmedium och innebär inte behandling av uppgifter i informationsteknisk mening. Integritetsskyddet i datalagen tar sikte på stora datasammanställningar. Det skall vara fråga om avancerad bearbetning med strukturering av uppgifter enligt olika relevanta sökkriterier. Vid tiden för lagens tillkomst fanns inte Internet. Att betrakta den nu aktuella webbplatsen som ett dataregister överensstämmer inte heller med normalt språkbruk. Webbplatsen erbjuder replikrätt, som också har utnyttjats av Nordbankens informationschef. Det har vid den prövning enligt dataskyddsregler som skall göras i målet ingen betydelse, om de uppgifter som har lagts ut på Internet är sanna, skäligt grundade eller kränkande. Presentationen av SMN:s styrelse på webbplatsen innebär bara en upplysning att personerna sitter i styrelsen. Uppgifter om styrelsemedlemmar i företag har hämtats direkt ur företagets årsredovisning. Pressmeddelandet från näringsdepartementet har överförts oförändrat till webbplatsen. I sammanhanget bör beaktas att Sveriges riksdag på sin webbplats har lagt ut uppgifter om personer på ett sätt som enligt vittnet Agneta Runmarker kan anses innefatta informationsbehandling (se aktbil. ‘39). När det gäller utlandsutlämnande, gäller kravet på medgivande bara om man i det enskilda fallet kan påvisa en risk för missbruk. Det har inte framkommit några omständigheter som visar att uppgifter i de i huvudsak svenska texter som det nu rör sig om skulle behandlas i någon stat som inte hade tillträtt den aktuella konventionen. Personuppgiftslagens undantag för journalistiska ändamål skall ges en extensiv tolkning. I preambeln till det direktiv från Europaparlamentet och rådet som ligger till grund för lagen hänvisas, när det gäller journalistiska ändamål, till den rätt att ta emot och lämna upplysningar som särskilt fastslås i artikel l 0 i Europakonventionen (punkt 37; jfr artikel 9 i direktivet). I en förklaring av kommissionen sägs att man vid en intresseavvägning mellan rätten till privatlivet och yttrandefriheten skall beakta möjligheten till rättslig prövning eller rätten till replik. Den möjlighet till lagstadgade inskränkningar i yttrandefriheten som artikel 10 i Europakonventionen ger till skydd för annans goda namn och rykte har i svensk lagstiftning tagits till vara vid utformning av regler om ärekränkning och skall inte inverka på bedömningen av bestämmelserna i datalagen eller personuppgiftslagen. Det skulle inte vara förenligt med förbudet mot diskriminering i artikel l 4 i Europakonventionen att ge journalister ett större mått av yttrandefrihet på Internet än andra användare. Uppenbarhetskriteriet i 11 kap. 14 § regeringsformen måste ges reducerad effekt vid internationella åtaganden. Ramsbro har själv lämnat bl.a. följande uppgifter: I september 1993 tog ett antal personer, däribland Håkan Nordquist, över hans företag System 3R International AB bakom ryggen på honom. Med anledning av det inledde han i början av 1995 två processer vid domstol, dels mot Håkan Nordquist beträffande bättre rätt till patent och varumärken och dels mot Sparbanken. Han kom vid årsskiftet 1996/97 i kontakt med Ingvar Axelsson och Mats Lönnerblad, som tillsammans drev Föreningen mot Nordbanken. Alla tre hade drabbats av finanskrisen och hade insett att de enskilt hade svårt att hävda sin rätt och försvara sig gentemot bankerna. De ombildade föreningen till en stiftelse, Stiftelsen mot Nordbanken (SMN), med syfte att informera andra om vad de varit med om. Enligt stiftelsens stadgar skall den arbeta efter principerna i yttrandefrihetsgrundlagen. Ramsbro föreslog att de skulle använda Internet för att hålla kostnaden för spridandet av informationen nere. Han lade upp webbplatsen i samband med att stiftelsen bildades och har sedan dess varit ansvarig för den. Syftet med SMN:s webbplats är att informera, debattera och i viss man provocera. Det material som finns på webbplatsen har lagts ut enbart för detta syfte. Materialet är delvis hämtat från officiella källor. Så är till exempel förteckningarna över styrelserna i Företagskapital AB och System 3R International AB hämtade från respektive bolags årsredovisning. Förteckningen över medlemmarna i Industrifondens styrelse är hämtad från Internet. En del av materialet på webbplatsen utgörs av artiklar skrivna av Mats Lönnerblad. Materialet rör till stor del Ramsbros eget fall. Allt material på webbplatsen syftar till att ge exempel på verkliga fall där personer har blivit lurade av banker. Allmänna synpunkter på bankernas agerande ger inte samma effekt. De historier som berättas på webbplatsen är hämtade från verkligheten och är sanna. Att webbplatsen har en aggressiv ton beror på att vad folk har varit med om till följd av bankkrisen är hemskt. Informationen på webbplatsen har fyllts på efter hand, även om det inte har lagts in så mycket nytt material på sista tiden. SMS har fått stor respons på webbplatsen. Som en följd av det skapades “klotterplanket”, där missnöjda bankkunder kunde få sina klagomål utlagda. Sven Gustafsson, informationschef på Nordbanken, har på "klotterplanket" svarat på klagomålen. Styrelsen för SMN har inte lagt ut något eget material på “klotterplanket", utan information från styrelsen har lagts ut på en särskild sida. Ramsbro ansåg att “skampålen” var ett passande namn eftersom de personer som finns med på listan skall skämmas för vad de har gjort. De nummer som anges efter varje person som finns med på “skampålen” är en länk till rubriken till de olika artiklar där personen omnämns. Det finns ingen koppling mellan numret och något visst stycke i den aktuella artikeln, utan när man har länkat sig fram till artikeln misste man söka igen genom att skriva namnet på den aktuella personen för att hitta var i artikeln namnet finns omnämnt. Han betraktar sökmöjligheten som en service till dem som omnämns på webbplatsen. Den möjliggör för dem att ta reda på vad som där sägs om dem. Dessutom har de möjlighet att på webbplatsen bemöta kritiken. Han har inte varit i kontakt med Datainspektionen med anledning av webbplatsen, annat än när den hörde av sig efter anmälan mot honom. Att han inte tog kontakt med Datainspektionen innan webbplatsen inrättades berodde på att han inte ansåg att den var ett personregister. Han har tidigare i sin näringsverksamhet ansökt om och erhållit licens for ett personalregister. Mot bakgrund av innehållet i det registret ansåg han inte att någon del av webbplatsen var ett register. Som tekniker ser han ett register som något som kräver en databas där man kan söka, bearbeta, sortera m.m. den information som finns i databasen. Exempel på register är kundregister och leverantörsregister. Internet består av information och är en envägskommunikation. Den som tar del av informationen kan visserligen kopiera den till sin egen dator men inte ändra eller på annat sätt bearbeta vad som finns på webbsidan. Tingsrätten gör följande bedömning. En första fråga är, om det är datalagen eller personuppgiftslagen som skall tillämpas i målet. Enligt 5 § lagen om införande av brottsbalken skall ingen dömas för gärning, for vilken inte var stadgat straff när den begicks. I samma paragraf sägs att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs och att, om annan lag gäller när dom meddelas, den lagen skall tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Denna regel har ett undantag avseende gärningar som varit straffbelagda under viss tid på grund av då rådande särskilda förhållanden. Det undantaget är dock inte tillämpligt i målet. Åtalet avser tiden februari - oktober 1997. Då gällde datalagen. I personuppgiftslagen sägs att den lagen träder i kraft den 24 oktober 1998 och att datalagen då upphör att gälla. Där sägs också att i fråga om behandling av personuppgifter som påbörjats före ikraftträdandet den äldre lagen skall tillämpas i stället för den nya till och med den 30 september 2001. De nu återgivna bestämmelserna i personuppgiftslagen innebär att det är datalagen som skall tillämpas vid bedömningen av åtalet, oavsett om personuppgiftslagen skulle leda till en mildare bedömning eller inte. Det är utrett att Ramsbro har lagt ut personuppgifter på webbplats på Internet efter vad som har beskrivits i tidigare avsnitt av domen. På webbplatsen fanns bl.a. en alfabetisk förteckning över ett flertal personer med möjlighet att genom en sökfunktion få fram mera detaljerade uppgifter om de olika personerna. Ramsbro har härigenom inrättat och fört ett personregister med hjälp av automatisk databehandling. I och med att personregistret har lagts ut på Internet är det inte fråga om ett register som inrättats eller förts uteslutande för personligt bruk. Bland personuppgifterna fanns både uppgifter om att någon misstänks för brott och sådana som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade. För att inrätta och föra ett personregister av det slag som nu angetts var man enligt 2 § datalagen tvungen att ha tillstånd från Datainspektionen. Det hade inte Ramsbro. Regelbrottet har skett i vart fall av oaktsamhet. Han har vid dessa förhållanden överträtt straffbestämmelser i 20 § första stycket i datalagen. Det kan tilläggas en ansökan om tillstånd sannolikt skulle ha lämnats utan bifall. Uppgifterna i personregistret har, i och med att de lagts ut på Internet, kunnat läsas och lagras i utlandet. Enligt l 1 § första stycket datalagen var man tvungen att ha medgivande från Datainspektionen för att lämna ut personuppgifter, om det fanns anledning att anta att de skulle användas för automatisk databehandling i någon stat som inte anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. Att tillhandahålla personuppgifter på ett sätt som gör att de enbart kan läsas i utlandet innebär enligt tingsrättens mening inte att de har gjorts tillgängliga för automatisk databehandling där. Men om Internet-användare utomlands kan lagra uppgifterna på elektronisk väg - med möjlighet alt ytterligare bearbeta dem - är det enligt tingsrättens uppfattning fråga om göra dem tillgängliga för sådan behandling. Fråga är då om det under den med åtalet avsedda tiden fanns anledning att anta att uppgifterna skulle komma att behandlas på detta sätt. Som webbplatsens avsändare angavs Stiftelsen Mot Nordhanken, samtidigt som det på framträdande plats på webbplatsen lämnades negativa uppgifter om denna bank. Uppgifter av detta slag är typiskt sett av beskaffenhet att väcka intresse hos personer med anknytning till eller intresse för bankvärlden. Det berättigar till anläggandet att uppgifterna skulle komma att lagras av Internet-användare utomlands. Till de stater som vid den med åtalet avsedda tiden stod utanför den aktuella konventionen hör inte bara utomeuropeiska länder, t.ex. USA och Japan, utan också flera länder i Europa, t.ex. Schweiz och Liechtenstein. Det som nu sagts leder till slutsatsen att Ramsbro har åsidosatt kravet på medgivande för utlandsutlämning. Åsidosättandet har skett i vart fall av oaktsamhet. Han har genom sitt förfarande överträtt straffbestämmelsen i 20 § första stycket 3 datalagen. I sammanhanget kan tilläggas att han, om han hade ansökt om medgivande, med största sannolikhet inte hade fått det. Naturligtvis har tingsrätten vid den bedömning som nu har gjorts beaktat de regler om fri- och rättigheter som finns i våra grundlagar och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Tingsrätten har med andra ord inte godtagit Ramsbros invändningar om att regler om yttrandefrihet skulle föranleda en annan tolkning av datalagens bestämmelser än den som nu gjorts eller att dessa bestämmelser skulle stå i uppenbar strid mot någon bestämmelse i grundlag och därför åsidosättas. Ramsbro skall dömas till ett bötesstraff. Ramsbros försvarare, Percy Bratt, har begärt ersättning av allmänna medel förr bl.a. 65 timmars arbete. Målets omfattning och beskaffenhet har enligt tingsrättens mening inte motiverat större arbetsinsats än 35 timmar. Bratts ersättning anpassas till det. Ramsbro skall ersätta staten en del av kostnaden för försvararen. Med hänsyn till att det rör sig om inte alltför allvarlig brottslighet, bör det belopp han skall betala jämkas till ungefär en tredjedel av vad som följer av huvudregeln om betalningsskyldighet. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga Dv 400. Bo Blomquist
99-01-07
ANSÖKAN OM STÄMNING Avskrift: Stämning ang brott mot datalagen Ni stäms till rätten för att svara på åtalet i bifogade ansökan och de yrkanden som framställts i samband med åtalet. Vill Ni i målet åberopa vittne eller annat bevis, skall Ni muntligen eller skriftligen meddela detta till rätten inom 14 dagar efter det att Ni fått del av dessa handlingar. Därvid skall Ni uppge vilka vittnen Ni vill att rätten skall kalla och vad Ni vill bevisa genom varje förhör. Vidare skall Ni åh samma sätt ange vilka andra bevis Ni önskar åberopa och vad Ni vill bevisa med vart och ett av dessa. Skrivelser till rätten bör sändas eller lämnas in i 2 exemplar. Kallelse till huvudförhandling kommer att sändas senare, Kopia av aktbilaga 17 bifogas N.... N.... avd 14 Övrigt: För upplysningar kan Ni vända Er till rätten.
1998-12-18 Stämningsansökan mot Börje Ramsbro för brott mot datalagen "2:A ÅKLAGARKAMMAREN I STOCKHOLM ANSÖKAN OM STÄMNING Tilltalad: Ansvarsyrkande m.m. BROTT MOT DATALAGEN, K 226466-97 Gärning Ramsbro har även under angiven tid underlåtit att inhämta Datainspektionens medgivande till sk utlandsutlämnande i enlighet med 11§ datalagen. Lagrum Bevisning Egna uppgifter Datainspektionens beslut av den 20 oktober 1997, sid 5
i fup Sakkunnigförhör med datarådet N... N..., Datainspektionen, angeånde tolkning av begreppet personregister och innebörden av utlandsutlämnande. Kammaråklagare
99-05-28
Börje Ramsbro erbjöd Håkan Nordquist delägarskap i dotterbolaget System 3R International AB. I hemlighet för Börje Ramsbro träffade Håkan Nordquist ett hemligt avtal, vilket slutat med att Börje Ramsbro tvingades bort från sitt livsverk efter 25 år av framgångsrikt entreprenörskap. Med lögner och åter lögner har Håkan Nordquist försökt försvara företagsstölden, vilket slutligen resulterade i att Börje Ramsbro stämde System 3R International AB för stöld av patent och varumärken. Börje Ramsbro har på Internet redogjort för Håkan Nordquists och Sparbankens agerande under ett flertal rubriker på denna hemsida. Håkan Nordquist känner sig förtalad av sanningen men vågar inte väcka åtal för förtal med rädsla för offentlig tvättning av hans smutsiga byk. Håkan Nordquist blev rekommenderat av sina advokater att begära handräckning från Datainspektionen och polismyndigheten för att stoppa Börje Ramsbros information på Internet.
|
|
|
|
|
|
|
|
Hemsida |