Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen, skriver att det är ett fåtal som känner till att även Volvo, som nyss sålt sin personbilsrörelse till Ford, drabbades av krisbanken Gota under slutet av finanskrisen och att Volvo därför tvistar med Nordbanken (som övertog Gota) i domstol.

INTE BARA företag flyr Sverige på grund av att bankerna inte följer lagen och att svenska domstolar inte tillämpar den. Bankernas agerande mot företagen har satt djupa spår i svensk ekonomi. Även styrelserna i stora bolagen och de institutionella ägarna ger nu upp kampen mot bankerna. Det visar de tydligt genom att ge bort både ledningen och ägandet i svenska bolag till utländska händer, i utbyte mot kortsiktiga vinster.
- Uppenbarligen saknas visionerna om hur de svenska företagen ska kunna fortsätta att utvecklas på egen hand, i ett land som Sverige när företagen motarbetas av bankerna och inte längre har något lagstöd från regering och riksdag. En snabb och dyrbar dränering av kompetens, hur man leder och utvecklar företag är på väg att för alltid försvinna från Sverige.
- Det är finansinspektionen som ska se till att bankerna följer de lagar som reglerar bankernas verksamhet. Finansinspektionen ska även i övrigt med uppmärksamhet följa bankernas verksamhet för att hålla sig underrättad om förhållanden som kan inverka på en banks säkerhet eller i övrigt av betydelse för sund utveckling av bankverksamheten.
- Problemet var att den dåvarande bankinspektionen inte skötte denna uppgift under bank- och finanskrisen (1987-1993) och att finansinspektionen inte heller i dag kontrollerar bankernas godtyckliga behandling av bankkunderna.
- När det börjar knaka ordentligt i fogarna i de svenska krisbankerna 1988-1990, var det krisbankernas skyldighet att träda i tvångslikvidation per den 1 februari 1990.
- Om det inte varit påtänkt innan, blev det i alla fall aktuellt, när det var dags att redovisa bankernas kapitaltäckningssituation. I stället sköt bankerna förlusterna framför sig med hjälp av revisorerna och tillät sig att följa förlusterna in i det längsta. I ställde valde krisbankerna att säga upp krediterna för sina kunder.
- Även börsbolaget Nobel hotades med att få alla sina krediter uppsagda under finanskrisen och var nära att försättas i konkurs av Nordbanken. I samma veva tillgodogjorde sig statliga Nordbanken två miljarder från Nobelindustriers kassa, när det i själva verket var Nordbanken som var på obestånd.
- Bankaktiebolagslagen visar tydligt vilka regler som gäller. Under rubriken tvångslikvidation (2§) framgår det att det åligger styrelsen i ett bankaktiebolag att ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger nio tiondelar av det registrerade aktiekapitalet. Det var i denna situation som Nordbanken befann sig när man i stället gav sig på Nobelindustrier som då till största delen ägdes av Erik Penser.
- Genom den kräftgång som svensk ekonomi nu befinner sig i, befarar företagen att vad som hände under finanskrisen, kan hända igen. Det är därför som företagen flyr Sverige innan bolagen hinner bli plundrade på nytt
- Eftersom bankkrisen fortfarande inte är utredd är man rädd för att vad som helst kan hända. Företagen har skäl att vara misstänksamma eftersom regeringen valde att hemligstämpla hela finanskrisen.
- Få känner till att även Volvo, som nyss sålt sin personbilsrörelse till Ford, drabbades av krisbanken Gota under slutet av finanskrisen. Volvo tvistar därför med Nordbanken (som övertog Gota) i domstol. Koncernledningen i Volvo har under lång tid försökt få del av de hemligstämplade rapporter om Gota och Nordbanken, som finns inlåsta i en bunker i Kumla!
- Var finns bankernas justerade balansräkningar under denna period? Var finns revisorernas rapporter till den dåvarande Bankinspektionen kring krisbankernas obeståndssituation? Eftersom det är ostridigt att åtminstone Gota och Nordbanken var på obestånd redan 1990, att Gota gått i konkurs först 1992, medan regering och riksdag beslutade sig för att rädda Nordbanken först 1993, var dessa två banker skyldiga att redovisa sin obeståndssituation, redan 1990 vilket aldrig skedde!
- Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt 2§ första stycket, svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på bankaktiebolagets vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. Denna underlåtenhet varade inte bara under 1990. Även under 1991 och 1992 var krisbankerna på obestånd utan att begära sig själva i konkurs och utan att tillräckligt kapital sköts till för att de skulle återfå sitt förlorade aktiekapital.
- Frågan om likvidation av krisbankerna skulle ha prövats under den dåvarande Bankinspektionen. Någon sådan anmälan har inte inkommit till Bankinspektionen under 1990.
- Mot bakgrund av vad som skedde är det därför nödvändigt att alla fakta nu släpps fram kring krisbankernas obeståndssituation, genom tillsättande av en sanningskommission som jag tidigare efterlyst i Gefle Dagblad (9 april 1999). Genomförandet av likvidation av krisbankerna som aldrig skedde, skulle haft stor betydelse för de 60000 friska framtidsföretag som gick i konkurs alldeles i onödan, under den svenska bank- och finanskrisen.
- Det är numera klarlagt att regering och riksdag inte garanterade krisbankernas fortbestånd under denna dramatiska period. Därför borde dessa rapporter nu finnas tillgängliga för alla och envar. Men i stället har man valt att förvara detta material i en bunker i Kumla.
- När det gäller likvidatorernas uppgifter avseende de svenska krisbankerna hade inte deras uppgift bestått i att försätta bankkunderna i trångmål, utan att försälja krisbankernas tillgångar på offentliga auktion, för att betala en del av krisbankernas skulder. Det hade räckt om staten hade garanterat bankspararnas pengar.
- I stället blev det allmänheten och bankkunderna som genom regering och riksdag tvingades betala för Gota och Nordbankens skulder med astronomiska belopp.
- Om krisbankerna hade följt lagen, hade heller ingen tillgång fått tas upp till högre värde än den beräknades inbringa efter avdrag. Nu togs krisbankernas tillgångar upp till betydligt högre värden än vad dessa sedan inbringade.
- Både regering och riksdag lurades att stötta bankerna, som aldrig visade upp sina riktiga förluster under bankkrisen.
- Om företaget ska kunna utvecklas på egen hand måste svikliga förfaranden mot företagen beivras. Så har inte skett i Sverige. Det går inte att låta friska 60000 företag bara försvinna utan att det sätter sina spår. Spåren förskräcker, allt eftersom bankernas åtgärder efter hand blir kända av en större allmänhet.
- Därför väljer de före detta krisbankerna med Nordbanken i spetsen att försöka tysta ned vad som skett. Detta sker genom att Nordbankens anmälan mot Hans-Göran Björks program i P4 efter 12, som på ett allsidigt sätt belyser Nordbanken och de övriga krisbankernas brott mot sina kunder.
- Detta sker också genom att åklagaren med domstolens hjälp försöker stänga Bankrättsföreningens hemsida, medan bankerna tillåts fortsätta sin verksamhet.