[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den fråga som jag ställer mig är varför ingen försöker göra något för att minska antalet konkurser i Sverige, som nu åter är på väg upp igen. Vare sig Svenska Arbetsgivareföreningen ( numera Svenskt Näringsliv ) eller företagarnas egen organisation, Företagarna, har hittills gjort några ansträngningar för att förbättra näringslivets skydd mot bankerna och staten.

Åter får advokatbyråer som förvaltar konkurser allt mer att göra, i takt med att Sveriges redan svaga finanser ytterligare försämras, på grund av vad som hände under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ) när 60.000 företagare oförskyllt fick alla sina krediter uppsagda, och den svenska statsskulden ökade med mer än tusen miljarder kronor, som svenska folket nu tvingas betala tillbaka.

Av dessa tusen miljarder har man fortfarande inte lyckats amortera någonting, men räntorna på mellan 70 - 80 miljarder tvingas allmänheten ändå att betala, för att Sverige inte skall gå i statskonkurs.

Rekordåret i konkursstatistiken var 1992, då Sverige tvingades redovisa 22.000 konkurser på bara ett år. Under den svenska finanskrisen blev resultatet av krisbankernas och politikernas agerande, att Sverige tvingades uppvisa tio gånger så många konkurser som i Tyskland, under samma period.

Orimliga maktbefogenheter för politiker och banker, flummiga svenska lagar som inte överensstämmer med vare sig EG-rätten eller Europakonventionens bestämmelser, är en av orsakerna till att svenska företag måste betraktas som lätt byte för både banker, politiker och klippare som tror att företagare är någonting nödvändigt ont, som man kan behandla hur som helst och göra sig av med i lågkonjunktur.

Senfärdiga domstolar och en bristande insikt från domstolarnas ledamöter, att man inte får försätta företag i konkurs hur som helst, gör att Sverige fortfarande behåller sitt världsrekord i konkursstatistiken. Vi måste därför börja ställa större krav på både banker domstolarna och staten, om Sveriges finanser skall kunna förbättras på både kort och lång sikt.

Visst unnar jag konkursförvaltarna att skära guld i nedgången, men det får inte ske på skötsamma företags bekostnad, som skedde under den svenska bankkrisen, då den politiskt tillsatte "bankministern" Bo Lundgren lät krisbankerna säga upp alla krediter för företag som inte passade in i krisbankernas "portfölj".

Om det nu åter blir gyllene tider för konkursförvaltarna kommer strömmen av företag som lämnar Sverige att öka. Sverige kommer då få en allt omöjligare sits att försvara och det "kassaklirr i lågkonjunktur" som konkursförvaltarna ser fram mot, betyder bara att Sveriges väg mot den ekonomiska avgrundens brant, närmar sig i en allt snabbare takt !

Var finns moral, etik och samhällsansvar ? Läs vidare.