[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Men de brott som krisbankerna begick under bankkrisen är så allvarliga att de inte går att negligera. De olagligheter som begicks av såväl bankledningar som våra politikerna ger dessutom stora och allvarliga återverkningar i hela det svenska samhället, att straffansvar måste utkrävas för de ansvariga.

Facit av den svenska bankkrisen blev att 60.0000 skötsamma företagare ofrivilligt försattes i konkurs. 450.000 människor blev långtidsarbetslösa. Den svenska statskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor, plus ränta som hela svenska folket nu tvingas betala tillbaka.

Hur detta ofattbara kunde ske är så utstuderat djävulskt mot de företag som drabbades, att det förtjänar att upprepas. Krisbankernas egen obeståndssituation berodde på att bankerna lånade ut för mycket pengar till ett fåtal mycket stora företag.

Enahandskrediterna var så stora att Gota Bank och dåvarande Nordbanken var skyldiga att begära sig själva i konkurs redan den 1 februari 1990. I stället valde krisbankerna, med politikernas goda vilja, att sätta sina kunder i konkurs. Huvudansvariga politiker för vad som skedde var "Göran Persson & Co" i Bankstödsnämnden och den dåvarande "bankministern" Bo Lundgren.

Det var för att Lundgren & Persson lät Finansinspektionen nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd, godkände att krisbankerna sade upp alla krediterna och beslagtog alla tillgångar för de företag som inte passade in i krisbankernas "portfölj", som detta onda skedde.

För att kunna göra detta använde sig bankerna både av sina egna luddiga gummiparagrafer, mellan bank och kund, som gör att de svenska bankerna tror sig inte behöva följa den europeiska bankrätten utan tror sig kunna säga upp krediterna "om de bara befarar att säkerheterna har försämrats". Svenska domstolar har fortfarande inte förstått, att detta strider mot all vedertagen avtalsrätt.

Vidare slog man till och lät Finansinspektionen nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 %, enligt en ny värderingsmetod ( FFFS: 1991:10 ) som man under denna period tvingade fastighetsvärderarna använda sig av.

En nedvärdering som redan visat sig vara allt igenom olaglig och därför inte gäller hos vare sig våra svenska domstolar eller skattemyndigheterna, när de företagare som råkat illa ut sedan skall dra av sina förluster !

Skötsamma svenska fastighetsägare som skötte såväl betalningar av såväl amorteringar som räntor utsattes således för en "klinisk värdering" där bankerna inte ens brydde sig om att gå ut och värdera de enskilda fastigheterna på plats, utan man sade helt enkelt bara upp krediterna med omedelbar verkan, utan att de som drabbades fick någon som helst möjlighet att försvara sig mot detta orättfärdiga agerande.

Därför är det dags att såväl styrelser som högsta ledning i krisbankerna tillsammans med ansvariga politiker ställs till svars för vad dom ställt till med och tar sitt straffansvar !