[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Pensers förklaring, varför han kommit till Sverige för att driva sitt ärende vidare i Svea Hovrätt sedan han redan förlorat i Stockholms tingsrätt och därmed tvingats betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader, har en enda anledning: För honom är det oerhört viktigt "att få veta om en bank utan egentlig orsak kan ta en kunds tillgångar."

Det är en fråga som Svea Hovrätt nu tvingas besvara ordentligt, sedan tingsrätten enligt mitt förmenande, inte kunnat besvara frågan på ett tillfredsställande sätt. Men frågan gäller inte bara Erik Penser, utan mer än 60.000 skötsamma företagare som fick alla sina krediter uppsagda i onödan under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ).

Detta skedde bara för att krisbankerna med Gota Bank och Nordbanken i spetsen själva var på obestånd redan den 1 februari 1990, då dessa banker inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, och enligt banklagen var skyldiga att begära sig själva i konkurs.

En annan fråga som Svea Hovrätt också måste besvara är om en bank inte är skyldig att betala tillbaka överskottet i samband med pantrealisation. Vad som hände under krisen var att krisbankernas kunder inte bara fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna. Bankerna och deras "skräpkreditföretag" ( bl. a. Retriva och Securum ) behöll själva övervärdet vid pantrealisationen, medan bankernas kunder fick alla sina tillgångar beslagtagna, och själva blev försatta i personlig konkurs.

Dessutom börjar nu allt fler att ifrågasätta Finansinspektionens, som jag ser det rättsvidriga beslut ( FFFS 1991:10 ), vilket innebar att finansinspektionen ensidigt kunde nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 %, som bl. a. gjorde att säkerheterna i Gamlestadens hela utlåning till fastighetssektorn blev värdelös.

Även Sveriges Riksdag har kraftigt reagerat mot bankernas behandling av bankkunderna under bankkrisen. Därför beslutade riksdagen med stor majoritet den 14.3. i år att tillsätta en oberoende kommission för att bankkunderna i framtiden bättre skall kunna skyddas mot bankerna vid nästa bankkris ( FiU13 ).

Riksdagen konstaterade samtidigt, att det är viktigt att det så snart som möjligt skapas ett regelverk som kan klara framtida kriser, och att småföretagen kan få en starkare ställning i förhållande till kreditgivarna.

Där har också svenska domstolar en viktig möjlighet, som man hittills försummat. Det gäller att skapa tillräckligt starka domstolsprejudikat så att en upprepning av den svenska bankkrisen inte sker, där krisbankerna hittills ostraffat tillåtits, att säga upp krediterna för alla de välskötta företag som inte passar in i bankernas portfölj.