Jag delar DN:s ledarredaktions uppfattning från den 15.11. att bankerna behöver göra goda vinster, så att de kan klara kriser i ekonomin. Jag delar också uppfattningen i DN:s ledare, att det var på grund av att kreditregleringen slopades 1985, som bankerna började lånade ut för mycket pengar till framför allt fastighetssektorn. Det var således ett fåtal stora fastighetsbolag som stod för huvuddelen av krisbankernas samlade förluster.

Men uppfattningen som framförs på ledarsidan att det var från och med 1992 som vi fick en kris i banksystemet, kan jag inte alls hålla med om. Den svenska bankkrisen pågick mellan åren 1987 - 1993 och orsakades av att bankerna hade lånat ut för mycket pengar. Någon egentlig kontroll över bankerna under hela 80-talet förekom inte, vilket också framgår av ledaren.

När sedan bankerna blev tvingade att redovisa sin kapitaltäckningsgrad den 1 februari 1990 visade det sig att ingen av bankerna ( förutom Handelsbanken ) klarade av detta på ett tillfredsställande sätt. De framlagda redovisningen för de svenska krisbankerna perioden 1987 - 1990 måste därför betraktas som rena förfalskningarna. Framförallt när det gäller Gota och Nordbanken.

Enligt min uppfattning var Gota på obestånd redan 1989 och Nordbanken per den 1 februari 1990. Övriga banker blev på obestånd senare, sedan dåvarande "bankministern" Bo Lundgren, lagstiftningsvägen 1991, värderade ner alla Sveriges fastigheter med över 50%.

Den 31.8. 1990 var den stipulerade kapitaltäckningsgraden 7,25 %. Vid detta tillfälle redovisade Nordbanken öppet en kapitaltäckningsgrad på 6,3%. I själva verket var denna kapitaltäckningsgrad betydligt lägre.

I prognosen för Nordbanken 1991 ingår ett nyemissionsbelopp på 5,2 miljarder för banken. Men trots detta belopp redovisade Nordbanken bara en kapitaltäckning på 6,6% den 31.8. 1991, vilket också är missvisande eftersom staten blev tvingad att skjuta till ytterligare 20 miljarder redan våren 1992.

Dessutom tvingades staten senare att återbetala kapital till alla privata aktieägare som deltagit i Nordbankens nyemissionen, eftersom det emissionspaket som presenterades 1991, måste betraktas som rent bedrägeriförsök, med vilka mått man än mäter. Senare visade det sig att inte heller detta belopp räckte till.

Enligt mitt förmenande var såväl Gota som Nordbanken på obestånd allra senast den 1 februari 1990. Övriga banker blev på obestånd 1991 genom att den dåvarande bankministern Bo Lundgren godkände nedvärderingen av alla fastigheter med över 50%.

Varför vill inte Dagens Nyheters ledarredaktion berätta sanningen ?