Lars Thalén, make till Ingela Thalén, ( s ) är informationsdirektör på Merita-Nordbanken, med ansvar för bankens övergripande kommunikationen. Hans största arbetsuppgift enligt honom själv blir att sätta kunden i centrum, oavsett om det är ett stort företag, medelstort eller en privatperson. Nu är det "Costumer intimacy" som gäller för Nordbanken, enligt Lars Thalén.

Eftersom Nordbanken nu väljer en ny informationsstrategi, och Hans Dalborg nu äntligen blivit avpolletterad som VD, vill jag gärna redovisa hur Nordbankens gamla strategi varit, för att tysta den negativa information, som hittills dominerat informationen om Nordbanken i dags - och fackpress, sedan den stora bankkraschens dagar.

Bakgrunden är att Nordbanken i samband med finanskrisen ( 1987 - 1993 ) sade upp krediterna för tiotusentals företagare och därför har ett stort antal stämningar på halsen. Bara i Stockholms tingsrätt har funnits över 2.000 stämningar mot Nordbanken p g a finanskrisen.

De som stämt Nordbanken på flera miljarder, är allt från namnkunniga företag som Volvo, till den omskrivna stämningen från finansmannen Erik Penser och ett stort antal företag och privatpersoner, som tidigare drabbades med full kraft av Nordbankens olika åtgärder under finanskrisen.

Problemet som Nordbanken har i dag är således inte bara "ett litet informationsproblem" utan också "ett stort trovärdighetsproblem." Detta trots all möjlig draghjälp från staten som fortfarande är största aktieägare i Nordbanken. För att hjälpa Nordbanken på traven har regeringen därför hemligstämplat all information kring Nordbankens obeståndssituation och bankens agerande under finanskrisen, för att ingen information skulle läcka ut i onödan.

Det betyder att mycket av den information om Nordbanken, som borde finnas tillgänglig för massmedia, vare sig finns tillgänglig tidningarna eller för de företag eller privatpersoner som processar mot banken. De som processar mot banken får således ingen riktig rättegång ( "fair trial" ) så länge som hemlighetsmakeriet får fortgå. Inte heller våra domstolar har fått ta del av dessa väl förborgade hemligheter, som de inte anstränger sig för att få ut.

Men hela tiden "läcker" ny och negativ information ut om banken, som skapar negativ publicitet om Nordbanken på både kort och lång sikt.

Hur viktig denna hemligstämplade information måste vara framgår av att Nordbanken tidigare blivit anmäld till Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, sedan regeringen släppte den första lilla hemliga rapporten om Nordbanken den 25.6. 1998 ( 2826-92 ) efter ett överklagande från mig till regeringsrätten.

Rapporten visar att Nordbankens nyemission under 1991 på 5.2 miljarder, nu måste betraktas som rena falsarierna, eftersom Nordbanken strax efteråt var tvungen att tillskjuta ytterligare 10 miljarder kronor i aktieägartillskott. Banken var således på obestånd både före och efter nyemissionen.

Den frisläppta rapporten som jag tagit del av, visar också att Nordbanken skulle begärt sig själv i konkurs redan per den 1.2. 1990 eftersom banken redan då var konkursmässig. Detta innebär att ansvar kan och borde redan ha krävts av den dåvarande ledningen och styrelsen från denna period.

Det kan betyda att såväl Nordbankens dåvarande verkställande direktör som nuvarande VD, tillsammans med hela styrelsen borde blivit personligen betalningsansvariga för vad som inträffat, om Riksåklagaren hade beslutat sig för att göra en utredning, med hjälp av oberoende revisorer.

Under sådana förhållande borde informationsdirektörens första åtgärd vara att lägga alla korten på bordet genom att släppa på hemlighetsmakeriet ! Samma  förlopp som inträffade i Nordbanken, hände ju samtidigt med att den statliga banken, Crédit Lyonnais i Frankrike, som också råkade i finansiella svårigheter.

Där sitter nu både de politiker som svindlade banken dess tidigare verkställande direktör redan inom lås och bom, efter att en offentlig utredning om banken kunnat verkställas.

Men inte nog med det. Som grädde på moset visar det sig i rapporter jag fått, från tre oberoende källor, att Nordbanken, för att få in tillräckligt med kapital i banken perioden 1987 - 1993, medvetet och i ond tro sagt upp bankgarantier, checkkrediter och utlandslån för sina kunder, för att sedan kunna beslagta övervärdet på dessa tillgångar.

För att rädda Nordbanken undan konkurs var det således inte bara skattebetalarna som fick betala notan. Uppsägningarna skedde också på kundernas bekostnad, genom att Nordbanken helt enkelt värderade ner värdet av kundernas tillgångar, panter och säkerheter med över 50% under denna period, i syfte att beslagta tillgångarna.

I den tidigare informationsstrategin för Nordbanken, efter finanskrisen har ingått att inte besvara debattartiklar om banken och att spendera hundratals miljoner, på betald reklam i pressen, i from förhoppning att tidningarna inte skall skriva negativt om de straffbara handlingar, som många anser, att Nordbanken gjort sig skyldig till.

Nordbankens informationsstrategi har bara delvis lyckats. Både affärs - och Rikspress har varit ovanligt försiktiga att sprida negativ information om Nordbanken. Man vill ju inte skada den hand som göder en. Den betalda reklamen har varvats med idolporträtt i olika affärstidningar av den nuvarande koncernchefen i Nordbanken, Hans Dalborg. ( se den 9.1. 1999 i Dagens Industri )

Mitt förslag till Lars Thalén, är därför att han talar med sin hustru, och frågar henne om det inte snart är dags att visa upp alla liken i garderoben, och se till att Nordbanken släpper all hemligstämplad information fri. Informationen om Nordbanken finns lagrad i Riksarkivet där den är omgärdad av den strängaste sekretess.

Allmänheten vet ju redan vilka brott Nordbanken gjort sig skyldig till. Banken har därför allt att vinna genom att öppna sig och redovisa allt som hänt både för gamla och nya kunder. Först när Nordbanken gjort upp med sitt förflutna kan banken bli trovärdig som finansiell partner.

Om Nordbanken som ny informationsstrategi, även i fortsättningen väljer försöka dölja sanningen, kommer bara nya skandaler att bubbla upp hela tiden, så länge rättegångarna mot Nordbanken fortsätter.

Den sista skandalen, förmedlades av Hans Göran Björk, radioreporter på P4 efter 12 så sent som den 27.2. 1999 . I programmet läste Advokaten Per Samuelsson upp ett hittills okänt brev till Nordbankens regionchefer, som visade att Nordbanken under finanskrisen valde att säga upp skötsamma företag bara för att om "det innebär att den kvarvarande portföljen blir bättre balanserad." Nordbanken valde således att lägga dom friska kunderna tillsammans med dom sjuka på krigsskådeplatsen !

Nordbanken riskerar alltså att förlora resten av det lilla förtroendekapital som banken har kvar om man inte tar fram begärd information.

Varför vill Du inte ta fram liken ur garderoben, Lars ?