[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Vi måste börja tala om de garantier som finns inbyggda i det svenska rättssystemet eftersom det är riksdag, regering och domstolarna som måste garantera rättsstaten. Att vare sig staten eller riksdagen garanterar äganderätten ordentligt i Sverige, måste alla fått klart för sig som läser Bankrättsföreningens hemsida.

En rättsstat som inte garanterar äganderätten till fastigheter och företag förtjänar att inte längre kallas för rättsstat, så länge politiska processer som innebär att äganderätten förloras tillåts.

Rättsstaten måste också innehålla exakta rättsregler som man skall utgå från i den dömande verksamheten. Likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen är sådana rättsregler som för närvarande inte följs i Sverige.

Vidare så ligger riksdagens minimikrav i Konventionerna om de Mänskliga Rättigheterna som inte heller följs i Sverige, vare sig det gäller yttrandefriheten eller äganderätten. Riksdagen måste också se till att det finns tillräckliga sanktioner, så att de som gör fel kan dömas.

Riksdagsmännen själva för att säga nästan omöjliga att ställas till svars för fel som dom gör sig skyldiga till i sitt ämbete, sedan ämbetsmannaansvaret försvann redan 1976. Man måste då garantera en rättvis process enligt den 6 artikeln 1 § i Europakonventionen, som inte heller följs i Sverige.

Sverige måste skaffa sig garantier för att domstolarna börjar bidra till rättsstaten. Därför är det viktigt att det finns en proportionalitet och likabehandling. Självfallet får staten inte göra större ingrepp mot den enskilde individen, än vad som är absolut nödvändigt. Och alla människor måste behandlas lika. Det gäller också i den offentliga rätten.

Domstolarna måste också börja vara noggranna med tolkningen av lagar och bevisvärdering. Därför är statsmakten som är skyldig att garantera ett visst skydd mot sig själv. Det skyddet saknas för närvarande i Sverige.

Frågan som man också måste ställa sig är hur man sätter bevisbördan hos våra myndigheter. Det måste vara myndigheten som har bevisbördan, och inte enskilda personer. Det största problemet som vi har i Sverige är att riksdag och departement lägger sig i hur domstolarna skall döma. I vissa fall sätter också "uppenbarhetsrekvisitet" stopp för all ordentlig lagprövning.

Så länge maktfördelningsläran om den styrande och dömande makten inte följs i Sverige har vi heller inte någon rättsstat som vi kan vara stolta över !