[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I Bankstödsnämndens verksamhetsberättelse 1 maj - 30 juni 1993 skriver den dåvarande generaldirektören Stefan Ingves den 30 september i förordet att det var under hösten 1990, som det för första gången syntes tecken på att Sverige hamnat i en allvarlig finanskris.
  Han skriver att det berodde på att finansbolagen som började få problem. Det var få som då anade hur svårt bankkrisen skulle drabba bankerna och sedermera också staten och skattebetalarna. I själva verket visste Stefan Ingves 1993 vad som hade hänt, men han tilläts inte att berätta vad han visste !

Det var att ingen av de svenska storbankerna den 1 februari 1990 längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad 8 %. Värst ute var Gota Bank och Nordbanken där de senaste årens bokslut måste betraktas som rena bedrägerierna. Det var således bankerna som hade misskött sitt fögderi och inte finansbolagen eller företagen !

Vid den ekonomiska utvärdering som den dåvarande Bankstödsnämnden gjorde så snart man inhämtat erforderliga rapporter, visste man i själva verket om att Sveriges sju största banker drabbades av svåra förluster under krisens första år, men att man hade dolt sina förluster i bokföringen.

Det var således inte företagen utan bankerna som var bankrutta. Såväl Gota Bank och Nordbanken var också skyldiga att begära sig själva i konkurs. Övriga banker klarade sig med ett nödrop genom att begära in mer pengar från aktieägarna.

Om bankkrisens bakgrund fortsätter den politiskt tillsatta Bankstödsnämnden att desinformera i sin verksamhetsberättelse. I rapporten skyller man på att Sverige under den senaste delen av 80-talet fick en internationell högkonjunktur som förstärktes av det oljeprisfall som inträffade i mitten på 80-talet. Enligt rapporten betydde detta att vinsterna inte ledde till en bättre soliditet, utan tvärtom till att skuldsättningen i många företag ökade.

I själva verket visste Bankstödsnämnden mycket väl redan 1993 att det var det ett fåtal mycket stora krediter till fastighetsbolag som fick bankerna på fall och som orsakade den svenska bankkrisen 1987 - 1993. Bankerna lånade helt enkelt ut för mycket pengar som påverkade soliditeten i bankerna så att dom blev konkursmässiga.

Sedan skyllde bankerna sin obeståndssituation på Sveriges företagare. 60.000 företagare fick finna sig i att få sina krediter uppsagda och bli plundrade av bankerna. Alla Sveriges fastigheter nedvärderads med mellan 50 -70 %. Hela Sverige höll på att gå i konkurs !

Det intressanta i rapporten är således inte att Stefan Ingves ljuger utan varför han ljuger.

Det beror på att regeringen redan 1990 hade bestämt sig för att det var allmänheten och företagen som skulle få betala för den svenska bankkrisen som hittills kostat Sverige 1.000 miljarder, plus ränta !