Överåklagare Sven-Erik Alhem kritiserar nye justitieministern Thomas Bodström i en debattartikel i Dagens Nyheter. Den innehåller bara en handfast anklagelse. Bodström har beslutat att förslaget om att införa buggning ska utredas mer, i stället för att genomföras genast.
OK, det är begripligt att en åklagare blir sur över att ett nytillträtt statsråd inte genast är beredd att släppa till den möjlighet till buggning som var på väg innan Freivalds avgick. Polis och åklagare vill väl till och med ha möjlighet att bugga läkare och präster i deras yrkesutövning. Och Gud Fader själv, om det gick.
Men det är fler än Thomas Bodström som känner berättigad tveksamhet till buggning. Till dessa hör lagrådet, och det var anledningen till att Freivalds inte kunde leverera ett slutgiltigt buggningsförslag innan hon avgick i höstas.
Integritetsinvändningarna är uppenbara. Lagrådet undrade vad man skulle göra med överskottsinformationen, allt vad fullkomligt omisstänkta råkar säga om jobb, privatsaker och väder medan snuten avlyssnar lokalen. Är det ens speciellt effektivt att polisen ska snoka igenom allt detta de inte har att göra med för att hitta det lilla som eventuellt kan bidra till utredningen? Det kommer att sluka oerhörda mängder mantimmar och resurser. Speciellt om användningen av buggning ska vara så vidlyftig som Freivalds ursprungliga förslag indikerade. 120 olika brottsrubriceringar kunde motivera buggning. Samtidigt som högar av brott lämnas helt outredda.
Men märkligast av allt är att besvikelsen över buggningen får Sven-Erik Alhem att fara ut i en allmänt kritisk betraktelse över rättssystemet, samtidigt som han hyllar Bodströms företrädare Laila Freivalds. Han skriver bland annat:
"Erfarenheterna av e-posten är numera så goda att jag själv och mina närmaste medarbetare, fastän vi fysiskt sitter i närbelägna rum, i betydande utsträckning kommunicerar elektroniskt med varandra."
E-post. Jösses, en så high tech-snubbe han är, den där Sven-Erik Alhem. Men han fortsätter:
"Men någon elektronisk kommunikationsmöjlighet finns ännu i dag inte mellan åklagare och utredningsmän hos polisen."
Alhem tycker det är senfärdigt. Det har han extremt rätt i. Men det är väl inte Thomas Bodströms fel? Ska han ge sig på någon politiker så är det Bodströms "synnerligen kompetenta" företrädare. Ännu mer motiverade måltavlor är kollegerna inom ledningen för rättsväsendet.
Alhem kallar hon för grön. Men Thomas Bodström är väl den som utmärker sig positivt genom att han ännu så länge inte har bevisat sin inkompetens.
Detsamma gäller alla övriga problem Alhem släpar till ytan. Allmänhetens bristande förtroende för rättsväsendet. Resursbristen. Att så få av de 1,2 miljoner brott som anmäls varje år klaras upp. (Om nu inte Alhem menar att det är med buggning som man ska höja uppklarandefrekvensen. I så fall kan man förutse riktigt stora problem.)
Så Alhems utfall ska väl ses för vad det är. Ett försök att få justitieministern att gå ENBART polisens och åklagarnas ärenden. Men det finns andra värden. Som integritet och rättssäkerhet.

Ledaren