Om det bara handlat om det sena 80-talets lättsinne i den ekonomiska politiken, där såväl facket som socialdemokraterna redan erkänt sin skuld, hade vi klarat oss ganska lindrigt undan den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ). Vad vi vet i dag är att samtliga av de 7 största bankerna ( som svarade för 90 % av marknaden ) drabbades av svåra förluster under krisens första år. Krisbankerna dolde dessa förluster i bokföringen så länge som det gick. De samlade förlusterna var koncentrerade till ett fåtal mycket stora fastighetsaffärer.

Värst utsatta var Gota Bank och Nordbanken. Dessa bankers bokföring, i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, måste därför betraktas som rena bedrägerierna. De sammantagna kreditförlusterna under de år som krisen varade uppgick till 12 procent av ett års BNP.

Lån som gav liten eller ingen ränteintäkt översteg vida det samlade egna kapitalet i banksektorn. Sex av de sju största bankerna behövde därför kapitaltillskott för att överleva. Det var i det läget regeringen gick in och stöttade både Gota Bank och Nordbanken på ett olagligt sätt. Räddningen av Gota Bank och Nordbanken skedde således på allmänheten och företagens bekostnad.

Redan 1990 bestämde sig den socialdemokratiska regeringen för att rädda bankerna och låta allmänheten och företagen betala priset för alla bankernas förluster. Det skedde genom att tillåta de konkursmässiga bankerna att fortsätta driva verksamhet. Krisbankerna tilläts också att förfölja och försätta livskraftiga företag i konkurs. Den borgerliga regeringen tvingades därför i september 1992 att genomföra en generell garanti för hela banksystemet. De direkta utbetalningarna som belastade statens budget uppgick till drygt 4 procent av BNP.

Göran Perssons tal om en lyckad budgetsanering är således helt igenom osann. 60.000 företag som försvann under bankkrisen. 400.000 människor skickades ut i permanent arbetslöshet. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska 1.000 miljarder plus ränta.

Det var för att undvika att hela Sverige gick i konkurs som den socialdemokratiska regeringen olagligen beslagtog 245 miljarder av pensionärerna grundlagsskyddade egendom. Regeringen tillåter också att den statligt delägda Nordbanken ( där numera Gota Bank ingår ) än i dag fortsätter att förfölja och plundra företag.

Krisbankernas trakasserier mot skötsamma företag, från den tid när både Gota Bank och Nordbanken borde försatts i konkurs och inte hade rätt att bedriva någon verksamhet pågår fortfarande. Att under dessa förhållande tala om en lyckad budgetsanering är som att häda i kyrkan !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen och
Sveriges Bankkunders Riksförbund