En lång och infekterad historia ser ut att få sin upplösning i Högsta domstolen vid årsskiftet. Det handlar om en norrman som envist kräver sin rätt, och Nordbanken som nekar till ansvaret för en bankgaranti på 50 miljoner, utfärdad 1988.

Norrmannen, Jan-Erik Moe, har till och med fått Internationella handelskammaren i Paris att backa upp honom. Men Nordbankens ombud, den respekterade advokaten Bertil Södermark, har kontrat med att påstå att Moe är en skurk.
   Alltihop började 1988 då finansmannen Jan-Erik Moe sålde sina aktier i Grammofonaktiebolaget Elektra för 110 miljoner. Moe hade byggt upp en privat förmögenhet genom utlåning av norska skeppsredarpengar på 70-talet. På 80-talct investerade han i olika bolag, bland annat i Sverige.
   50 år gammal skulle han sälja Elektra, som växt till en av Nordens största skivgrossister på ett par år. I bolaget ingick en värdefull fastighet i Kista och köparna var en fastighetsägare från Helsingborg tillsammans med sin bror. Med ett lån på 40 miljoner och en garanti från banken på 50 miljoner skulle de klara av köpet. Som säkerhet skulle dåvarande Gotabanken, som sedermera uppgick i Nordbanken, få pantbrev i fastighetsägares egendom.

Fick en ny storkund
Bankkontorets företagschef i Helsingborg var nöjd. Han fick en ny storkund efter köpet av Elektra. Men det kom aldrig några pantbrev till banken. Pantbreven låg som säkerhet för lån på ett annat ställe och banken var lurad.
   Det knäckte företagschefen på kontoret. Han hade brutit mot sina befogenheter men känt sig säker när banken garanterade betalning av de 90 miljonerna. I stället blev han åtalad för trolöshet mot banken. Fastighetsägaren blev sjuk och avled. Hans bolag gick i konkurs och samtidigt var Gotabanken på väg mot konkurs.
   Där satt den norske finansmannen Moe med ett krav på 50 miljoner som hanken garanterat honom. "Vi ska få företagschefen på kontoret fälld för det här. Sedan ska vi ordna upp allting", lovade en jurist på bankens distriktskontor i Malmö. Bankledningen i Stockholm skrev också till sitt försäkringsbolag, Wasa, och krävde ersättning för förmögenhetsbrottet: pantbrevsförbindelserna som ledde till en utbetalning på 40 miljoner och den ännu inte utlösta bankgarantin på 50 miljoner.

Stämde banken
Företagschefen på Helsingborgskontoret blev till slut dömd till två år och tio månader för trolöshet och för mutbrott kopplat till andra krediter han givit. Sedan nekade Nordbanken, som tagit över resterna av Gotabanken, att betala Moe.
   Det var en soppa. Än värre skulle det bli för Moe, som bara fått ett fax där banken borgade för 50 miljoner. Originalet var borta och Nordbanken hävdade plötsligt att garantin hade blivit återkallad från första början.
   Samtidigt vann Nordbanken i en process mot Wasa om de 40 miljonerna, men struntade alltså i garantin på 50 miljoner som bankens företrädare tidigare krävt ersättning för.
   Moe stämde banken och det är den processen som fortfarande pågår. Moe har tjurigt besvärat de svenska myndigheterna trots bakslag efter bakslag.
   Stockholms tingsrätt dömde 1995 till Nordbankens fördel, likaså hovrätten 1998. För hovrätten spelade det ingen roll att originalet till bankgarantin var borta eller att företagschefen som utfärdade garantin bröt mot sina befogenheter. Men Nordbanken fick rätt genom att visa på snårigheter som hade att göra med att fastighetsägaren delvis tog över affären från sin bror innan han avled. Därmed skulle uppgörelsen med banken ha upphört att gälla.

Bertil Södermark? Nordbankens ombud.
"Det finns ingen garanti," Affären återkallades och bankgarantin förstördes"

HD skjuter på avgörandet
Samtidigt konstaterade hovrätten att det inte finns någon vägledande praxis på området och Högsta domstolen beviljade prövning. Professor Erik Nerep vid Handelshögskolan, expert på bankgarantier, har sedan dess tagit sig an fallet som Moes ombud.
   - Det handlar om ett enkelt garantiåtagande, en så kallad on demandgaranti. Banken lovade Moe 50 miljoner så fort han begärde det. Konstigare än så är det inte. Men det råder en brist på kompetens i svenska domstolar när det gäller affärsjuridik. Det är bara att läsa standardverken på området. Det har inte domstolarna klarat av, säger Nerep.
   Det har nu gått två år sedan Högsta domstolen beviljade prövning. Gång på gång har HD skjutit på avgörandet. Bland annat har det visat sig att hovrätten tappat bort vittnesmål från rättegången. När fallet skulle avgöras i HD i våras, hade Internationella handelskammaren entydigt yttrat sig till Moes fördel. Det var ingen som helst tvekan om bankgarantins giltighet. Då ville Nordbanken göra upp i godo. Men Moe ville fälla banken.
 

 Nordbankens ombud, advokat Bertil Södermark, förnekar fortfarande garantins existens.
   - Det finns ingen garanti. Affären återkallades och bankgarantin förstördes, säger Södermark, trots att banken själv godkände garantin och 1991 vände sig till försäkringsbolaget med krav på ersättning. Men Södermark anklagar dessutom Moe för bedrägeri.
   - Jag tror att företagschefen vid bankkontoret i Helsingborg fick ersättning av Moe för sina tjänster, säger han.

Erik Nerep, Jan-Erik Moes ombud.
"Det handlar om ett enkelt garantiåtagande. Banken lovade Moe 50 miljoner så fort han begärde det”

 Fallet ska avgöras i januari
Visserligen erkände fastighetsägarens bror en gång att han tänkt betala 34 000 kronor till banktjänstemannen i Helsingborg. Men det är aldrig bevisat att han gjorde det och ingen har tidigare anklagat Moe för att ha något med saken att göra.
    - Det är anmärkningsvärt av Södermark att komma med ett sådant förtal. Det har aldrig varit uppe i någon rättegång. Det är bara en taktik för att försöka vinna genom att svärta ned Moe, säger Moes ombud, professor Erik Nerep.
   Men det synes inte vara någon ände på turerna. I våras sköt HD återigen på avgörandet för att höra Bankföreningen, bankernas egen intresseorganisation men "ett slags sakkunnig" enligt HD. Och Bankföreningen ifrågasatte behörigheten att utfärda bankgarantin hos den dömde banktjänstemannen. Varpå Nerep i sitt svar raljerade över Bankföreningens okunnighet om lagstiftningen på området.
   HD har nu utlovat att ärendet ska avgöras i januari. Med ränta riskerar Nordbanken att få punga ut med 110 miljoner, förutom rättegångskostnaderna under alla de år som processen pågått.

I november 2000 formulerade dr Georges Affaki, Internationella handelskammarens expert på bankgarantier, sin ståndpunkt om bankgarantin på 50 miljoner som Nordbanken vägrar att betala till finansmannen Jan-Erik Moe.
   Den norske finansmannen Jan-Erik Moes fall har fatt Internationell uppmärksamhet En expert underkänner den dom som Svea hovrätt kom fram till.
   Georges Affaki skriver att garantin är en så kallad independent guarantee, och inte en accessory guarantee. Det betyder att den är oberoende av det underliggande köpeavtalet i företagsaffären och det har, enligt Affaki, gett Moe rätt att kräva banken på de 50 miljonerna sedan 1988. Med andra ord underkänner han den dom som Svea hovrätt kom fram till.

Bankmannens behörighet
   Georges Affaki har inte velat uttala sig om sin ståndpunkt, men signalerna i yttrandet är tydliga. Internationella handelskammaren följer ärendet noga för att förvissa sig om att svenska domstolar i fortsättningen följer internationell praxis.
   En snårighet återstår dock att pröva när ärendet kommer upp i Högsta domstolen. Om garantin var okej, gäller det fortfarande att bedöma banktjänstemannens behörighet att utfärda garantierna. Det är en alldeles avgörande sak för allmänhetens tilltro till bankväsendet, enligt Jan-Erik Moes ombud, professor Erik Nerep vid Handelshögskolan.
   - En banktjänsteman som var andre kontorschef på banken och chef för företagsgruppen beviljade bankgarantin. Det fanns ingen anledning för Moe att inte tro att allting var okej när han fick garantin. Tänk om folk i allmänhet som får en sådan garanti skulle anses skyldiga att undersöka trovärdigheten hos banktjänstemannen som utfärdat garantin, säger Nerep.
   Moe fick redan 1988 ett lån beviljat, av en bank i Luxemburg, med bankgarantin som säkerhet och bekräftad av dåvarande Gota-bankcn. Men Nordbanken har ändå förnekat banktjänstemannens behörighet och fått Bankföreningens stöd.

"En rättshaverist"
    Bankföreningen ifrågasätter behörigheten med hänvisning till de interna instruktioner som förbjöd banktjänstemannen att medge så stora krediter.
   Ulla Lundqvist, Bankföreningens vd, anser att man bara uttryckt en praxis bland svenska banker. Och så tillägger hon:
   - Det går inte att ta den här norrmannen riktigt på allvar. Moe liknar en rättshaverist. Jag tycker inte att Finanstidningen ska skriva om det. Låt HD avgöra ärendet och skriv om det då i stället.//