Mats Lönnerblads inlägg på Synpunkt ( SvD ) den 16 juli föranleder några kommentarer.

Nej, moderaterna är inte nöjda med det s k uppenbarhetsrekvisitet i Regeringsformen 11:14, som innebär att domstol eller annat offentligt organ endast om en av riksdagen eller regeringen beslutad föreskrift uppenbarligen är fel och står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får underlåta att tillämpa den.

Då detta rekvisit ifrågasatts på senare år och - p g a den i viss mån utsträckta EG-rätten, som har företräde framför nationell rätt - även tappat en del i betydelse, har riksdagen, bl a på moderat tillskyndan, uppdragit åt regeringen att närmare låta utreda frågor kring såväl uppenbarhetsrekvisitet som hur en vidgat lagprövningsrätt skulle kunna utformas och om en författningsdomstol vore en lämplig lösning även i vårt land. Kravet på normkontroll skärps också i och med att en stat blir medlem i EU.

Regeringen kan f n välja att höra lagrådets syn, bl a utifrån en grundlagsmässig bedömning, vid förslag om ny lagstiftning men kan också avstå från att remittera ett lagförslag till lagrådet för yttrande. Regeringen är vidare inte förpliktad att följa lagrådets synpunkter men gör det vanligen helt eller delvis, om också inte alltid.

Att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inte omedelbart inkorporerades i den svenska rättsordningen eller ratificerades 1952 kan man förvisso beklaga, men kan möjligen bero dels på den svenska rättstraditionen att inte med automatik införliva konventioner i den nationella lagstiftningen, dels på att den då gällande grundlagen redan ansågs erbjuda ett vidsträckt fri- och rättighetsskydd.

Hanterandet av den svenska bankkrisen 1987 - 1993 blev besvärligt. Den borgerliga regeringen fick ärva flera betydande problem efter 80-talets spekulationsekonomi, av vilka somliga fordrade akuta åtgärder. Viktiga sådana var bl a att söka bevara det finansiella systemets stabilitet och rädda betalningssystemet från kollaps samt att i görligaste mån minimera skadeverkningarna på sikt för samhällsekonomin genom ett så tidigt och målmedvetet agerande som möjligt.

Rekonstruktionsarbetet bedrevs öppet och transparent och under brett samförstånd med det då största oppositionspartiet ( s ). Åtgärderna vidtogs med kommersiella villkor för ögonen - bl a att begränsa störningarna i det inbördes konkurrensklimatet mellan affärsbankerna - och i syfte att minimera statens/skattebetalarnas risker. Garantimedlen är numera återgäldade.

Men det är möjligt att ett närmare studium av legalitetsprincipens tillämpning på hela denna svåra hanteringsprocess skulle kunna äga bl a ett visst rättshistoriskt intresse.