Följ Börje Ramsbros tvist med
den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Industrifondens rättsskandal - del 2
Av Marie-Anne Olsson - 26 april 2013
När jag började titta närmare på den här härvan, "System 3R-affären", tyckte jag att allt var en enda soppa. Se En riktig soppa
Inte kunde jag väl då ana, att det i soppan skulle träda fram ett känslokallt svindleri av stora mått. Den här "affären" har framför mina ögon utvecklats till en rättsskandal, en rättsskandal där den statliga Stiftelsen Industrifonden är inblandad. "Affären" skulle kunna vara en spännande thriller, om den beklagligtvis inte vore sann. Man brukar säga att verkligheten överträffar dikten, och det stämmer verkligen här.
Jag har brutit ut en annan del i Industrifondens
senaste inlaga, gått igenom den och jämfört med fakta. Det är lika
beklämmande som tidigare. Det är dessutom otäckt. Jag blir riktigt
orolig för rättssäkerheten i Sverige, när jag ser att sånt här
förekommer. För att inte helt förtvivla om den saken, måste jag tro att
deras ombud Hans Bagner är ett unikum som advokat. Avbildad:
Hans Bagner MAQS Law
Firm
Bagner menar fortfarande att stämningen ska avvisas och det på en grund av fullständigt falska påståenden, uppdiktade av honom själv och hans "chef" Håkan Nordquist, och sannolikt med advokatfirman MAQS Law Firms goda minne. Och med det som bas, vilket jag påtalade i förra inlägget, dikterar han för rådmannen i rätten hur denne ska förfara, dvs avvisa målet och låta Börje omgående betala Bagners svindlande faktura. Är det så här Bagner normalt "arbetar" eller har han fullständigt tappat sansen just nu?
I denna del ska jag bara ta upp en enda litet avsnitt och dissekera det.
| (i) | Avtalen den 3 december 1993 tillkom på Ramsbros initiativ. Det var Ramsbro som engagerade gruppen av intressenter, nämligen Företagskapital /Småföretagarfonden /Nordquist. Det var Ramsbro som ställde ut den ovillkorliga och oåterkalleliga optionen till Sparbanken. Vid avtalens ingående företräddes Ramsbro av advokaten Mikael Nordlander och tog råd av en affärsman." |
OK. Hur såg det nu ut i verkligheten? Vi tar bit för bit.
| "Avtalen den 3 december 1993 tillkom på Ramsbros initiativ." |
Börje initierade inte eller medverkade inte
i något avseende till avtalen den 3 december 1993. De bara kom
per fax från
Sveatornet
till honom för påskrift. Håkan Nordquist hade författat alltihopa själv,
tillsammans med sin kumpan Hans Dirtoft på Företagskapital, genom att
klippa och klistra ihop ett antal paragrafer. Klappat och klart alltså.
Börje hade inte varit med om att förhandla fram dem, men
tvingades att skriva på för att förhindra en utpressningskonkurs.
Avbildad: Håkan Nordquist
|
"Det var Ramsbro som engagerade gruppen av intressenter, nämligen Företagskapital /Småföretagarfonden/Nordquist." |
Det ska återigen upprepas, Småföretagarfonden eller Stiftelsen Småföretagarfonden hade Börje inte ens hört talas om förrän långt senare, mycket mindre hade han tagit initiativ till att engagera den. Det är också en enkel sak att läsa denna stiftelses sista årsredovisning, innan den upplöstes. Där ståtar System 3R-aktierna med sin frånvaro. De fanns alltså inte med som innehav. Och ändå är det detta icke-existerande innehav, som Stiftelsen Industrifonden hela tiden återvänder till och påstår sig ha ”ärvt". Jag kan inte förstå annat, än att de gör det i panik i och med att de inte kan förklara varför de ägde, och sålde, aktieposten. Läs vidare: Företagsstöld med statligt stöd
De parter Börje vände sig till, vilket han
naturligtvis efteråt har fått ångra tusenfalt, är endast Håkan Nordquist
och Företagskapital (VD Hans Dirtoft). Och de "engagerades" med syfte att de skulle äga en
tredjedel vardera, och Börje skulle fortfarande äga en tredjedel via
sitt hundraprocentigt ägda System 3R Holding, i det operativa företaget
System 3R International AB. Se klickbild:
Ägarstruktur i System 3R Holding AB före kuppen
Syftet var inte att de skulle ta över hela koncernen för sammanlagt 2 kronor, en koncern som då värderats till 175 miljoner kronor. Se: Företagsvärdering
| "Det var Ramsbro som ställde ut den ovillkorliga och oåterkalleliga optionen till Sparbanken." |
Under tvång och hot om konkurs undertecknade Börje optionsavtalet, utan några kontakter med någon part dessförinnan. Det var definitivt inte något som han hade tagit initiativ till. Den har heller aldrig påropats. Det skulle ta för mycket plats och bli för långrandigt att här ta upp all bevisning som finns i den här saken. Dock kan nämnas att Håkan Nordquist personligen, i september 2003, bekräftade att han själv upprättade optionen för egen vinning. Läs vidare: Bluff med option
Optionen har förklarats ogiltig av professor Per Samuelsson.
Se: Per Samuelssons utlåtande, punkt 2a| "Vid avtalens ingående företräddes Ramsbro av advokaten Mikael Nordlander och tog råd av en affärsman." |
Detta är rent struntprat. Advokat Mikael Nordlander var inte inblandad. "Affärsmannen" Lars Saxholm var inte heller han inblandad på något sätt.
Börje hade anlitat dessa personer vid ett tidigare tillfälle, den 1 december 1993, för att försöka medla och hjälpa till att få till stånd ett avtal som även Börje kunde vara nöjd med, ett avtal som tog hänsyn till den Avsiktsförklaring som han hade skrivit. I ett introduktionsfax skrev Börje bland annat till de potentiella parterna "Förhandlingen måste föras utifrån en helhetslösning och jag vädjar till parterna att öppet redovisa sina ställningstaganden och synpunkter till Lars Saxholm". Se: Introduktion
Den sammankomsten avslutades innan den knappt hade börjat. Avsiktsförklaringen togs ingen notis om. Håkan Nordquist med kumpaner hade redan långt i förväg bestämt hur allt skulle bli, utan Börjes medverkan och utan att Börje skulle få någon ersättning. Börje fick bara beskedet: "Vi har redan ett bindande avtal med bankerna". Det blev ingen förhandling värd namnet. Mötet resulterade dock i ett avtal daterat den 2 december 1993, men det förkastades direkt av Håkan Nordquist och Förtagskapital. Håkan Nordquist och Hans Dirtoft satt hos Sveatornet/Sparbanken och konstruerade, som tidigare påtalats, själva ett nytt avtal daterat den 3 december 1993.
Mikael Nordlander var inte i något avseende delaktig i detta senare avtal. Men han fick "agera brevlåda" eller mellanhand för Håkan Nordquist och Företagskapital eftersom de faxade det självsvåldigt upprättade avtalet till honom för vidare befordran till Börje. Se fax med avtal från Sveatornet/Sparbanken.
Först cirka ett år senare fick Börje kännedom om, att det i verkligheten fanns ett för honom hemligt avtal mellan bankerna, Håkan Nordquist och Företagskapital. Detta avtal var också daterat den 3 december 1993 men hade upprättats långt tidigare. Så hanterades den öppenhet som Börje hade vädjat om, se ovan. Se Hemligt avtal.
Det är inte så att här ord står mot ord. Det finns mycket skriftväxling från den tiden, så det är bara att läsa innantill. Där beskriver Börje sin syn på, och sina känslor inför, det här gigantiska svindleriet (som han ännu inte hade anat vidden av) och där svär sig Mikael Nordlander, Lars Saxholm och flera andra fria från inblandning. Bevis finns för alla dem som är intresserade av att få veta sanningen. Dit hör obegripligt nog inte, inte än i alla fall, styrelsen och ledningen i Stiftelsen Industrifonden.
Jag har i flera inlägg beskrivit och belyst många av de otaliga oärliga handlingar, falska dokument och lögner i tal och skrift, som figurerar i ”System 3R-affären”. Se Innehållsförteckning.
Jag har skrivit brev och skickat mejl bland annat till styrelseordföranden för Stiftelsen Industrifonden Charlotte Brogren (även GD för Vinnova), dess VD Claes de Neergaard samt till företrädare för Näringsdepartementet (statlig huvudman för Industrifonden). Alla duckar likt fega och ynkliga krakar och får inte ur sig ett enda vettigt ord (mycket mindre någon vettig rakryggad handling), allt medan deras ombud Hans Bagner gör sitt bästa för att bryta mot så många regler som möjligt i Advokatsamfundets - Vägledande regler om god advokatsed.
Tänk att så många lögner kan få plats på så få rader som i punkt 3.1 (i) i Industrifondens inlaga av den 9 april 2013.
Fortsättning följer med: Industrifondens rättsskandal - del 3.
Friaskribenter
|
Hemsida |