Det finns inga undersökningar som visar att advokater medverkar till penningtvätt i märkbar omfattning, skriver Elisabet Fura-Sandström.

Bosse Ringholm svarar den 16/10 att den föreslagna rapporteringsplikten (för att bekämpa penningtvätt) för advokater begränsats till finansiell rådgivning. Men det är inte hela sanningen.
    Biträde i samband med överlåtelse av en privatbostad kommer också att omfattas.
    Eller varför inte leka med tanken att en ledande politiker får ett arv men misstänker att arvet innehåller "svarta pengar". Vad gör politikern då? Söker upp en advokat för att få råd, förstås.
    Advokaten får enligt förslaget endast upplysa klienten om rättsläget, men inte lämna något råd om hur arvtagaren ska agera. För i samma ögonblick advokaten gör det, måste advokaten anmäla sin klient. En sådan ordning är orimlig.
    Hur kan det komma sig att det långdragna arbetet resulterat i luddiga texter med svåra gränsdragningsproblem olösta, och med påtagliga risker för att medlemsstaterna genomför direktivet på olika sätt, utan den harmonisering som är själv poängen med hela EU?
    Jag tror att man inte har definierat problemet. Det finns inga undersökningar som visar att advokater medverkar till penningtvätt i märkbar omfattning. Inte någon har kunnat förklara hur förslaget skulle ge önskade effekter.
    Arbetet har präglats av motsättningar mellan olika fackministrar och departement, och resultatet har blivit därefter. Välmotiverade principer med lång tradition och internationell acceptans kastas överbord i ansträngningen att visa politisk handlingskraft.

Elisabet Fura-Sandström
Ordförande i Advokatsamfundet
(hennes första artikel var införd den 10/10)

Copyright