[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Domarkåren förtjänar kritik
Av Lars Ola Hull - Borås Tidning, måndag 4 nov. 1998

Rådman Sven Martinger menar att domstolarna dömer efter lagen och att domstolarna därför varken gynnar bankerna eller missgynnar bankkunderna. Vad Martinger glömmer bort är att det tillhör domstolens uppgifter att granska lagstiftningen, så att den inte kränker enskildas rättigheter.

Detta framhåller jur. kand Lars Ola Hull, med egen privatpraktik i Norrköping. Till skillnad från Martinger finner Hull inte den kritik som ordförande i Bankrättsföreningen, Mats Lönnerblad, tidigare framfört på BT-debatt mot det svenska rättsväsendet var befängd. Hull menar tvärt om att Lönnerblads kritik är berättigad.

Domarkåren förtjänar kritik

Jag har med stort intresse läst två artiklar i Borås Tidning om domstolsväsendet. Vad Mats Lönnerblad (26/10) menar är att domstolarna lämnar företräde för politiska styrningar av rättsväsendet och att detta går ut över enskilda personers och företags mera grundläggande rättigheter som varken lagstiftaren eller domstolarna får åsidosätta. Lönnerblads tankar är inte befängda. Lönnerblad har rättshumana värderingar. Domaren Sven Martinger (som kritiserar Lönnerblad 29/10) har rättspositiva.
- Regeringen och finansinspektionen bestämde över en natt att belåningsvärdet för svenska fastigheter skulle halveras. Det fick till följd att bankerna sade upp och drev in fastighetskrediter med påståendet att låntagarna inte hade presterat tillräckliga säkerheter.
- Det medförde också att bankerna tog över de fastigheter för vilka lånen inte omedelbart löstes. Reglerna om vad som är god banksed ändrades i ett nafs och bankerna utnyttjade med statens goda minne kreditavtalens standardvillkor in absurdum. I det läget måste man fråga sig vad den enskilde hade att sätta emot.

Hemligstämpel

Lönnerblads första exempel gäller statens rätt att hemligstämpla dokument av betydelse för den enskilde bankkunden. Domstolarna ska enligt europarättsliga och rättshumanistiska värderingar bland annat förhindra att statens i enskilda fall gömmer sig bakom sekretesstämpeln. Det säger sig självt att politiskt opåverkade domstolar lättar på hemligstämpeln om man tar hänsyn till den enskildes intresse.
- Vi kan konstatera att europakonventionens skyddsregler för enskilda gäller genomgående. Sven Martinger hävdar att domarens möjligheter att ta individuella hänsyn är begränsad till områden där lagstiftning finns som till exempel konsumenträtten, hyresrätten och arbetsrätten. Så uttrycker sig den som har rättspositiva åsikter och glömmer det allmängiltiga europarättsliga proportionalitetskravet.

Känna lagen

Lönnerblads andra exempel rör konflikten mellan vad parterna är skyldiga att åberopa och domstolarnas skyldighet att känna lagen. Villkoret att domstolen känner lagen betyder att det ankommer på domstolen att söka tillämpbara rättsregler medan det ankommer på parterna att åberopa sakförhållanden. Om part skulle försitta att åberopa ett förhållande av avgörande betydelse i sak kan han, enligt res judicatainstrumentet, inte få den omständigheten prövad i ny rättegång men om domstolen missar en rättsregel som har betydelse ska en ny prövning ske.
- Dagens domstolar kräver att parterna även ska uppge vilka rättsregler som ska tillämpas. Domstolarna har helt enkelt ingen lust att bedöma sakomständigheterna i förhållande till andra rättsregler än dem som parterna råkar känna till. Domstolarna bryter därigenom både mot rättegångsbalkens och europarättens processregler. Förhållningssättet komplicerar frågan om part ska tillåtas tala på nytt på grund av egna eller domstolens misstag i en tidigare process.
- Europarätten säger att enskilda rättigheter uppstår i den verklighet som drabbar individen. Martinger vill få oss att tro att enskildas rättigheter enbart skapas genom lagstiftning och att rättigheten är begränsad till vad som anges i lagen. Europarätten tillförsäkrar den enskilde rätten till ett "fair" domstolsförfarande. Det är med hänsyn detta intresse som regeringsformen talar om att domstolarna ska vara självständiga. Martinger vill inte ha självständiga domstolar och han vill begränsa den enskildes möjligheter till domstolsprövning.

Ej samtycke

Lönnerblads tredje exempel rör domstolarnas processledning. Ett lager bilar hade sålts på uppmaning av en bank som antagligen hade fordringar på ägaren. Köpeskillingen hade satts in på ett konto i banken. Kontot stod i bilägarens namn men banken disponerade uppenbarligen kontot på ett eller annat sätt fast bilägaren påstår att han inte lämnat sitt samtycke.
- Rättsligt är det en enkel fråga. Banken har bevisbördan för sin behörighet att disponera kontot. Domstolen kan bidra till ett snabbt avgörande genom att förelägga banken att styrka sin behörighet men dagens domstolar fungerar inte på det sättet. Dels är de inaktiva i processledningen, dels sänker de beviskraven för bankerna som en följd av att statsfinansiella intressen i bankkrisens spår går före enskildas intressen.
- Martinger menar att domstolarna dömer efter lagen och att domstolarna därför varken gynnar bankerna eller missgynnar bankkunderna. Vad Martinger glömmer bort är att det tillhör domstolarnas uppgift att granska lagstiftningen. Domstolarna ska åsidosätta lagstiftning som inte uppfyller grundläggande mänskliga, det vill säga enskilda rättigheter.
- Domstolarna får inte tillämpa lagarna så att dessa enskilda rättigheter inte blir uppfyllda. Det är detta som Lönnerblad menar att domstolarna missar i bankmålen och det leder till att han med rätta kritiserar domarkåren.

Fotnot: Sven Martingers debattartikel kommer också att bemötas i fredagens BT, då Mats Lönnerblads replik publiceras.
Lars Ola Hull
Jur kand
Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida