[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Med tanke på det stora statliga stödinsats som Nordbanken och Securum fått av staten på totalt astronomiska 51,2 miljarder borde Nordbanken ha tagit sitt ansvar på ett helt annat sätt än vad som skett, i många av de rättsprocesser som jag tagit del av.

Nordbanken väljer i stället att försöka processa ihjäl sina kunder som både drabbats av orättfärdiga uppsägningar av krediter och personliga konkurser. Jag har också tagit del av många fall där banken vare sig följt den svenska avtalsrätten, uppfyllt gällande kreditlöften och där banken även på orättmätiga grunder lagt beslag på sina kunders egendom.

I ett fall omvandlade Nordbanken långsiktiga krediter till kortsiktiga genom att lägga beslag på hela beloppet så snart pengarna utbetalats från en annan kreditgivare. I ett annat fall sålde Nordbanken företaget utan ägarens vetskap. När hela affären var klar och uppgjord, tvingades företagaren lämna ifrån sig hela sitt livsverk efter 25 år för en krona. Senare har bolaget sålts vidare utomlands för mer än 300 miljoner kronor.

I ett tredje fall ljög Nordbankens vittnen i rätten genom att påstå att bankkunden "godkänt" uppsägningarna av alla krediter, när kunden i själva verket anmält banken till den dåvarande bankinspektionen, vilket banken mycket väl kände till !

I många av dessa mål företräds Nordbanken av sin egen "husadvokat" Bertil Södermark som helt ogenerat kallar Nordbankens f d kunder för banditer och skurkar i både Finanstidningen och Veckans Affärer. Senaste utspelet skedde i Finanstidningen den 7 november där Södermark helt ogenerat anklagar den norske finansmannen Jan-Erik Moe, som tvistat med Nordbanken i närmare tio år, för att vara en skurk.

Men inte nog med det. I ett av de register som bankerna använder sig av för att förtala sina kunder och som jag tillsammans med Finanstidningens Erik Aronsson tidigare avslöjat på nyhetsplats i Finanstidningen så sent som den 7 juni i år har jag nu lyckats spåra ett av dessa register till Nordbanken. Där finns många av bankens kunder upptagna och de beskrivs med samma språkbruk som Bertil Södermark brukar använda sig av mot Nordbankens f d kunder.

"Mjuk i huvudet" och gangsterrevisor" är några av de omdömen om ledande personer i finansvärlden som förekommer i det hemliga register där Nordbanken medverkar och har lämnat uppgifter om sina kunder. Denna lista omfattar mer än 2000 namn och cirkulerar för närvarande både bland de svenska bankerna, hos domstolarna och hos polis och åklagare.

I listan blandas helt oskyldiga människor med personer som dömts för olika brott. Om en advokat och bror till en före detta känd politiker sägs det i registret bland annat att han är "mjuk i huvudet" och att han används som "galjonsfigur för ljusskygga typer".

Under dessa förhållande är det förvånansvärt att domstolarna med Högsta domstolen i spetsen tillåter sig att använda sig av bankernas egen intresseorganisation Svenska Bankföreningen som remissinstans i många mål där Nordbanken är inblandad eftersom Bankföreningen är part i målen och självfallet yttrar sig till Nordbankens försvar, vilka fel som än begåtts.

Och när representanter från bankernas egen intresseorganisation gör fel blir det i de flesta fall inga som helst påföljder. Ett exempel är när Bankföreningens egen VD, Ulla Lundqvist som hördes som vittne i Göteborg, och rev sönder bevisen i ett pågående mål !

Som de flesta känner till i dag var det krisbankernas kapitaltäckningsgrad som gjorde att krisbankerna Gota Bank, Nordbanken, Första Sparbanken hamnade i en obeståndssituation. För Gota Banks del inträffade denna redan 1989 medan Nordbanken var skyldig att begära sig själv i konkurs per den 1 februari 1990.

Men i stället för att begära sig själva i konkurs som banklagen föreskriver bedrev dessa banker verksamhet även efter detta datum, som om ingenting hänt. Några straff för dessa olagligheter har fortfarande inte utmätts mot vare sig ledning, styrelse eller ägare.

Trots att det nu gått mer än tio år sedan bankkrisen inträffade har vare sig polis eller åklagare gjort en ordentlig utredning när dessa bankers obeståndssituation inträffade och jämfört med det faktiska utfallet, vilket måste betraktas som anmärkningsvärt med tanke på vad hela bankkrisen fortfarande kostar det svenska samhället !

När Hans Dalborg tillträdde som VD för Nordbanken var han skyldig att skriva till alla Nordbankens kunder och informera dem om att banken var på obestånd. I stället för att göra som lagen föreskriver och begära banken i konkurs, skrev Hans Dalborg till alla bankens kunder att Nordbanken skulle fortsätta att expandera och att kunderna därför kunde fortsätta att lita på Nordbanken.

Sedan beordrade Hans Dalborg bakom ryggen på bankens alla kunder, en av bankens chefer Karl-Olof Hammarkvist att skriva brev till alla regioncheferna och se över krediterna. Hammarkvist bad regioncheferna att snabbt agera som i krig och fundera på hur Nordbankens ideala kundportfölj skulle se ut och välja ut de krediter som skulle läggas ut i specialkredit.

Karl-Olof Hammarkvist bad regioncheferna sortera de intet ont anande kunderna som när man sorterar sårade på en krigsförbandsplats: Hopplösa fall, sådana som överlever av egen kraft ( hos Nordbanken eller Specialkredit ). Den enda omsorgen som Nordbanken den gången visade sina kunder var att banken vid detta tillfälle bara var villig "att släppa en del friska kunder, om det innebar att den kvarvarande portföljen blev bättre balanserad".

Den fråga som jag därför gärna vill ställa till Bankföreningens nuvarande ordförande Birgitta Johansson - Hedberg är om hon delar de affärsmetoder som förekommer inom Nordbanken och vad Bankföreningen egentligen gör för att etik och moral skall råda bland medlemmarna ?