[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det gäller även den senaste kritiken som riktas mot politikerna, där några statsvetare kritiserar vår politiker i Dagens Nyheter ( DN ) för att "regeringen riktar förmaningar till väljarna men struntar i politikernas eget ansvar," skriver statsvetarna och professorerna Sören Holmberg, Leif Lewin, Hanne Marthe Narud och Olof Petersson i DN den 22 januari. Vad professorerna syftar på i artikeln är den luddigt skrivna demokratiproposition, som regeringen nu lagt fram.

Långt viktigare att diskutera denna redan utslitna proposition, som Demokratiminister Britta Lejon nu presenterat, och som redan fått dåligt betyg, måste väl vara diskutera den praktiska, ekonomiska politik som våra svenska politiker bedriver till vardags. Denna politik får ett klart underbetyg. Men det är det ingen som skriver någonting om.

Med sin demokratiproposition har regeringen nu inbjudit till debatt om demokratin, skriver författarna i DN, vilket för mina tankar till Demokratiutredningens tidigare betänkande och mastodontboken "En uthållig demokrati" ( Fritzes Offentliga Publikationer ) som innehåller gammalt snömos, som politiker och statsvetare nu gärna vill att vi skall fortsätta att diskutera om och om igen, i stället för de ekonomiska realiteter som vi tvingas leva under i dagens Sverige.

Min bestämda uppfattning är i stället att allmänheten i stället borde börja reagera mot den fullständiga brist på demokrati, som råder i den ekonomiska politiken, där lagstridiga åtgärder genomförs, utan att allmänheten blir informerad överhuvudtaget.

Jag tänker då först och främst på hur regeringen beslagtog 245 miljarder av pensionärernas pengar, utan att riksdagsledamöterna gavs tillfälle att diskutera frågan i riksdagen !

Jag tänker också på vad som hände under den svenska bankkrisen, då politikerna tillät att 60.000 friska företag fick sina krediter uppsagda alldeles i onödan, vilket gjorde att den svenska statsskulden fördubblades, och är numera uppe i mer än astronomiska ettusen miljarder ! Samtidigt som den svenska kronan sjunker som en sten mot omvärlden.

Inte heller blev riksdagsledamöterna informerade när den f d "bankminister" Bo Lundgren gav krisbankerna klartecken att säga upp krediterna för sina kunder som skedde under den bankkrisen 1987 - 1993, samtidigt som politikerna tillät såväl konkursdrabbade Gota Bank som Nordbanken att driva verksamhet trots att bägge dessa banker var skyldiga att begära sig själva i konkurs redan den 1 februari 1990 !

Mitt förslag till professorerna Holmberg, Lewin, Petersson och Narud är att i stället för att diskutera börja diskutera alla de diffusa begrepp som den nya demokratipropositionen innehåller, börja intressera er för vad den ekonomiska politiken som bedrivs i Sverige får för konsekvenser !

Då blir debatten genast mycket intressantare. För nog är det så som författarna skriver i DN, att politikerna gärna kritiserar andra, men samtidigt glömmer sitt eget ansvar !