[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När det gäller behandlingen av svenska företagare under bankkrisen 1987 - 1993, är det numera klarlagt att gällande lag och rätt satts åt sidan till förmån för bankerna.
   I stället var det krisbankerna med Gota Bank och Nordbanken i spetsen, som var skyldiga att begära sig själva i konkurs, när dom inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Det var den dåvarande Bankstödsnämnden, där bland annat f d statsrådet Göran Persson och den f d justitieministern Laila Freivalds ingick, men även den f d "bankministern" Bo Lundgren som godkände att krisbankerna fick säga upp krediterna för friska företag under bankkrisen, som inte längre passade in i bankernas "portfölj".

Jämförelsen med hur 60.000 företagare behandlades under bankkrisen kan mycket väl likställas med behandlingen av de tre terrormisstänkta Somaliasvenskarna, om det till sist visar sig att de är helt oskyldiga och det inte finns några som helst bevis för att de deltagit ekonomiskt eller på annat sätt i den ohyggliga terrorverksamhet, som skedde i samband med bombningen av de bägge byggnaderna World Trade Center den 11 september i fjol.

"Somaliasvenskarna har utsatts för en skådeprocess av ett slag som i Sverige varit förskonade från sedan häxprocessens dagar", skriver f d revisionssekreteraren Tor Bergman i Högsta domstolen i ett debattinlägg i Finanstidningen den 7 februari apropå behandlingen av dessa svenska medborgare, där han samtidigt yrkar på långvariga fängelsestraff för de inblandade statsråden, där även Göran Persson ingår.

Medan f d ledamoten i Högsta domstolen Tor Bergman yttrar sig till förmån för de tre terrormisstänkta, som han uppenbarligen inte kan veta så mycket om eftersom dom fortfarande vare sig blivit rannsakade eller dömda, har svenska domstolar hittills i de flesta fall valt att samarbeta med bankerna, beträffande de skötsamma kunder som orättfärdigt fick sina krediter uppsagda under den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

Vare sig polis eller åklagare reagerar inte heller på de många anmälningar som skett från företagare som orättfärdigt fått alla sina tillgångar konfiskerade. I ett fall sålde till och med banken en företagares alla tillgångar medan han fortfarande ägde företaget. I ett annat fall påstod banken i den rättsliga processen att företagare godkänt uppsägningen av alla krediter, trots att banken mycket väl visste om att företagare anmält banken till den dåvarande Bankinspektionen.

I ett tredje fall blev en företagare övertalad av banken, mot löfte om långsiktiga krediter att ta över ett företag. När det var gjort blev alla tillgångar beslagtagna och banken lade till och med beslag på alla pengarna från en annan kreditgivare !

Under sådana förhållande måste självfallet de statsråd, från vänster till höger som godkände krisbankernas åtgärder mot företagarna under bankkrisen, ställas till svars för sina handlingar genom kännbara fängelsestraff.

I 12 kapitlet 3 § RF föreskrivs: Den som är eller har varit statsråd får fällas till ansvar för brott i utövningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av Konstitutionsutskottet och prövas av Högsta domstolen.

Eftersom Tor Bergman yrkar att politikerna skall ställas inför Högsta domstolen för de brott han hävdar de har begått mot Somaliasvenskarna, passar jag samtidigt på att yrka kännbara fängelsestraff för de statsråd som tillät Finansinspektionens nedvärdering av hela Sveriges fastighetsbestånd under bankkrisen med mellan 50 - 70 % och uppsägningen av krediter för skötsamma företagare.

Trots allt har Somaliasvenskarna hittills bara fått sina tillgångar "frusna", medan 60.000 svenska företagare oförskyllt blivit av med sina livsverk, vilket orsakade en permanent arbetslöshet i Sverige på cirka 400.000 arbetslösa och att den svenska statsskulden samtidigt ökade med astronomiska ettusen miljarder kronor som hela svenska folket nu tvingas betala tillbaka med ränta !