Reglerna för bankernas kapitaltäckningsgrad före och under den svenska finanskrisen ( 1987 - 1993 ) följdes aldrig i Sverige. Huvudprincipen för dessa regler i dag är att ett kreditinstitut måste ha kapitaltäckningsgrad som motsvarar minst 8 % för att kunna uppfylla sin soliditet.

Det var den 1 februari 1990 som nya kapitaltäckningsregler infördes i Sverige. Det gäller för alla finansinstitut som står under offentlig tillsyn. Därmed inbegrips också hypoteksinstitut, kreditaktiebolag, fondkommissionsbolag och auktoriserade finansbolag.

Det var på grund av att de internationellt godkända kapitaltäckningskraven aldrig följdes av bankerna i Sverige, som Konungariket Sverige aldrig någonsin tidigare fått uppleva en finanskris, som kostat lika mycket som den i förlorade företag och pengar som den svenska.

Den totala samhällskostnaden för denna kris blev 1.000 miljarder kronor plus ränta. 60.000 företag gick i konkurs alldeles i onödan och 400.000 svenskar blev långtidsarbetslösa.

Nästan allt som Sverige byggt upp under de senaste 100 åren raserades. Många av de företag som inte gick i konkurs valde att flytta utomlands. Bara under de sista 10 åren har dessutom mer än 45% av börsvärdet försvunnit utomlands. Det är något oerhört som har hänt i Sverige. Svensken var före finanskrisen tio procent rikare än genomsnittet i OECD. Efter krisen är svensken i stället 10% fattigare !

Ansvaret för krisen är att bankerna under perioden 1985 och framåt, lånade ut mer pengar än vad de hade tillgång till. Trots att Sverige hade träffat avtal redan 1987, som stipulerade bankernas höjda kapitaltäckningsgrad, var det ingen bank i Sverige som brydde sig om detta avtal. Med regeringens godkännande lärde sig bankerna i stället snabbt hur man skulle kunna kringgå detta avtal.

När det senare visade sig att såväl Gota Bank som den delstatliga Nordbanken var på obestånd 1989 och 1990 gav den dåvarande socialdemokratiske finansministern Allan Larsson, ändå dessa banker löfte om att fortsätta verksamheten, som om ingenting hade hänt.

När det blev klart för den borgerliga regeringen vad den socialdemokratiska regeringen ställt till med, lät den dåvarande borgerliga regeringen under ledning av Moderaterna Carl Bildt och Bo Lundgren som dåvarande "bankminister" införa en ny "förordning" 1991 ( FFFS 1991:10 ) som i strid med Europakonventionens bestämmelser som schablonmässigt nedvärderade alla Sveriges fastigheter med mellan 50 - 70 %.

Förordningen innebar att en lagstridig planekonomi infördes för fastighetssektorn i Sverige mellan 1991 - 1998 !

Upplösningen av den svenska finanskrisen sker för närvarande i våra svenska domstolar, där domstolarna fortfarande inte blivit ordentligt informerade om vad som hänt. Det var ju aldrig företagen som var på obestånd utan bankerna.

Det är därför både den socialdemokratiska och den borgerliga regeringen fortfarande gör allt för att dölja vad som hände under bankkrisen. I ett historiskt perspektiv är det förfärande vad som skett. Det som inträffat kan bara jämföras med Kreugerkraschen där bankerna på samma olagliga sätt som i dag kunde tillgodogöra sig bankkundernas pengar.

Men likheterna med den tidigare bankkrisen visar att både borgerliga och socialistiska regeringar reagerar på samma sätt när det inträffar en stor kris. De gör allt för att dölja sina egna misstag.

På så vis kan bankerna profitera på varje bankkris genom att påstå att det man gör sker för landets bästa. Men kan det verkligen vara i landets intressen att Sverige dräneras på företag och i dag kan uppvisa den största statsskulden i världen i förhållande till invånarantal.

Det är således inte så konstigt att den välfärd som Sverige byggt upp under de senaste 100 åren nu riskeras att gå förlorad och att Sverige inte längre har råd att bekosta vård, skola och omsorg som tidigare.

Det börjar nu också Finansinspektionen att förstå. Därför är Finansinspektionens generaldirektör Claes Norgren nu i New York för att presentera ett helt nytt förslag för att bankerna inte längre skall ha möjlighet att kringgå kapitaltäckningskraven. Vid detta möte kommer han därför att föreslå att även de operativa riskerna bör inräknas i bankernas kapitaltäckningsgrad på ett helt annat sätt än tidigare.

I de operativa riskerna innefattas också datorhaverier av den typ som nyligen inträffade i Nordbanken under julhelgen där bankkunderna en hel vecka inte kunde erhålla någon ordentlig information från banken..

Vad jag tror att både företagare och politiker är överens om, är att någon upprepning av den senaste finanskrisen, är något som Sverige inte har råd med.

Därför är det också viktigt att hemligstämplingen om de brott som begicks av krisbankerna under bankkrisen snarast offentliggörs !