[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Nu senast i dag den 16.8.( i Dagens Industri ) avporträtteras Hans Dalborg när han står spelklar med sin sousafon, och i samband med att Dalborg är inbjuden till Nordbankens konstförening, för att kåsera om "kultur i arbetslivet."

Hans Dalborg var ju den person som lurade både regering och riksdag om Nordbankens verkliga kapitalbehov 1991 och borde i likhet med en av hans utländska kollegor som gjorde samma sak, sitta i fängelse. Han var dessutom den som lurade på staten som aktieägare och alla små aktieägare att teckna sig för aktier i samband Nordbankens nyemission 1991, mitt under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 )

Följderna av Dalborgs och ledningarna för de övriga krisbankerna agerande mot sina kunder ser vi tydligt i dag. 60.000 företag försvann. Sverige fick en statsskuld på 1.000 miljarder, som vi fortfarande inte börjat amortera på.

Däremot blev Sverige, på grund av bankkrisen, på nytt tvungen att höja alla skatter. Så till den milda grad att många pensionärer i storstadsområden inte längre har råd att bo kvar i sina villor. Dessutom stals 245 miljarder av pensionärernas surt sparade slantar, för att Sveriges skulle kunna betala amortering och ränta på sin statsskuld, som ett tag nästan var uppe i astronomiska 1.400 miljarder kronor. Sveriges välskötta kommuner brandskattas nu också, och får numera betala skatt till alla Sveriges misskötta kommuner.

Min uppfattning om svenska folket efter allt som hände under bankkrisen, är att svenskarna måste vara världens tålmodigaste folk, som inte reagerar nämnvärt för vilka orättvisor som än drabbar dem. Att företag stals från svenskarna och bankerna roffade åt sig tiotusentals välskötta företag under krisen, som sedan såldes vidare, väcker ingen större uppmärksamhet i media. Vare sig i affärspress eller rikspress som är angelägna att hålla sig väl med sina stora annonsörer bankerna.

Att bankerna med Nordbanken i spetsen, dessutom förtalar sina kunder och publicerar obekväma kunder på "svarta listor", väcker heller ingen större uppmärksamhet. Trots att både talmannen i EU och regeringsrätten kraftfullt reagerat mot bankernas listor som inte längre får användas.

Om inte heller ekonomiska realiteter, som att företagen lämnar Sverige på grund av att man inte längre vill vara kvar i landet, och kronan därför sjunker som en sten mot omvärlden kan väcka upp svenska folket, vet jag för min del inte vad som kan få svenskarna att vakna.

Att Sverige nu är på väg mot en recession är det väl inte längre någon som tvekar om, även om riksbankschefen Urban Bäckström som också var med och agerade under bankkrisen, fortfarande trallar och låtsas som ingenting.

Kanske är det helt enkelt så att ingen vågar knysta något, eftersom de flesta av våra makthavare som fortfarande sitter och gottar sig vid maktens grytor också var involverade på bankernas sida under bankkrisen. Vem vill såga av den gren man sitter på ?