Bankerna roffade åt sig panterna och förhindrade en rekonstruktion av Kreuger & Toll. Det är den tes Sven Olof Arlebäck driver i sin nya bok Kreugerkraschen, storbankernas verk? (Wallgårds förlag)
   Rubriken för tanken till en misstrodd genre av försvarsliteratur. Men Arlebäcks bidrag tillhör inte den.
   Tvärtom är det en omfattande forskarinsats presenterad på ett medryckande och spännande sätt.
   Sven Olof Arlebäck är en intressant försvarsadvokat, eftersom han är både forskare och före detta praktiker.

Konsultkarriär
Efter en lång konsultkarriär har han på äldre dagar blivit ekonomisk historiker.
   I sina verk brukar han förena förståelse för affärer, forskarnit och ovanlig allmänbildning. Det senare hör ju samman med an han själv varit närvarande på många olika platser.
   Hans senaste bok om Kreugerkrisen kännetecknas av allt detta. Han är den förste som orkat gå igenom de tillgängliga källorna om spelet efter Ivar Kreugers död.
   Perioden fram till finansmannens död är väl belyst från stora forskningsprojekt. Om själva konkursspelet finns bara översiktliga skildringar och rena partsinlagor.

Mötte Torsten Kreuger
   Arlebäck driver visserligen konsekvent tesen att bankerna roffade åt sig panterna och förhindrade en rekonstruktion av Kreuger & Toll. och han har ända sedan ett möte i ungdomen med Torsten Kreuger tillhört den bankkritiska falangen. Men detta hindrar honom inte från att systematiskt beskriva skeendet och aktörerna. Han fyller helt enkelt en stor kunskapslucka.
   Man kan hålla med Arlebäck i hans slutsatser eller vara emot dem. Värdering av företag är en relativ sak som görs i realtid numera.

Opartisk kommission
På Kreugers tid skiftade inte uppfattningarna så snabbt som nu, men det är därför inte alls säkert att en obunden kommission skulle ha kommit fram till något annat än konkurs.
   Vem ville köpa Kreugerbolag 1932 eller ens 1933? Vem ville låna ut nytt rörelsekapital? Likvidationer och konkurser handlar om likviditet och inte soliditet.
   Säkert är däremot att den så kallade kungliga kommissionen aldrig fick tillfälle att uträtta ett opartiskt arbete. Det visar Arlebäck med all önskvärd tydlighet.
   Pressen från rädda bankmän och politiker som ville skära pipor i vassen var för stor.

Bankerna ville ut
Representanterna för Handelsbanken och Stockholms Enskilda ville snabbt komma ur sina mellanhavanden med Kreuger, precis som alla bankledningar ville få i väg alla dåliga fastighetslån i början av 1990-talet.
   Och de socialdemokratiska politikerna på 1930-talet hade inget emot att demonisera kapitalismen och de borgerliga politiker som haft ansvaret för krishanteringen före Kreugers död.
  Det mönstret är ju heller inte obekant i vår tid.
  Folket från Kreugerlägret och från Skandinaviska Banken var i sensationsjournalistikens ögon idioter eller kriminella. Precis som dagens. dot.com-entreprenörer.
  För den som är intresserad av fenomenet Ivar Kreuger och den största finanskris som en svensk ställt till med är Arlebäcks bok ett måste.
  För andra kan läsningen visa att det finns mönster från historien som vi har svårt att komma ifrån.

Ronald Fagerfjäll
Tel 08-736 50 00

Copyright