[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Ge oss lite värme medan vi lever
Av "Utrensad" - Dagens Industri - 18 november  2000

Efter att ha läst konsulten Helena Lindskogs artikel 3/11 om företagens sätt att hantera dödsfall bland anställda fick jag några funderingar.
   Varför inte komma ihåg en anställd medan han/hon fortfarande lever. För min del skulle det nog kännas bättre än när jag är död, och även för mina anhöriga. Jag tycker att de anställda ska ta hand om varandra medan de fortfarande är i livet.
   I mitt fall handlar det om en långtidssjukskrivning på grund av familjeangelägenheter (en son fick en livshotande sjukdom). Jag fick en krisreaktion för något år sedan.
   Jag fick en blomma efter några veckor och det kändes ju skönt - trots att ingen frågade efter sonen.
   Efter det har jag inte fått någon som helst uppmuntran från arbetet. Man var till exempel på en studieresa, och chefen bjöd inte mig, utan den konsult som arbetade i stället för mig. Han nämnde inte heller något till mina arbetskamrater - de "antog" att jag inte kunde på grund av personliga skäl.
   För min del hade den bästa medicinen varit att följa med på detta.
   Jag har arbetet en del under min sjukskrivning, bland annat skött om lönehanteringen, eftersom jag hade hoppet att allt så snart som möjligt skulle bli som "förut".

De arbetskamrater som jag träffat under den här tiden (inte många) har gett mig sitt stöd när vi setts, men telefonen har varit tyst. Min chef slutade i det närmaste att prata med mig när jag var på arbetet, såg mig knappt. Betedde sig väldigt illa vid ett flertal tillfallen, både när vi var ensamma och inför arbetskamraterna.

Jag har försökt prata med honom, men del har varit totalt omöjligt. Jag har heller inte haft den styrka som krävs för att diskutera och argumentera med honom.

Vid de tillfällen chefen har pratat med mig, har han klarlagt att han ska dra ner på min tjänst, eftersom det har fungerat så bra när jag varit borta. Att jag skött lönerna under den här tiden har han inte ens nämnt.

Så min rehabilitering från företaget har bestått av allt annat än uppmuntran till att bli frisk. Både läkare och försäkringskassa har reagerat på detta.
   När jag så ska gå upp i arbetstid, slutar det med att hela min tjänst dras in och läggs ut på konsulter, och att jag får sluta omgående med arbetsfri uppsägningstid.

Jag fick alltså sluta efter nästan 20 års anställning utan en egentlig förklaring och mitt i en sjuk- och rehabiliteringsperiod. Det känns verkligen hårt, för jag vet ju att jobbet finns kvar. Jag fick inte ens ett tack.

Jag har haft ett "självgående" arbete med löner och bokföring, med 26 anställda och en omsättning på ca 65 Mkr. Jag har trivts med mitt arbete och har inte haft en tanke på att byta.
   Fick förresten veta häromdagen att man håller på att "sanera" kontoret. Man ska måla om och ta ut allt och fräscha till. Jag var väl en av dammråttorna som skulle ut.

"UTRENSAD"

Kommentar till Helena Lindskogs artikel 3/1

 
Copyright
Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida