[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I Veckans Affärer Nr 51-52/01 väljer det svenska näringslivet sin drömregering. Bland annat vill man ha Carl Bildt som utrikes minister och Bo Lundgren som arbetsmarknadsminister.
   Om de svenska direktörerna inte varit så ivrigt sysselsatta med att flytta huvudkontoren till London och sedan tillbaks igen skulle man ha märkt att en regering med Bildt och Lundgren redan har prövats. Resultatet av de tre åren 1991-1994 blev en dubblad statsskuld och en tredubblad arbetslöshet. Men då hade de svenska storbankerna, med SE-Banken i en framträdande roll, redan krattat manegen genom en totalt huvudlös kreditgivning under de sista åren på 80-talet.
   Bo Lundgren skänkte sedan bort många miljarder till SE-Banken utan krav på återbetalning. Som tack fick såväl Lundgren som Wibble styrelseposter i banken. Anne Wibble satt samtidigt i styrelserna för Riksbanken och SE-Banken utan att någon tyckte det var ett dugg konstigt Stundtals är Sverige verkligen fantastiskt.
   Att ha den gymnasieutbildade Carl Bildt som utrikesminister skulle onekligen kunna bli mycket spännande med den totala brist på ödmjukhet och diplomati som han visat prov på. Carl Bildt anser att alla som inte tycker som Carl Bildt ar idioter. Detta meddelas också på hans välkända överlägsna och arroganta sätt.
   Det har inte minst folk i den moderata partiledningen många gånger fått erfara. Bildts omogna utfall ges alltid utrymme i radio och TV samt i dagspressen, där minst varannan mening i hans artiklar börjar med ordet 'Jag'. Han måste vara en av Sveriges mest ego-trippade människor.
   Bildt har kvitterat ut cirka en halv miljon om året i riksdagsarvode trots att han inte varit närvarande mer än några få timmar. Han har gett den arbetsfria inkomsten ett ansikte. Om vanligt folk kvitterade ut ersättning för arbete de struntat i att utföra skulle de belönas med ett mångårigt fängelsestraff.
   Carl Bildt är också den ende svensk som på fullt allvar tror att det aldrig funnits några Natoubåtar i Östersjön. Och han var en av de allra mest pådrivande när det gällde att blåsa upp IT-bubblan. Han satt bland annat i styrelsen för Dressmart, som hade samma affärsidé som boo.com, nämligen att sälja kläder på postorder via Internet. Då kunde inte köparna vare sig prova kläderna eller känna på kvaliteten i tyget Det måste vara den mest korkade affärsidé som någonsin tänkts fram av mänskliga hjärnor.
   Men om nu Carl Bildt har misslyckats med det mesta han företagit sig och har de ologiska och töntstämplade ubåtsaffärerna att tacka för sin politiska karriär, så har väl inte de svenska direktörerna särskilt mycket mer att yvas över. Nokia tjänar tiotals miljarder om året på exakt samma verksamhet som Ericsson förlorar tiotals miljarder på. Tidningarna är fulla av ringsignaler och ikoner till mobiltelefoner som man kan ladda ner. Dock endast till Nokias telefoner och inte till Ericssons. Det förstärker den bild man haft i många år, nämligen att ledningen för Ericsson aldrig förstått vad man sysslat med. Deras politiska utspel har haft samma prägel.
   Bonuslön trodde jag betydde att man fick del av företagets vinst Men Ericssons direktörer har fått miljontals kronor i bonus trots att företaget gjort förluster på tiotals miljarder. Det skulle vara mycket intressant att få se den matematiska formel som den bonusen beräknas efter. Den måste bygga på imaginära storheter.
   Den demokratiska valproceduren må ha sina begränsningar och brister, men den är ända att föredra framför att låta svenska direktörer välja regering, med tanke på alla de felgrepp dessa gjort sig skyldiga till under årens lopp.

Jan Knutsson
Metallarbetare