[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I Sverige följer dessutom inte svenska domstolar vare sig avtalslagen, EG-rätten eller Europakonventionen i bankmål. Så går det också som det går för företagsamheten i landet. Företagen säljs till utlandet eller läggs ner. Samtidigt minskar nyföretagsverksamheten stadigt. I Sverige har det blivit bättre att arbeta i statens eller kommunens tjänst, än att vara företagare.

Den som råkar befinna sig i tvistemål med en bank kan få sin domare utbytt under pågående förberedelsearbete, utan någon motivering och tvingas upp i huvudförhandling, utan att den nye domaren brytt sig om att sätta sig in i omständigheterna i målet över huvudtaget. Domare som är jäviga och begår grova rättegångsfel åtalas sällan. Det är svårt att få mål återförvisade till närmast föregående rättsinstans, vilka fel som än begåtts.

Senaste exemplet på utbyte av domare, skedde så sent som den 6/3 är det stora målet i Stockholms tingsrätt ( T- 9569-01) om Nordeas kränkande och olagliga ”dödsskalleregister”, där banken förtalar både anställda och kunder i olika register. Rikspolischefen Sten Heckscher känner till vilka som är upphovsmän till detta register sedan 1998, utan att ingripa mot vare sig angivare eller upphovsmännen !

I det pågående målet mot Nordea blev den tidigare referenten i målet Gunnar Holmgren nyligen utbytt, och ersatt med rådmannen Carl R Nyström, som genast inställde redan beslutade editionsförhör av den tidigare rådmannen med några av de inblandade från Nordea. I förhöret skulle bl a fastställas vilket ansvar de anställda hade kring den kränkande olagliga registerhantering, som jag i fjol avslöjade i Svenska Dagbladet (Synpunkt, 27/12 2002)

Räddningen för Sverige hade varit om man från början hade implementerat EG-rätten och Europakonventionen på ett korrekt sätt. Men det gjorde man inte. När det gäller Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, godkände Sverige detta avtal redan den 11 januari 1952. ( SÖF s 399). Men Europakonventionen infördes inte i den svenska lagstiftningen förrän Sverige till slut blev tvingad att agera genom medlemskapet i EU !

I Sverige betraktas inte juridiska avtal som bindande av vår svenska regering och riksdag. Det framgår tydligt kring diskussionen om anslutningen till EMU, som redan är juridiskt beslutad, men där diskussionen om Sveriges ”eventuella” medlemskap i valutaunionen ändå pågår för fullt, med folkomröstning och allt.

Domstolarna stödjer sig i stället på politiska beslut, och försöker vilseleda såväl EG-Domstolen som Europadomstolen. Det senaste exemplet är i Mål C-478/99 som avgjordes den 7 maj 2002. När målet kom upp i EG-domstolen skyllde Sverige ifrån sig och vann ! Ursäkten för varför man inte hade implementerat EG-direktiv 93/13, om oskäliga avtal mot konsument, berodde på att man i ”den nordiska rättstraditionens anda” dömer efter lagarnas politiska förarbeten,” och inte efter vad som står i lagboken !

Det finns många fall där domstolarna vare sig beaktar EG-rätten eller Europakonventionen. Högsta domstolens (HD:s) ledamöter som är skyldig att begära förhandsbesked i många frågor, gör det inte. Ledamöterna i de lägre rättsinstanserna som bör ställa frågor till EG-domstolen, gör det heller inte, i den utsträckning som skulle behövas.

Därför är Sverige också ett av de länder inom den Europeiska gemenskapen som ofta fälls för grova fel i domstolarna, såväl i EG-domstolen som Europadomstolen.

Svenska staten brukar då försvara sig med att de följer lagarnas förarbeten ! Svenska domare borde i stället börja lära sig att följa vad som står i lagboken, och de grundläggande rättsregler som återfinns i både EG-rätten och Europakonventionen.

De politiskt valda domarna i HD har ännu inte förstått att när en regel kan tolkas på olika sätt, är det inte säkert att de tolkningar som står i lagarnas förarbeten, som är de riktiga rättsreglerna som de har att följa.

Principen om direkt effekt inom EG-rätten innebär också kortfattat att EG-rätten inte bara kan åberopas av medlemsländerna och institutionerna. Om direkt effekt i en regel kan numera enskilda personer och företag åberopa regeln gentemot andra enskilda personer, företag, myndigheter eller medlemsländer eftersom regeln ger rättigheter som nationell domstol ska skydda.

Vad svenska domstolar fortfarande inte har förstått är att EU:s medlemsländer har valt att lämna ifrån sig en del av sin rätt att fatta självständiga beslut i de delar där resultatet ska bli gemensamt för hela EU.

I Europakonventionens artikel 6 föreskrivs att var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelser mot honom för brott, skall vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

I en nyligen avkunnad dom i Europadomstolen (23 juli 2002) i ett mål som handlar om skattetillägg, som fortfarande inte är avgjort i Sverige, har Europadomstolen klargjort att Sverige inte följer dessa regler. I Sverige straffas ”den skatteskyldige” sedan 30 år tillbaka, redan innan han blivit dömd !

När det gäller företagare som tvistar med sin bank, brukar bankerna använda sig av konkursinstrumentet för att lättare kunna beslagta kundernas egendomar och för att bankkunden också skall förlora sin talerätt, vilket bland annat tydligt framgår av ett ärende som jag nyligen tagit del av (ärende Ö 799/98:29).

I detta mål brydde sig inte ens HD, i likhet med många liknande ärenden om att ta upp ärendet till prövning, trots de grova rättegångsfel som tidigare begåtts i målet. Konkursförvaltaren avslutade i stället snabbt ärendet, så att käranden i målet också förlorade sin rättskapacitet inför den fortsatta prövningen av målet !

Därför är det också viktigt för Sveriges framtid, att det politiska tänkandet i våra domstolar ersätts med klara och tydliga juridiska ställningstaganden.

Godtycket som juridisk princip måste genast upphöra !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen