[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det finns två ekonomiska och politiska händelser, som påverkat Sverige mer än någonting annat under hela 1900 - talet. Den ena händelsen är Kreugerkraschen 1932 som gjorde att svenska banker och finansmarodörer utan några större kostnader, kunde ta över och fortsätta den internationella satsningen av alla de företag som ingick i Kreugerkoncernen. Den andra händelsen är den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 )

Utvecklingen av de företag som ingick i Kreugerkoncernen, som tidigare sköttes på ett mycket professionellt sätt av Ivar Kreuger, har för Sverige betytt att vi haft både historisk och ekonomisk utveckling i det egna landet från 1932 fram till 1975, som saknar motstycke i andra länder.

Ironiskt nog har ändå de dramatiska och rättsvidriga händelserna som skedde i samband med Kreugerkraschen, och dess stora ekonomiska konsekvenser som jag tidigare skildrat i flera artiklar, gynnat det egna landet på ett positivt sätt.

Trots att händelserna skedde på bekostnad av många små aktieägare i andra länder och i Sverige, som förlorade alla sina tillgångar när Kreugers tillgångar nedvärderades på ett otillbörligt sätt av framför allt Handelsbanken, dåvarande Stockholms Enskilda Bank och familjen Wallenberg, har händelserna inneburit ett uppsving för landet.

Den maktfördelning som finns i bland annat Kreugerföretaget Ericsson visar vilka som kunde ekonomiskt tillgodogöra sig det mesta av Kreugers tillgångar på ett otillbörligt sätt.

I dag har fortfarande Industrivärden ( som kontrolleras av Handelsbanken ) 28 % av rösterna i Ericsson. Wallenbergstyrda Investor har 22 % av rösterna och Wallenbergs stiftelser kontrollerar fortfarande 16% av rösterna fortfarande det största inflytandet i Ericsson.

Den fråga som inget av dessa tre maktutövare hittills besvarat på ett tillfredsställande sätt är hur de bar sig åt för att komma över alla dessa aktier.

Den andra händelsen som haft stora ekonomiska och politiska effekter i Sverige är den svenska bankkrisen 1987 - 1993 som fick helt motsatt effekt för Sverige. Vad som skedde i samband med denna kris var att politikerna helt godtyckligt gick in och räddade krisbankerna på företagens bekostnad.

Denna kris har i stället medfört en kraftig stagnation för landet eftersom 60.000 friska företag slogs ut och 400.000 svenskar blev långtidsarbetslösa. Som en följd av den senaste krisen ökade också den svenska statskulden med över 1.000 miljarder plus ränta som våra barn och barnbarn nu får betala för att regeringarna inte skötte sig under bankkrisen.

Den f d finansministern Allan Larsson gjorde fel som lät både Gota Bank och Nordbanken bedriva verksamhet trots att bägge dessa banker var skyldiga att begära sig i konkurs. Carl Bildt och Bo Lundgren gjorde fel som tillät krisbankerna att säga upp krediterna för friska företag och nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd.

I boken "The Cash Nexus," som jag tidigare skrivit om i Finanstidningen hävdar författaren Niall Ferguson att den moderna historien är full av oförutsedda affärsmässiga och politiska konflikter och att det är resultatet av dessa konflikter som gör om den finansiella marknaden i ett land misslyckas eller blir framgångsrik.

Mot bakgrund av Sveriges två största egna ekonomiska och politiska konflikter ger jag Ferguson rätt i sak. Den fråga som nu måste besvaras på ett tillfredsställande sätt är varför ingen av aktörerna straffas och varför riksdagen kan tillåta att Sverige hemlighåller politikernas och finansmännens oegentligheter i samband med bägge dessa kriser.

Kruegerkraschen och Bankkrisen visar tydligt att effekterna av "politik som ekonomisk kraft" kan vara på både gott och ont oavsett under vilket uppsåt händelserna inträffat.

Under uppsegling är alla  svikna fondsparare, som förlorade sitt pensionskapital efter att ha lockats in i börskarusellen genom politiska beslut, underblåsta av kurtagehungriga banker och mäklare.