"Den minnesgode vet att våra problem började med den tillträdande socialdemokratiska regeringens jättedevalvering av kronan på 16 procent (!) 1982. På denna grandiosa morgongåva till exportindustrin, följde en bank - och fastighetskris utan like i vår moderna historia." Lärde man sig något ? Alls icke, skriver Birger Pehrson under synpunkt, för att få igång en diskussion på Svenska Dagbladets nätsida om orsakerna bakom den svenska kronans fall.

I sak är jag förstås tvungen att hålla med honom, eftersom av de fyra inlägg som jag hittills skrivit på Svenska Dagbladets nätsida, handlar tre av inläggen under olika rubriker, om bakgrunden till, och vad som orsakade den svenska bankkrisen. Det är konsekvenserna av den rättsvidriga hanteringen av bankkrisen som gör att den svenska kronan fortsätter att falla.

I Ekonomisk debatt ( nr 1 1998 ) där man tidigare skrivit om svenska erfarenheter av finansiella kriser, beskriver olika författare som varit mer eller mindre involverade i bankkrisen om vad som orsakade krisen, men ingen vågar ta upp konsekvenserna av den svenska bankkrisen. I stället undanhåller man medvetet följderna av den största rättsskandalen genom tiderna - hanteringen av den svenska bankkrisen.

Riksbankschefen Urban Bäckström skriver t e x att "det mesta talar för att de ekonomiska problemen i början av 1990-talet aldrig hann utvecklas till en finansiell kris i dess verkliga mening." Som f d statssekreterare i Finansdepartementet 1991 - 1993 i den borgerliga regeringen var han medansvarig för hanteringen av bankkrisen. Urban Bäckström gör nu allt för att dölja effekterna av vad han hjälpte till att ställa till med !

Att det var devalveringarna under 80-talet och den extremt starka kredit- expansionen under åren 1985 - 1990, som följde riksbankens upphävande av alla utlåningsrestriktioner 1985 som lade grunden till den följande bankkrisen är numera alla överens om efter artiklar i Finanstidningen, Dagens Industri och Expressen.

Men vad vi inte är överens om, är om bankkrisen hanterades på ett korrekt sätt. Det skedde i breda politiska uppgörelser i regeringens departement och riksdagens utskott. De flesta riksdagsledamöter är därför ännu i dag  helt ovetande om vad som verkligen skedde. Moderaternas f d partiledare Carl Bildt och den f d "bankministern" Bo Lundgren försvarade kronans fasta växelkurs, tillät bankerna att säga upp krediterna för friska företag och godkände nedvärderingen av hela Sveriges fastighetsbestånd. Genom dessa åtgärder ökade den svenska statsskulden snabbt med astronomiska 1.000 miljarder plus ränta och kronan föll mot omvärlden.

Dessutom blev såväl Finansdepartementet som riksdagens utskott vilseledda. Både när det gällde bankernas verkliga kapitalbehov och soliditet. Det var dessa uppgifter som låg till grunden för riksdagens godkännande av Nordbankens nyemission på drygt 5.2 miljarder kronor 1991. Det skulle snart visa sig banken inom de närmaste månaderna behövde ytterligare 20 miljarder kronor !

Konsekvenserna av denna desinformation blev att såväl den socialdemokratiska som den borgerliga regeringen stödde krisbankerna på bekostnad av företagen. Genom att regeringarna aldrig brydde sig om analysera vad som hade hänt, höll hela Sverige på att gå i konkurs ! Krisbankerna fick tillstånd att säga upp krediterna för 60.000 friska företag alldeles i onödan. 400.000 människor kastades ut i massarbetslöshet.

Som en direkt följd av bankkrisen flyr de stora företagen från Sverige eller säljs till utlandet. Genom 60.000 framtidsföretag också har försvunnit, fortsätter kronan att sjunka som en sten mot omvärlden.

Efter många års tystnad erkänner Socialdemokraterna plötsligt sitt politiska ansvar för krisen. Bankerna och moderaterna vägrar däremot att ta sitt juridiska ansvar för plundringen av företagen under bankkrisen. Bankerna och staten kunde således ostraffat svindla företagen på miljarder.

Fortfarande skriver massmedia hellre om enskilda företag som svindlade staten på miljoner. I stället borde man börja skriva om hur bankerna och staten svindlade företagen och medborgarna på ettusen miljarder + 100 miljarder i årlig ränta genom bankkrisen, som idag är orsaken till den svaga kronkursen och det förlorade välståndet.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt