Men vad var det egentligen som hände?

Det kallas Västkustupproret och är i sin tur en del i en växande rörelse i Sverige. Alla med samma målsättning: Att granska vad som skedde under den så kallade bankkrisen i början av 1990-talet.
   Med det perspektiv som de gångna åren skapat infinner sig nämligen frågan vad som egentligen hände - och vem som har ansvaret för en av de största miljardrullningarna i näringslivets historia.

Den ekonomiska krisen i början av nittiotalet var en rekyl på några lättsinniga år i slutet av 1980-talet. Den ekonomiska kris som då uppstod och som i mångt och mycket enbart var en bankernas kris, var någonting som dåtidens makt och myndigheter med nöd och näppe rådde på.
    Det var den diffusa "marknaden" som ställde villkoren och alla, från finansminister till enskilda skattebetalare fick vackert dansa med. Men, med hjälp av bankakuten och närmare 60 miljarder av skattebetalarnas pengar räddades det svenska banksystemet.
    Den hjältemodiga insatsen innebar att bankerna idag åter går strålande, skattemiljarderna är nästan återbetalda och det mesta ett minne blott.
    Så ungefär har historiebeskrivningen gått.

KONKURSER I ONÖDAN
Det är dock en bild som Västkustupproret vill ändra på, tillsammans med den stora grupp mindre och medelstora företag som tvingades i konkurs och var de som fick betala när bankerna skulle räddas.
-  Bankernas panik ledde till tusentals företagskonkurser helt i onödan. Det finns beräkningar som säger att om bankerna hållit huvudet kallt hade hela krisen inte kostat mer än 5 - 6 miljarder; plus att de flesta företag som tvingades i konkurs fortfarande levt kvar.
    Det säger Gösta Johansson, ledare för Västkustupproret och en av många som såg sitt företag dras ner i krisen.
    Västkustupproret är ingen isolerad rörelse, driven av ett antal förbittrade och före detta företagare.
    Tvärtom finns idag en växande vilja också bland politiker att ta reda på vad som skedde de där ödesåren 1990 -1994.

STÄLLDE SIG UTANFÖR
Den viljan delas inte av de svenska bankerna. När ett seminarium i ämnet genomfördes i Stockholm i maj - bland deltagarna fanns moderatledaren Bo Lundgren och Claes Norgren, generaldirektör i Finansinspektionen - valde de inbjudna bankerna att ställa sig utanför.
    "De här frågorna skall inte" diskuteras idag", sade en.
    "Vi skall lämna den tråkiga perioden bakom oss", sade en annan.
    "Vi vill inte att det här seminariet skall hällas", sade en tredje.
    Seminariet hölls ändå. Journalisten Hans-Göran Björk som forskat mycket kring krisen kunde med hjälp av hittills hemliga brev och dokument från bland annat Nordbanken skissade ett scenario:
    En förutsättning för spekulationshysterin i slutet av 1980-talet var fastigheterna. Snart sagt varenda hyres-, kontors- och verksamhetsfastighet blåstes upp till orimliga värden. Värden som i sin tur utgjorde säkerhet för lån i banker och kreditinstitut.
    I december 1991 ändrade Finansinspektionen reglerna för lånevärdering (FFFS 1991:10). Då gick en skälvning genom finansvärlden. Plötsligt var det inte marknadsvärdet avgörande utan en serie schabloner.
-  Statliga regler alltså, säger Gösta Johansson. Rena planekonomin.
    Dessa schabloner gav i de allra flesta fall lägre fastighetsvärden än vad "marknaden" ansåg gällde. Plötsligt satt banker och andra långivare med krediter som saknade full täckning, Det ledda till två åtgärder:
  • Mängder av företag med den egna fastigheten som säkerhet för krediter i banken, fick ett brev med krav på ökade säkerheter.
  • Brev till finansministern där bankerna visade på stora, svarta hål i sin säkerhetsmassa och därför krävde att staten skulle ställa upp annars skulle det för svenska förhållanden otänkbara hända: Bankkonkurser
    Staten var inte nödbedd. För att "rädda småspararnas pengar" plockades skattemiljarderna fram och olika räddningsaktioner sattes igång.

SMÅFÖRETAG UTRENSADE
Det är nu som det börjar hända märkliga ting.
    Bankerna delade upp sina krediter i två grupper; livskraftiga och dåliga. De dåliga hamnade i olika riskbolag till exempel i Nordbankens Securum och Gotabankens Retriva medan de livskraftiga låg kvar i banken.
    Hur bedömningen om en kredit var livskraftig eller dålig gjordes är osäkert. Klart är i alla fall att mängder av småföretag betraktades som dåliga, krediterna drogs in och eftersom ingen annan bank var beredd att låna ut pengar, var konkursen ett faktum.
 -  Vad det egentligen handlade om var att bankerna tog chansen att kasta ut kunder som inte passade i deras "strategi", säger Gösta Johansson. Samtidigt tog man, direkt eller indirekt, över de konkursade företagens tillgångar och sålde dem vidare.
    På så sätts spreds också bilden av ett svenskt näringsliv i kris: Svajande banker och mängder av företag i konkurs. I själva verket är sanningen den motsatta: Ett fåtal företag med uppblåsta värden skapade bankernas kris, vilken de i sin tur förde över på andra.
    Det har bankerna i efterhand erkänt och även ursäktat att saneringen gått ut över de små företagen. I en intervju 1998 sade Jacob Palmstirna, ordförande i Merita Nordbanken:
 - Jag kan villigt erkänna att Nordbanken under finanskrisen i början av 1990-talet fattade en del orättfärdiga beslut för småföretagare och privatpersoner.

MÅSTE TILL EN UTREDNING
Den typen av ursäkter räcker dock inte för Västkustupproret. De kräver en grundlig utredning av vad som egentligen hände, dels när bankerna med politikers och myndigheters godkännande drog in krediterna och tvingade välskötta och fungerande företag i konkurs, dels frågan om varför Finansinspektionen egentligen ändrade reglerna för lånevärdering. Idag är man nämligen tillbaka vid de gamla reglerna.
  - Vi har väckt intresset hos en grupp riksdagsledamöter som just nu författar en motion om att tillsätta en utredning, säger Gösta Johansson. Det går lite trögt. Bland annat finns ju risken att en del av de mer namnkunniga politikerna i Sverige känt till vad som pågick och därmed - faktiskt - är medskyldiga till den värsta företagsslakten i landets historia.
  - Samtidigt har vi så tydligt kunnat visa på mängder av märkliga och orättfärdiga beslut, att det inte går att leva utan en riktig utredning.

Anders Carlsson

Se vidare:
Flerpartimotion från V, C och Kd - Granska bankkrisen
Motion från Fp - Kommission för att utreda orsaker till, kostnader för och efterverkningar från småföretagsdöden under bankkrisen 1990-1999