På Svenska Dagbladets BRÄNNPUNKT publicerades en serie artiklar som är författade av höga domare, med undantag för den senaste som Justitieministern stod för.

På SYNPUNKT besvarade jag samtliga artiklar. Det är en av de allra mest angelägna samhällsproblem som SvD tacknämligt ger utrymme för, därför att den tar upp rättstrygghet och rättsvård på ett mycket avslöjande sätt. I mina svar påtalar jag, att om rättsförfallet fortsätter, så innebär det ett hot mot människans, kanske mot jordklotets existens.

Nu gör jag en sammanställning och utvärdering av samtliga artiklar under huvudrubriken ”RÄTTSSTATEN  i OPINIONSBILDNING och CENSUR.  Dess del 1, ”Retrospektiva värderingar” omfattar 30 år. Den publiceras snarast på nätet tillsammans med en kortversion av del 2, ”Aktuell debatt”, och delges på papper i brev till Domstolsverket, Regering och Riksdag, Svenska Dagbladet samt några andra berörda.

Anledningen är framförallt att pågående budgetberedning eventuellt skall kunna påverkas. Detta i sin tur skulle kunna leda till en bromsning av rättsförfallet, till lite mer andrum för att hitta den väg till en mera löftesrik framtid, som jag vill beskriva i del 3, ”Manifest”.

Märkligt nog är det inte så, att mera pengar till domstolar/jurister automatisk leder till bättre rättsvård. Enligt  erfarenhet kan det kanske vara tvärtom, nämligen att resultatmässigt relativt sett mindre pengar och större krav på lagenlig målföring ger bättre resultat.

Var den rätta mixen mellan budgetstorlek och krav på effektivitet ligger, det borde diskuteras. Eftersom domareserien är en monolog, kan man inte genom diskussion få någon uppfattning därom. Lite mer respekt för demokrati skulle inte skada. Som det nu är, tvingas jag att styrka mina påståenden än bättre, med erfarenhet från verkliga livet.

Konkret har jag valt att rapportera ifrån två helt vanliga tvistemål, som egentligen och lagenlig borde ha varit bara 1 mål.

Domaredebatten inleddes av hovrättslagman Per Eriksson (PE) med RÄDDA VÅRA DOMSTOLAR. En av de följande artiklar, RÄTTSSTATEN SLÖSAS BORT, signeras av bl.a. tingsrättslagmannen i Lund, Jan Alvås  (JA), ytterligare 1 artikel av hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt (JH) RÄTTSVÄSENDET BLÖDER..

I mina svar till dessa (=FÖRNYA VÅRA DOMSTOLAR Del 1 och Del 2 på SvD SYNPUNKT) finns 2 bevis (4+5), att Tingsrätten i Lund under JA bevisligen handlägger målen lagstridig med  systematisk komplicering och volymisering av målen; att sådant är anledningen till de målhögar och domstolars otillräcklighet, inte den resursbrist som PE och sedermera övriga domare påstår är orsaken till rättsförfallet. Till PE:s hovrätt har dels särskild anmälan om dessa missförhållanden gjorts, dels har mål 1 redan passerat hovrätten utan korrigering av den rättsvidriga handläggningen och dom som målet hade fått i tingsrätten.

Hovrätter bara blundar för det som mål egentligen gäller, och surfar förbi i gräddfil av tingsrätters egna voluminösa påhitt. De är voluminösa både till följd av ovidkommande omständigheter och till följd av artificiell tidsutdräkt, och blir ännu värre med alla överklaganden.

Med mindre resurser och  renare, mera rättvisa domar skulle överklaganden troligen kunna minska radikalt. Det vore en långt riktigare lösning än t.ex. att minska antalet domstolar och införa prövningstillstånd snart sagt för att få säga God Dag.

Tyvärr medger monologformen inte konstruktiv debatt, men i mitt svar till JH har jag ändå kunnat lämna lite synpunkter därom. Och rättsförfallet fortsätter, landet runt. Det slukar inte endast ofantliga resurser, utan resulterar även i orätt rent sakligt sett, eljest skulle det inte vara så många överklaganden. Om alla klaganden har fel men rättsväsendet rätt, då är det verkligen fara å färde:
 
I en demokrati är det medborgarna som genom lagstiftning bestämmer vad som är rätt, inte domarna.

Åter till  målföring: Stämningsansökan inlämnades 2001-05-02 till det som jag då döpte till ”Minimålet”. Saken är så enkel och stämningansökan så utförlig, att målet ”kunde ha avgjorts på handlingarna” efter lagenligt svaromål, det vill säga med sedvanlig huvudförhandling inom ett par tre månader.

I stället har målet växt till oanade dimensioner och tidsutdräkt, precis som ett dem föregående huvudmål gjorde. Av månaderna har blivit år. Både rätt och processekonomi är satta på undantag, delvis direkt lagstridig.

Det som målet gäller finns det fortfarande inte lagenligt svaromål till, men däremot massor med irrelevanta sidospår som delvis dessutom upprepas gång på gång. Ett litet exempel ur just nu aktuell inlaga (citat):

PROTEST:  Jag hemställer att Tingsrätten förelägger motparten att bestämma sig och precisera huruvida han avser ”omslagsbild” eller ”bild på omslaget”, vilket som bekant kan vara flera helt olika saker.

Målet gäller enligt stämningsansökan inte ”omslagsbild” eller ”bild på omslaget”, utan omslaget i sin helhet  --  framsida, bokrygg och baksida  --   såsom konstverk och med verkshöjd enligt URL. Detta och skillnaderna emellan de olika begreppen har jag upprepade gånger klargjort. Med min bakgrund som flerårig fristående medarbetare i TNC (Tekniska Nomenklaturcentralen) anser jag att mina yttranden om begreppen skall tillmätas viss betydelse. 

(Motpartens) advokat Ingvar är sakkunnig och väl medveten om begreppen. Att denna begreppsförvanskning och avsiktliga begreppsförvirring ändå tillåts att komma upp och ältas gång på gång mera än två år efter att stämningsansökan lämnades, rimmar enligt min uppfattning illa med de strävanden om processekonomi och rättssäkerhet som ifrån flera håll och inte minst i Lag deklarerats.
(Slut citat)              

Walter Kölzer

Bankrättsföreningen