[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I min egenskap av skribent i finansrätt och ordförande i Bankrättsföreningen, ger jag Åsbrink rätt i sak, men frågar mig samtidigt varför han inte själv gjorde något åt dessa problem, när han var finansminister ?

Det verkar som att det är först när våra högt avlönade ministrar själva väljer att pensionera sig, sedan dom sett till att avgångsvederlagen från deras övriga politiska uppdrag blivit tillräckligt höga, för att de skall kunna leva ett bekvämt liv med bibehållen hög levnadsstandard, börjar dom reflektera över vilka åtgärder som borde ha vidtagits, medan dom själva tjänstgjorde som ansvariga politiker.

Jag tänker då både på socialdemokraten Erik Åsbrink och en av hans företrädare på posten, partikamraten Kjell Olof Feldt som var ansvarig för den ekonomiska politiken, innan finanskrisen blommade ut på allvar, när hela Sverige höll på att gå i konkurs. I detta fall har såväl socialdemokraterna som facket redan medgivit sitt ansvar.

I artikeln i DN erkänner Erik Åsbrink äntligen, att finanssektorns svaga anseende i Sverige har att göra med den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ). Men han undviker att tala om vad som då hände. Det var att "bankstödsnämnden" där Persson & Co ingick, och den f d "bankministern" Bo Lundgren godkände att man sade upp krediterna för alla friska företag som inte passade in i krisbankernas "portfölj".

Följderna känner vi redan till. Krediterna för 60.000 friska företag sades upp alldeles i onödan. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska ettusen miljarder kronor. Arbetslösheten ökade dramatiskt, när 400.000 arbetstillfällen försvann från Sverige !

Det var således först sedan den svenska finanssektorn fått ett godkännande av politikerna, från vänster till höger, att vidtaga vilka olagliga och rättsvidriga åtgärder som helst för att komma tillrätta med den svenska bankkrisen, som avarterna inom finanssektorn ökade dramatiskt i Sverige.

Det gläder mig att landets största dagstidning Dagens Nyheter, släpper fram den fd finansministern som avslöjar sina egna fel och brister på posten. Han hade själv haft möjligheten att hjälpa till med upprensningen, men vidtog aldrig några åtgärder för att skydda företagen och medborgarna, eller krävde att bankerna skulle följa den svenska banklagen under bankkrisen (1987 - 1993 ).